The Blueberry

Älskar filmen Cool Runnings om jamaicanerna som missar kvalet till OS i sprint och bestämmer sig gör att köra bob på vinter-OS istället. Har sett den hur många gånger som helst och skrattar varje gång åt: ”Sanka, are you dead?” ”Ya man.” Fattar du inte? Se filmen.

Anyway. Vi har en liknande klassiker på gång. The Blueberry, Paul Bragiel, har blivit colombiansk medborgare för att kunna ställa upp i OS. I längdskidor. Läs artikeln här.

För många är det här tokigt men jag måste erkänna att jag gått lite i samma tankar själv till och från. Typ what if man sa upp sig, hittade nåt obskyrt land, tränade som fan och försökte kvala in. Jag går ju och när en liten dröm om veteran-VM… 😉

Men jag tror att vi måste vara realister här. Min kropp skulle nog inte klara det, trasig och dan som den är. Fast det vore roligt, det vore det.

Start: Project Fenix

Timeouten är över. Jag har de senaste två veckorna tjurat, funderat på om schack är något för mig, tröstätit allt av skräpmat jag kunnat komma över och allmänt tyckt synd om mig själv.

Men jag fixar det en gång till. Jag har ju inte mycket till val liksom. Jag kallar det Project Fenix efter fågeln som brinner upp och föds på nytt ur askan. Here we go!

Startpasset blandade jag rehabövningar och några överkroppsdito. Knät smärtar och tummen är inte bra än men nu är jag igång och härifrån finns det bara en väg framåt.

Passande nog, samtidigt som jag skriver de sista meningarna här ovan, startar introt till Eye of the tiger. Game on, game face on.

Kloka ord

Citat från Stallone:

”Let me tell you something you already know.

The world ain’t all sunshine and rainbows. It is a very mean and nasty place and it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. You, me, or nobody is gonna hit as hard as life. But it ain’t how hard you hit; it’s about how hard you can get hit, and keep moving forward. How much you can take, and keep moving forward. That’s how winning is done.

Now, if you know what you’re worth, then go out and get what you’re worth. But you gotta be willing to take the hit, and not pointing fingers saying you ain’t where you are because of him, or her, or anybody. Cowards do that and that ain’t you.

You’re better than that!”

Inspiration

Gladiatorn Stephanie

Ikväll är my girl Stephanie utmanare på Gladiatorerna! Vi går way back som juniorer i Wadolandslaget (stilen vi körde då) och har tränat i samma klubb under tiden jag kört karate i Stockholm.

Jag spelade in programmet och hann precis se slutet och segerintervjun. Nu sitter jag och ser henne köra gren efter gren. Steffi är min idol!

Inspiration från oväntat håll

I helgen har jag också lyckats klämma in att titta på film. Jag är verkligen ingen filmconnoisseur som ser på djup, kulturell och svår film. Jag konsumerar det mesta; romcom och chic flick, komedi, action, thrillers, ungdomsfilm, barnfilm, spänning. Det mesta slinker liksom ned. Förutom svensk film. Det är för det mesta apdåligt.

I alla fall, det här är ingen filmblogg så jag ska inte gå in på vilka filmer som är bra eller dåliga men i lördagskväll, när jag höll på att göra mig i ordning för att gå på festen gick en film med Jessica Simpson i huvudrollen, Major Movie Star. Jag tänker inte alls redogöra för filmens kvalitet (betyget 3,8 på Imdb talar ett tydligt språk om vad allmänheten tycker) MEN jag blev lite träningsinspirerad av den. Fick lust att ta av mig finstassen, dra på mig träningskläder och sticka ut på en joggingtur istället.

Så är det ofta för mig. Jag får inspiration från de mest konstiga ställen och ofta vid ett tillfälle jag inte kan göra så mycket åt den. Jag får hittat ett sätt att lagra den och se till att använda det vid ett annat tillfälle helt enkelt. Hur får ni inspiration?

PS. Ni behöver inte se filmen. Titta på trailern så har ni hela grejen typ.

Blooper i SATS-magasin

Sitter och slöbläddrar i SATS-magasin medan jag äter frukost. In alles en ganska trevlig medlemstidning som jag oftast faktiskt tycker är bättre än Fintness Magazine och trams som ToppHälsa. Men man märker att det blir trixigt att kliva ur comfort zonen och skriva om något annat än PT-träning och gruppklasser. I det här numret har de ett uppslag om en svensk klassiker och har lyckats göra ett bildmontage med skejtskidor. Jag gissar att deras AD inte har en susning om vad skejt är men det står ju till och med på skidorna! Titta noga, ”skating vasa” står det. Det är den officiella vasaloppsskidan för ett lopp som inte längre finns. Sista SkejtVasan gick i vintras.

Det är inte lätt alla gånger!

På väg hem…

… genom Vintersverige. Det är ganska vackert, don’t you think?

Inspirerad

Helgen har varit lika uppdateringsfattig som träningsdito. Lördagen ägnades åt absolute nothingness. Behövdes efter en ganska intensiv vecka. Dagen har spenderats i Västerås som bärhjälp åt föräldrarna som rensade i sina gömmor och åkte ett antal vändor till återbruket.

Helgen har också inneburit en hel del inspiration. Framför allt har den kommit nu på söndagskvällen. För första gången på ett ganska långt tag känner jag att det kliar i mig att hugga tag i något nytt och jag känner en rastlöshet som jag har saknat. Just rastlösheten brukar vara något som först sätter mig i klistret med någon utmaning jag accepterar utan någon som helst konsekvensanalys före, och som sedan visar sig vara en bra grej. Just nu gäller rastlösheten framför allt 2013. Visst, det är ett bra tag kvar av 2012 – och det kommer att rocka hela vägen till dörren på samma sätt som året i övrigt, men 2013… Det är något sparkling över de siffrorna. Magiskt. Som en portkod till något helt fantastiskt. Nu ska jag börja klura ut vad det är!

En bild från promenaden hem till hotellet en sen kväll i Madrid.

Det här med bitching

Alltså, det spelar ju i det stora sammanhanget ingen roll om jag håller mig till mitt kostschema eller inte. Jag kan klaga och känna mig begränsad för att jag inte får smaska i mig en bulle eller några bitar godis när jag känner för det för att vid månadens slut kan jag äta precis vad jag vill i den mängd jag vill. Jag kan göra det nu också eftersom dieten är ju i allra högsta grad frivillig. Det finns inget direkt ohälsosamt med min kropp som kräver en livsstilsförändring. Det är ju mer mitt eget välbefinnande och andra, frivilliga, mål jag satt upp.

This guy är verkligen en inspiration. Mitt trassel med knän och höfter är peanuts jämfört med vad den här snubben har gått igenom och det är skönt att bli rubbad ur sina cirklar ibland för att inte bli så insnöad på sina egna bekymmer. Den här videon kommer få er att vilja pusha hårdare och fokusera hårdare på era mål. Det vill i alla fall jag.