Det regnade lätt när vi gav oss ut på en löptur, min kollega Jossan och jag. Ett par kilometer senare regnade det mer. Fast det gjorde inget, vi hade en riktigt skön löptur ändå!
Det blev 7,3 km totalt på Hagaparkens skogsstigar. Vi drog till och med en repa uppför mördarbacken! Det var länge sedan jag var där uppe, jag känner att det måste bli ett backpass snart. Nån som vill haka på?
Nöjda blötdjur efter passet!
Dagen började bra med en löprunda kantad med vitsippor och solsken. Det var tungt som 17 och benen stelare än betongpelare men ändå – jag var ute och jobbade på kondisen. Kom hem, sprang genom duschen och iväg till frukostmöte på Non Solo Bar med kund. Mötet gick bra, frukosten var god och vi gick och småpratade i solen på väg till tunnelbana. PANG! säger det bara och jag har, bländad av solen, gått rakt in i en stolpe som står en bit in på trottoaren. Med pannan först! En jättebula Kalle Anka-style bor numera on my forhead. Den gör rätt ont faktiskt. Vi hade inget kallt så min snälla kollega rusade in på pressbyrån och köpte en burk iskall Redbull som jag sedan tryckte mot huvudet hela vägen till kontoret. Med tårarna rinnande ömsom av smärta och chock, ömsom av gapskratt över den komiska situationen klev jag in på jobbet redo att ta tag i alla möten.
Det var starten på min dag, det. Hur började din?
Bulan:
Eller nåt åt det hållet. Kärleken drog ut på rullskidor och jag ville inte vara sämre så jag drog ut på en liten löprunda. Det var jobbigt men väldigt skönt. Nu är det dags för dagens andra pass: hjälpa Kärlekens syster med familj att flytta sitt bohag från A till B!
Alltså, jag hade tänkt skriva ett ärtigt inlägg om hur det är så lätt att kliva upp tidigt på morgonen och ge sig ut på morgonträning. Men imorse var det inte lätt alls. Jag kom ur sängen ok och fick i mig frukosten, kikade på AFV (Americas funniest home videos, mitt favoritprogram!) och gjorde sedan det fruktansvärda misstaget att lägga mig bredvid Kärleken i soffan. Det var varmt, gosigt och – ja, jag somnade.
Bråttom, bråttom blev det men att inte träna was not an option. Det fick bli ett snabbt intervallpass. Jag joggade med tunga ben över till Kungsholmen och körde några rusher upp och ner för ett par trappor. Sen blev det typ ett träningspass till i att kuta genom duschen, hårtorken och en rush ner till tunnelbanan. Red faced och genomsvettig (igen) landade jag på kontoret precis i tid för att hoppa in i ett möte.
Nu har jag spenderat en evighet med att försöka hitta ett riktigt roligt klipp men det sket sig. Så här är ett annat:
För första gången på rätt länge fick jag till ett dubbelpass idag. Imorse gick jag till gymmet och körde mitt nyaste set streckgubbar. De visade sig vara mycket jobbigare än de tidigare och jag tror faktiskt att jag kommer ha träningsvärk imorgon!
I kalendern hade jag också en löpardejt med löparbästisen och nu på kvällen blev det en tur runt Kungsholmen. Vi drog ut utan förväntningar på hastighet eller på hur långt vi skulle orka. Tidigare har jag ju också fått ont i knäna efter 25 minuters löpning. Men ikväll gick det bra! Inte särskilt fort, granted, men i ett jämnt tempo i 7,55 km. Så långt har jag inte sprungit sedan operationen i september. Ett litet rekord skulle man kunna säga!
Pulsklockan och jag myser välförtjänt i soffan.
Kanske den här bloggens absolut längsta rubrik. Nåväl. Jag har en produktuvecklingsidé till ovan nämnda företag och alla andra som tillverkar sport-BHs. Gör hällor för pulsband i dem.
Jag har ett litet problem när jag är ute och springer och det är att pulsbandet inte ligger still mot huden. Det hjälper inte hur hårt jag än spänner banden, jag har ändå ett skavsårsmärke när jag kommer hem. Jag försökte fota det imorse efter min lilla morgonjogg men det var svårt och samtliga bilder blev lätt pornografiska så jag tänkte att det kanske var bäst att låta bli att publicera dem. Liiite för privat om ni hajar vad jag menar.
En sport-BH ska klara många saker; den ska hålla hela härligheten på plats, tyget ska släppa igenom svett och tåla att bli blött utan att hela härligheten faller ur plats och den ska vara snygg och bekväm. Men om den också kan hålla mitt pulsband stilla så att jag slipper skavsår ska jag vara den tillverkaren trogen hela mitt liv och lite därtill.
Nå, vem plockar upp bollen?
Guess what! Ja, har du läst rubben så vet du ju redan men idag var jag ute på en liten löprunda för första gången sedan oktober (och den gången räknar jag knappt). Jag skulle ut på powerwalk men jag hade liksom lite spring i benen som inte gick att ignorera så jag började jogga lite lätt och tänkte att det var väl bara att köra på och se vad som hände. Och det funkade faktiskt rätt bra! Längd och fart på passet är helt oväsentligt, just nu är det awesome med knän som inte strejkar galet mycket. Det kändes i höfterna mot slutet men det var det värt!
Under dagen har jag förflyttat mig till Amsterdam och ligger nu på ett stekhett hotellrum. Jag är mycket hellre varm än fryser men det här var faktiskt värme långt över min comfort zone. Nåväl. Ikväll är det PR-gala på schemat, imorgon lite möten och så hemfärd. Det blir dåligt med träning alltså. Men, jag har ju hela helgen på mig!
Igår morse bestämde jag mig för att testa hur det opererade knät skulle palla lite löpning. På morgonpromenaden blev det försiktig jogg i 30 minuter på mjukt underlag – och det funkar fint! Det andra knät strejkade lite mot slutet så jag måste nog ringa Generalen eller ortopeden om det. Jag är evinnerligt trött på mina trasslande knän alltså.
Idag blir det nog lugnt. Jag började få ont i halsen igår kväll och det är inte helt borta nu på morgonen. Kanske kan jag rehabgymma lite ikväll, jag får se hur det känns. Ibland känner jag mig jättekinkig som låter en hals stoppa mig men, as you know, hjärtmuskelinflammation är ju inte att föredra…
Här är en bakom-kulisserna-bild på mig när jag skulle fota mig själv till bloggen. Det är inte alltid så lätt!
Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.
Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.
Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.
Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.
Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!
Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!
Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.
Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.
Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.
Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.
Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.
Hoppas ni har haft en fin lördag!
