…bestod av några benövningar och en core-klass. Tyvärr var det hippieinstruktören idag så det var inte så roligt. Sen hade jag en flåsare bredvid mig också.
Knäppte ingen bild nere på gymmet så det blir istället en på min lunch. Egenfixad sallad med tonfisk, feta, cashewnötter, ägg och torkade aprikoser. Yum!
Efter gårdagens inlägg travade jag in på Ica och skaffade mig bättre mat. Dagens mellanmål är keso, skivad banan, valnötter och kanel. Godare och mycket bättre!
/Heidi – mår mycket bättre med riktig mat i systemet
Det är ju lite ironiskt att jag i fredags var så stursk och att jag typ hela helgen sedan har fullständigt hoppat på sockertåget igen. Men så är det. Det var så alldeles för tråkigt att vara utan så jag tog mig en undantagshelg som innehållit diverse gott som kladdkaka och hembakta bullar (I make some mean kanelbullar!).
Jag har också rehabbat hemma med bland annat gummibandsgång och spegelkarate. Det sistnämnda är att stå och göra stillastående och kontrollerade sparkar. Faktiskt mycket jobbigare än man tror.
Annars har jag hunnit med att köpa brudklänning som sitter som ett smäck så årets mission är att inte ändras för mycket i storlek och gå på utflippad 70-talsfest.
Vad har ni gjort i helgen?
Alltså, man ber på söndagen ”… och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo …”. Och så tillåter han saker som Kanelbullens dag?! Det är väl ändå att inleda oss i frestelse om något!
Självklart har mitt fina jobb köpt bullar för att fira och man kan äta nästan hur många man vill i köket. Och de luktar jätte-, jättegott. Men idag känner jag mig starkare än frestelserna. Ingen kanelbulle ska husera i min mage! Jag har ju ändå varit kak- och bullfri i hela åtta dagar, det kan man ju inte sabba!
Om gårdagen var äckligt hälsosam så har pendeln svängt åt andra hållet idag. En kollega från Holland hade med sig den holländska specialiteten Stroopwafels till kontoret and let me tell you, these babies innehåller säkert ett dagsbehov energi. Tur att jag har vilodag idag då. Haha!
Varning för äcklig hälsosamhet! Ikväll har jag lagat en riktigt nyttig sallad med tonfisk, kidneybönor, torkade aprikoser, avokado, keso och kokt ägg. Toppa med lite olivolja, balsamvinäger och örtsalt. Yummy! Till det här ytterst okaraktäristiska spektaklet blev det nygräddad ciabatta. Vem kunde tro det en tisdagskväll?
Skulle ju ha sprungit stafetten idag men jag fick ge upp det. Gårdagens arbetsdag slutade kl 2 på morgonen och återupptogs halv åtta imorse. Det var liksom inte läge att be kroppen prestera då. Istället ägnade jag eftermiddagen och kvällen åt att…
Jobba! Fast inte så sent faktiskt. Vid sjutiden gick jag hem och – håll i er nu – lagade mat. Kärleken och jag bestämde oss för att testa Linas Matkasse och förra veckan kom leveransen med grejer för fem middagar (och luncher). Tyvärr har vi inte varit hemma så mycket så det har tagit oss nästan två veckor att laga alla rätterna. I alla fall blev det fisk i foliepaket och, tamejtusan, för första gången på säkert tio år har jag ätit en torskrätt – och tyckt om den! Hade jag aldrig satt pengar på.
Mötte upp Terese för en jättetrevlig lunch. Med sig hade hon charmtrollet Charles och vi pratade om allt möjligt; träning (såklart!) och andra världsliga ting som renoveringsissues. Och det slog mig att jag glömt berätta att jag vunnit en startplats i Topploppet av Terese! Tack för den och tack för trevlig en lunch!
Tja, det händer ju inte så mycket i träningsväg just nu. Jag mår avgjort mycket bättre idag, är på kontoret och har flängt runt på stan i massa ärenden men träna är ju lite för tidigt att göra än. Således har jag nada att skriva om.
Hur ska man då fylla ett helt blogginlägg med massa text när man inte har något att skriva om? Och gör så att inlägget engagerar, får folk att tycka saker, hejar och peppar, planerar och funderar. Det är inte alldeles lätt ska jag säga. Det är då man får ”gå in i sig själv” och fundera högt på saker som andra kanske också går och funderar på. En sådan sak verkar vara vikt.
Ni läser ju mina inlägg och vet att jag just nu håller på att logga allt jag äter för att vinna över Löparbästisen i försten ned fem kilo. Även andra bloggare funderar just nu på vikten och vad den gör för det egna välbefinnandet. Och det är väldigt prestationskopplat. Man outar sin vilja att gå ned i vikt för att dels få pepp av andra, dels få den där extra skjutsen av att man har talat om vad man vill och därmed också får stå för det. En logisk följd av det är att man skapat sig ett projekt som man måste fullfölja annars är man en som ger upp, misslyckas, är en dålig människa – i sina egna ögon och det man tror att andra ser. Den negativa spiralen vrider sig ytterligare ett varv. Ytterligare ett måste, ytterligare ett ok som redan ligger över ganska tungt lastade axlar. För det var ju inte i ärlighetens namn det första projektet man satt sig på att göra, eller hur?
Det krävs väldigt mycket om man vill gå ned i vikt. Det krävs determination, karaktär, vilja, pannben – och hjälp. Det är jättesvårt att göra det själv. Särskilt om man ska bryta gamla invanda mönster behöver man någon som står bredvid och kikar ned i korgen på ICA eller på tallriken på lunchen. Invanda mönster betyder faktiskt att hjärnan kopplar av och handlar på rutin. Inte lätt att vara uppmärksam på det man gör då.
Det jag vill ha sagt med allt det här är att man aldrig ska känna sig som en dålig människa. En väg är aldrig spikrak, en viktresa aldrig en ständigt nedåtgående kurva kantad av broccoli. Man ramlar av vagnen ibland. Man äter ibland fel saker. Man handlar ibland på rutin. Men tänk på att varje gång du känner dig som en dålig människa för att du ätit en portion för mycket, en tårtbit istället för en knäckemacka till mellanmål – det är ingen katastrof. Det blir ett extra varv träning bara. Ingen fara på taket. Var glad och må bra. Typ så.
Mina vikttips blir alltså som följer:
- Logga allt du äter. Och var ärlig. Det är bara du själv som ska läsa och det är bara digsjälv du ljuger för om du inte skriver upp allt. När du ser svart på vitt vad du äter kan du förändra.
- Träna. Energin som går in måste förbrännas tillsammans med det som redan finns lagrat. Inga konstigheter. Mindre in, mer ut = lättare kropp.
- Säg ditt mål högt men be samtidigt om hjälp. Låt andra hjälpa dig loss ur rutiner och vara karaktär åt dig när du själv inte orkar vara stark.
Det mest korkade man kan göra är att börja nytt jobb precis innan sommaren. Då har man inte tjänat in en endaste semesterdag men man har kämpat hårt hela vintern och semestern behövs v.e.r.k.l.i.g.e.n. Men det är en vecka kvar för mig innan det är dags för lite ledighet.
Träning blir det inte heller på ett par dagar. Bomben i halsen hänger fortfarande kvar och tickar oroväckande men nu har jag nästan slagit om till att känna efter så hårt att det bryter ut för att slippa vara sjuk under den lilla semester jag i alla fall har. Det är mycket planerat som inte funkar så bra om man är sjuk. Ni kommer så klart få följa med på resan och upptågen vi ägnar oss åt!
Jag måste också berätta något jag skäms lite för. I fell off the diet wagon. Det enda, enda jag är sugen på nuförtiden är hamburgare. Vet inte varför men det är det enda jag vill äta så idag käkade jag lunch med Löparbästisen på TGI Friday’s. Men, och det här är ett viktigt men, jag åt bara burgaren och grönsakerna, inte brödet. Och det är alltid något. Och så tog jag trapporna istället för hissen upp till sjätte våningen där jag jobbar. Kanske inte optimalt med ont i halsen men, men.
Nej, nu ska jag sluta med my rambeling och ta tag i det sista av arbetsdagen innan det i alla fall är helg! Har ni några helgplaner?
Sitter och tittar längtansfullt ut på luddiga moln och friheten som väntar om några timmar när det är helg! Lite lagom filosofisk bild sådär.
