Ikväll började jag hitta tillbaka till mitt gamla jag på mattan. Det var en en helt annan sak än förra veckan när jag inte ens kunde få kroppen att göra den enklaste teknik. Idag funkade kopplingen mellan hjärnan och kroppen i alla fall någorlunda. Det är skönt och jag känner mig inte helt dum i huvudet längre! Dessutom började jag att på riktigt testa sparkar. Alltså, jag var försiktig! Don’t worry. I början var det svårt att lita på att knäna inte stack iväg under mig men efter ett tag började jag ändå få fart på det. Det kommer att komma tillbaka fast det kommer ju förstås att ta tid.

Nu är det marsch i säng för jag har en liten plan om ett träningspass imorgon bitti.

Puss och kram och godnatt!

Dagens bild är från dojon och tjejernas omklädningsrum. Förutom mig själv är det Stephanie, Alva och Mikaela. Det tog ett par försök att få till bilden någorlunda skarp. De stod ju inte still tjejorna!

Well, c-vitamin är bra grejer har jag hört och kiwi är gott så morgonens mellanmål blir detta:

Förresten, hur uttalar ni kiwi? Med hårt K som i Kalle eller med tje-ljud som i kyrka?

Träning hann jag inte idag. Egentligen skulle jag kört karate men eftersom jag har ett väldigt on/off-jobb som för tillfället är on så fick träning prioriteras bort. Nya tag imorgon.

Glömde förresten bort att berätta om gårdagens skidgång runt Brunnsviken. Ömsom löpning, ömsom gång med stavar och total tid utomhus blev en timme och 50 min. Det är jag också lite stolt över. Det tar sig med träningen!

Dagens bild är från stället jag skulle ha varit på idag men alltså inte hann.

Tobias fotar mig när jag fotar honom.

Fotograf eller ful gubbe?

Innan fotografering: Oh what to wear…

Innan fotografering: Vilka stavar ska jag ha?

Idag hade jag tänkt att jag skulle ta en tur till Jarlabanke men istället ska jag bege mig till Hammarbybacken och plåta författarporträtt till boken på order av förlaget. Det ska bli skoj! Fotograf är fenomenala Tobias Björkgren. Hoppas bara jag kan röra mig någorlunda naturligt trots träningsvärken.

Här är en bild på Lena och mig i tjejernas omklädningsrum. Jag kom på för sent att vi såklart skulle ta en bild så Pälle fick inte vara med for obvious reasons!

Så ikväll när jag kom hem sent, var trött, stod och grejade med middagen (som faktiskt blev rätt ätbar!) bestämde jag mig för att inte falla i fällan och landa i soffan. Ringde löparbästisen och tillsammans drog vi ut på promenad Kungsholmen runt. Så skönt! Dryga timmen tog det och ångesten dämpades något. Den är där fortfarande men jag har i alla fall rört på mig. Mitt nyårslöfte om att styra upp träningen och få bort kalaskulan börjar nu bli verklighet.

Sen var det böckerna. Eller boken faktiskt. Boken som Mattias och jag skriver ihop är nu nästan färdig! I natt satt jag uppe till två och skrev för att skicka manus till förlaget som jag hade möte med idag. När vi satt där förläggaren, redaktören, layoutaren och jag och diskuterade papperskvalitet, typsnitt och sådant blev set plötsligt så påtagligt. Det blir en riktig bok av det där worddokumentet Mattias och jag suttit med så många timmar! Det är coolt!

Och boken är anledningen till att jag inte la tid på att blogga igår. Det var karateonsdag och jag har fått årets första blåsor. Två blodblåsor för att precisera närmare. I vanlig ordning kommer en bild på sköna karatetassar här nedan. Gillar du inte sånt får du låta bli att scrolla förbi my karate girl Alva.

Jag har ett litet problem när jag är ute och springer och det är att pulsbandet inte ligger still mot huden. Det hjälper inte hur hårt jag än spänner banden, jag har ändå ett skavsårsmärke när jag kommer hem. Jag försökte fota det imorse efter min lilla morgonjogg men det var svårt och samtliga bilder blev lätt pornografiska så jag tänkte att det kanske var bäst att låta bli att publicera dem. Liiite för privat om ni hajar vad jag menar.

En sport-BH ska klara många saker; den ska hålla hela härligheten på plats, tyget ska släppa igenom svett och tåla att bli blött utan att hela härligheten faller ur plats och den ska vara snygg och bekväm. Men om den också kan hålla mitt pulsband stilla så att jag slipper skavsår ska jag vara den tillverkaren trogen hela mitt liv och lite därtill.

Nå, vem plockar upp bollen?

GymPact är en tjänst där man förbinder sig till ett visst antal träningspass per vecka och lägger upp sitt gym. Sedan checkar man in på gymmet med deras iPhoneapp och om man har uppfyllt alla sina pass den veckan får man cash tillbaka! Haken är att om du inte tränar får du betala böter. Bötesbeloppet bestämmer du själv men minimum är fem dollar. Alla som då genomför sina träningspass får dela på pengarna som de som inte tränade betalar. Allt för att skapa motivation.

Jag tycker att det är en grym idé. Man är aldrig så motiverad som när plånboken står på spel. Eller vad tycker ni?