Yes! Back on track!

Idag blev det äntligen träna av! Kärleken, pappa och jag drog ut på en långtur rullskidor och inlines från Västerås till Skultuna och tillbaka med lite intervaller i backe i mitten. Hur skönt som helst att komma igång igen efter två kolasega dagar.

Idag testade jag min nya utrustning och handskarna gjorde en enorm skillnad för händerna. Lite ont i tummarna men annars inga blåsor. Funderar dock på om jag köpte en storlek för stora för handskarna korvar sig lite när man åker. Dessutom åkte jag, för första gången på säkert 15 år, med hjälm. Förmodligen har det varit ren tur att det inte hänt en olycka under alla år jag åkt inlines men det är ju dumt att ge obidolyckan en chans. Official story: Det var Kärleken som tvingade mig…

27 km blev det i alla fall och jag var riktigt trött sista backen hem. Inget krut alls för en spurt. Då vet man att man tränat på riktigt!

På bilden här nedanför ser ni två av tre åkare. Pappa och jag poserar vid vattenpausen i Skultuna. Min pappa är som pappor flest och bryr sig lite om färg och form på utrustning. Därför valde han för dagen röda tights, vit tischa och en orange reflexväst han hävdade inte var för kort. Jag sa att han såg ut som en brittisk vägarbetare. Som krona på verket har han en cykelhjälm med leopard/tigermönster på. Fint va? 😉

Ingen ordning på torpet

Idag blev det en vilodag igen. Helt förjävligt. Här ska man ha en hård vecka och så sitter man på rumpan och äter bullar och glass istället. Semester är verkligen dåligt för min disciplin. Jag lovar bot och bättring snarast.

A day off och dåligt samvete

På riktigt en vilodag. Med riktigt onödigt kaloriintag. Känner mig som en fet köttbulle med det dåliga samvetet pysande ut ur öronen.

Semester och värme fungerar som Pavlos klockor på mig. Jag äter som en häst och framförallt onyttiga saker. Det slår inte fel och godisnerven liksom suger tag i min viljestyrka och tar helt kommandot. Det är lite compulsive disorder över det hela. Mucho opraktiskt eftersom jag vill forma kroppen och tighta till den.

Att det blev en vilodag berodde mer på att jag befinner mig långt från träningsmöjligheter än att kroppen behöver vila. Löpardojorna kan alltid följa med på resa, jovisst men tanken är att jag ska vila benhinnorna några dagar till. Alltså har min sammantagna aktivitet hamnat på ett par hundra meters barfotapromenad bland kottar och rötter mellan stranden och stugan.

Urk. Jag känner mig riktigt, riktigt dålig. Det enda jag åstadkommit är att permanenta mitt bikiniband på ryggen.

Torsdagsgym

Torsdag och ett besök till gymmet. Jag gillar inte att gå till gymmet själv om jag inte ska springa på löpbandet eller köra en gruppklass. Det känns liksom så meningslöst och jag vet inte var jag ska börja så det brukar mest bli att jag petar lite planlöst på olika maskiner.

Kärleken ville köra skidgång och jag vill fortfarande vila mina benhinnor så det blev separat träning  idag. Började med 30 min på en sittcykel, alltså en motionscykel med en stol istället för sadel. Vinklingen på benen blir annorlunda då och det bränner fint i lårmusklerna efter ett tag. Efter det blev det benmaskiner, rygg och mage. Och så gick jag hem. Nöjd enligt allt-är-bättre-än-nollprincipen.

Shoppingresultat

Idag har jag införskaffat lite nödvändiga attiraljer för min fortsatta träning. Efter dagens dödsföraktande aktivitet, inlinesåkning med stavar genom diverse stora korsningar, har jag beslutat att en hjälm inte försämrar mina odds att fortsätta gäcka döden. Hjälm är ett vansinnigt fult och högst osmickrande plagg men jag gillar att leva. Plus att jag tror att man får mer ut på försäkringen om man har hjälm och det skulle hända något.

Jag har också införskaffat ett par tunna handskar för att inte helt förstöra händerna i framtiden. Har inte kunnat hålla i något tyngre än VISA-kortet på hela dagen.

Hjälmen är av märket Soc och handskarna One Way ifall någon skulle vilja införskaffa liknande saker.

Stavchock och blåsor

Jag kan ha chockat en och annan semesterfirande Stockholmare idag när jag åkte förbi dem med stavar i händerna. Det blev nästan en och en halv timme inlinesåkning idag och hälften av tiden flaxade jag med stavar också. Sista biten tillbaka gick det inte. Blåsorna i händerna gjorde det omöjligt att fortsätta staka. Note to self: ta dig tid att leta rätt på handskarna nästa gång du ska ut. Eller, jag ska nog köpa gymhandskar för de kan jag ha när jag kör rodd också. Jag vill inte ha några fula förhårdnader och svidande blåsor i händerna.

På väg ut ur stan pekade jag långfingret åt döden där jag for genom korsningar och förbi bilar. För att inte ge döden en chans att peka tillbaka tog jag tunnelbanan hem från Thorildsplan. Hade ingen lust att trött och varm kriga om plats med fotgängare, cyklister, bilar och bussar genom Fridhemsplan och St Eriksplan. Bussarna är ju inte kända för att visa hänsyn i trafiken direkt.

Träningsmässigt var det väl ett ok lågintensivt pass. Det var jobbigare än jag mindes det att åka med stavar. Jag hade velat åka längre men blåsor i händer och skavsår lite varstans gjorde att jag fick nöja mig med 18-19 km.

Uppen und hoppen, rodd är toppen

Nej, det är det inte. Det är hemskt oavsett tid på dygnet men idag blev det en roddtur kl 6. As in 6 på morgonen. Kärleken och jag har lite tider att passa idag så därför var vi där redan när det öppnade. Ja, ni läste rätt. Han följde med. Ytterst motvilligt.

Idag hade jag fått för mig att jag skulle slå förra roddpassets resultat och lyckades öka med 200 meter. Inte mycket men alltid något. Jag kör tiominuters-intervaller, längre i sträck orkar jag inte. Inte än i alla fall så passet blir totalt 40 minuter effektiv tid. Kärleken säger att jag fuskar men jag håller inte med. När jag blir bättre ska jag utöka intervallerna och så småningom kunna köra 40 min i sträck. Ett långsiktigt mål är att klara 10 000 meter på 40 min men dit är det en bit kvar.