Allt är roligare med paket!

Idag har jag vilodag och det känns faktiskt väldigt skönt. I alla fall nu. I morse hade jag ett otroligt driv framåt och kände mig otålig för att jag inte skulle träna. Hade jag satt på mig löpardojorna hade jag kunnat köra ursinnesintervaller kändes det som. Men förnuftet segrade och jag tror ändå att kroppen behövde vila.

Men ingen dag kan ju gå förbi utan att man i alla fall gör något som kan främja träning. Jag skickade ut en bulvan till Casalls utförsäljning som pågår nu och införskaffade en liten sak som kan komma att användas senare i helgen. Jag har slagit in den som ett paket, eftersom allt blir roligare så, och Kärleken ska få öppna ”presenten till oss” senare ikväll. Vad det är kan jag inte berätta eftersom det finns en viss risk att han läser här innan vi kommer hem.

Imorgon funderar jag på att testa ett spinningpass på SATS Odenplan. Är det någon som har lust att hänga på?

Trevlig fredag på er!

Spring den som Bellman

Idag var det alltså dags för Bellmanstafetten som jag berättat om tidigare. Vi bildade ett lag på jobbet och gav järnet på banan vilket man kan se om man kikar på vårt slutresultat. Dock verkar inte vår tredjeman Daniels tidschip funkat för hans tid har lagts på fjärde löparen Hella. Laget i övrigt bestod av Joanna, Hannah och så jag. Undertecknad fick äran att springa sista sträckan och därmed fick jag chansen att spurta upp för upploppet (uppför as in uppförsbacke – elakt!) som arrangörerna hade gjort fint med facklor. Vi skrapade i alla fall ihop till en 456:e plats av 816 lag som kom i mål! Vi firade genom att käka picknick från bakluckan!

Mitt eget lopp gick ok, jag sprang på 26:39 vilket är bättre än loppet i lördags även om rykten gör gällande att det faktiskt var 5,5 km då. Det förklarar ju i så fall min kassa tid… ;). Kondismässigt var det inte så farligt den här gången, vädret var perfekt för mig och jag såg till att gå på toa innan men benhinnorna gjorde för jäkla ont hela vägen. Det blir vila för dem hela imorgon och helgen, bara gym och kanske spinning om det går. Nu börjar jag med tabletter också i tillägg till gelen för att bli av med skiten. Och hjälper inte det får jag knata till farbror doktorn och tjata till mig lite kortison för så här kan man ju inte ha det.

Som bilden i mitten nedan avslöjar så gick det fort på upploppet. Jag spurtade om tre personer och kämpade in i det sista med en annan tjej. Att vinna är alltid viktigast!

Nedan finns lite bilder från loppet.

Första gången med plasttuttar

Dagens karatepass was a first med bröstskydd. Det är numera obligatoriskt om man ska tävla, det var frivilligt när jag tävlade sist. Numera petar man in plastkupor i sportbehån för att skydda sig mot slag och får därmed en look som kan datera tillbaka till Madonnas glansdagar. (Tack Joanna för att jag fick dem av dig!)

Träningen i övrigt gick väldigt bra. Jag kände att jag för första gången på länge fick kläm på ett större avstånd i fightingen och att känslan i kroppen börjar komma. Det är långt kvar men jag känner mig mera avslappnad nu när jag kör. Det är bra!

Benhinnorna däremot, de gör riktigt ont. Vi får se hur Bellmanstafetten går imorgon. Målet är att förbättra tiden från Running for change i lördags. Vi får se hur det går med det. Jag fortsätter i alla fall att kleta på anti-inflammatorisk gel för att mildra ontet lite.

Nedan en demonstration av hur själva plastskydden ser ut och var de, typ, ska sitta. Och om du kom hit, lockad av rubriken, för att se andra sorters plastbröst blir du nog besviken av denna synnerligen påklädda bild.

Kan man lita på apoteksfolket?

Benhinnorna gör riktigt ont nu så jag gick in på apoteket för att se om jag kunde få lite anti-inflammatoriska preparat. Jag vet inte hur ni upplever det men jag tycker inte att jag får några direkta råd av apotekspersonalen. De är liksom så måna om att verkligen vara oberoende att de inte säger varken bu eller bä om något. Gel kontra tabletter och i så fall vilken sort? ”Likvärdiga” blir svaret. ”Den här är billig, den är dyr. Olika aktiva ämnen bara. Välj själv.” Men om jag inte vet då? Och hur ska jag kunna veta om det ena ämnet är bättre än det andra?

Till slut valde jag billig och nu har jag kletat på gel på båda benen. Förhoppningsvis hjälper det. Vila har jag inte riktigt tid med men jag ska fokusera träningen på övningar som inte belastar så väldigt mycket. Ja, efter karaten imorgon och Bellmanstafetten på torsdag då. 😉

Och just det, man får tydligen inte äta den…

Heidi testar: SATS Zenit

Dagens testpatrull skulle egentligen bestå av Raftsjö, Tesas och mig själv men en glömde kläder och en blev sjuk så det blev bara jag kvar. Utan att låta mig nedslås begav jag mig till SATS Zenit för en inspektion och en Boxklass.

När jag kom dit tyckte jag att receptionen var lite rörig. Det var mycket intryck på en gång. Personalen som jobbade var ganska trevlig men var väldigt hejdåfokuserade, det vill säga att de var väldigt noga med att säga hejdå till dem som gick snarare än att fokusera på dem som stod redo att checka in och börja svettas. De hade inte heller riktig koll på var passet skulle vara.

I övrigt var gymmet fint och välutrustat. De hade ett helt rum för fria vikter både plus och minus med det. Det kan nog kännas svårt för dem som inte är så gymvana att våga sig in där. Omklädningsrummet var fint, fick en trevlig, lugn känsla direkt när jag kom in. Bra och stora skåp som man fick in alla pinaler i men SATS, vi måste snacka om hårtorkarna. Nu har jag inte en bild på dem, men det är sådana där som startar automatiskt när man lyfter av utblåset och som är väldigt vanliga på billiga tyska hotell. Er konkurrent Worldclass klarar av att sätta fram riktiga hårtorkar istället för skyltar som säger att man kan låna några i receptionen. Ofta man går ut till receptionen halvklädd med sitt leg för att låna en hårtork. Det är bara att fixa det! Minus också för att det bara var tre toaletter på ett så stort gym. Den ena fick man gå genom duschen för att komma åt. Det är lite snålt.

Passet så. Det var en bra instruktör som peppade bra och lokalen är ljus och fin. Jag har inte kört ett boxpass sedan jag var kanske 16 så det var roligt. Tog i som bara den och mjölksyran sprutade. Det var riktigt skönt! Eftersom jag var själv haffade jag en kille som också såg ensam ut och vi var ganska jämna. Det tror jag är en förutsättning för att få ut maximalt av passet.

Sammanfattningsvis får SATS Zenit 6 av 10. Den röriga receptionen och de få toaletterna drar ner betyget.

Nedan finns lite bilder som jag tog med skakig hand efter passet. Det är lite suddiga…

Två flugor på smällen!

Efter morgonens sköna rodd kände jag mig stark nog att köra dubbelt karatepass nu på kvällen. Först nötande av grundträning och sedan ett fightingpass. Jag har inte så mycket att säga om min prestation på passen, jag kämpade på och försökte fokusera så mycket jag kunde på att göra rätt snarare än att bli trött. Det känns som jag är på gång att komma upp en nivå, kontringarna funkar ganska bra men jag har svårt att hitta mitt avstånd till motståndaren som jag trivs i och kan arbeta från. Förhoppningsvis lossnar det ganska snart. Stort plus var att fötterna höll ganska bra. Ok att jag inte fick behålla så mycket hud, men inga nya blåsor!

I övrigt på utrustningsfronten måste jag införskaffa en helt ny uppsättning skydd och gi. Sedan jag tävlade sist för sex år sedan har utrustningen förändrats mycket så jag måste köpa allt nytt. Det är en mastodontutgift! Det är ingen som vill sponsra en hårt satsande karatetjej? I utbyte ställer jag gladeligen upp och kör personlig träning och håller karatelektioner eller träningsupplägg med dig, företaget eller organisationen. Givetvis får ni lite reklamplats här på bloggen också. What say you? Ay?

Åsså, slutligen, får ni inte glömma att nominera mig till årets träningsbloggare på Fitness Magazine. Klicka här för att komma till formuläret.

Må så gott!