Kan man lita på apoteksfolket?

Benhinnorna gör riktigt ont nu så jag gick in på apoteket för att se om jag kunde få lite anti-inflammatoriska preparat. Jag vet inte hur ni upplever det men jag tycker inte att jag får några direkta råd av apotekspersonalen. De är liksom så måna om att verkligen vara oberoende att de inte säger varken bu eller bä om något. Gel kontra tabletter och i så fall vilken sort? ”Likvärdiga” blir svaret. ”Den här är billig, den är dyr. Olika aktiva ämnen bara. Välj själv.” Men om jag inte vet då? Och hur ska jag kunna veta om det ena ämnet är bättre än det andra?

Till slut valde jag billig och nu har jag kletat på gel på båda benen. Förhoppningsvis hjälper det. Vila har jag inte riktigt tid med men jag ska fokusera träningen på övningar som inte belastar så väldigt mycket. Ja, efter karaten imorgon och Bellmanstafetten på torsdag då. 😉

Och just det, man får tydligen inte äta den…

Heidi testar: SATS Zenit

Dagens testpatrull skulle egentligen bestå av Raftsjö, Tesas och mig själv men en glömde kläder och en blev sjuk så det blev bara jag kvar. Utan att låta mig nedslås begav jag mig till SATS Zenit för en inspektion och en Boxklass.

När jag kom dit tyckte jag att receptionen var lite rörig. Det var mycket intryck på en gång. Personalen som jobbade var ganska trevlig men var väldigt hejdåfokuserade, det vill säga att de var väldigt noga med att säga hejdå till dem som gick snarare än att fokusera på dem som stod redo att checka in och börja svettas. De hade inte heller riktig koll på var passet skulle vara.

I övrigt var gymmet fint och välutrustat. De hade ett helt rum för fria vikter både plus och minus med det. Det kan nog kännas svårt för dem som inte är så gymvana att våga sig in där. Omklädningsrummet var fint, fick en trevlig, lugn känsla direkt när jag kom in. Bra och stora skåp som man fick in alla pinaler i men SATS, vi måste snacka om hårtorkarna. Nu har jag inte en bild på dem, men det är sådana där som startar automatiskt när man lyfter av utblåset och som är väldigt vanliga på billiga tyska hotell. Er konkurrent Worldclass klarar av att sätta fram riktiga hårtorkar istället för skyltar som säger att man kan låna några i receptionen. Ofta man går ut till receptionen halvklädd med sitt leg för att låna en hårtork. Det är bara att fixa det! Minus också för att det bara var tre toaletter på ett så stort gym. Den ena fick man gå genom duschen för att komma åt. Det är lite snålt.

Passet så. Det var en bra instruktör som peppade bra och lokalen är ljus och fin. Jag har inte kört ett boxpass sedan jag var kanske 16 så det var roligt. Tog i som bara den och mjölksyran sprutade. Det var riktigt skönt! Eftersom jag var själv haffade jag en kille som också såg ensam ut och vi var ganska jämna. Det tror jag är en förutsättning för att få ut maximalt av passet.

Sammanfattningsvis får SATS Zenit 6 av 10. Den röriga receptionen och de få toaletterna drar ner betyget.

Nedan finns lite bilder som jag tog med skakig hand efter passet. Det är lite suddiga…

Två flugor på smällen!

Efter morgonens sköna rodd kände jag mig stark nog att köra dubbelt karatepass nu på kvällen. Först nötande av grundträning och sedan ett fightingpass. Jag har inte så mycket att säga om min prestation på passen, jag kämpade på och försökte fokusera så mycket jag kunde på att göra rätt snarare än att bli trött. Det känns som jag är på gång att komma upp en nivå, kontringarna funkar ganska bra men jag har svårt att hitta mitt avstånd till motståndaren som jag trivs i och kan arbeta från. Förhoppningsvis lossnar det ganska snart. Stort plus var att fötterna höll ganska bra. Ok att jag inte fick behålla så mycket hud, men inga nya blåsor!

I övrigt på utrustningsfronten måste jag införskaffa en helt ny uppsättning skydd och gi. Sedan jag tävlade sist för sex år sedan har utrustningen förändrats mycket så jag måste köpa allt nytt. Det är en mastodontutgift! Det är ingen som vill sponsra en hårt satsande karatetjej? I utbyte ställer jag gladeligen upp och kör personlig träning och håller karatelektioner eller träningsupplägg med dig, företaget eller organisationen. Givetvis får ni lite reklamplats här på bloggen också. What say you? Ay?

Åsså, slutligen, får ni inte glömma att nominera mig till årets träningsbloggare på Fitness Magazine. Klicka här för att komma till formuläret.

Må så gott!

No pain, no gain

Eller vill man vara fin får man lida pin som det svenska uttrycket stipulerar men som så ofta är de svenska idiomatiska uttrycken inte lika kraftfulla. Fin syftar ju enbart på utseende medan gain är så mycket större och bredare än så. Kämpar du inte så vinner du inte, typ. Nog språkliga hårklyverier.

Efter en lång diskussion med mig själv imorse runt halv sex, klev jag upp med just ”no pain, no gain” som mantra. Det hade varit otroligt lätt att bara lägga ner huvudet och sova en timme till, inga problem, men så plågades jag av det dåliga resultatet i lördags och att vågen skenar iväg uppåt trots att jag tränar mycket. Den senaste tiden har det varit dåligt med resultat överhuvudtaget. Träningen har inte känts så fokuserad och när resultaten uteblir känner jag mig deppig. Och lite fet faktiskt.

Därför bestämde jag mig för att gå upp, gå till gymmet och köra ett roddpass. And what do you know, helt plötsligt kommer det lite resultat! I alla fall i roddpass mätt. Jag lyckades öka tempo, intervaller och längden! YAY!!! Målet att nå 10 000 meter på 40 minuter känns inte helt avlägset för idag klarade jag 9 100! Dessutom körde jag längre intervaller, förut har det varit 4×10 men idag testade jag 10 + 2×15 och det gav utdelning. Jag stängde också in mig i en bubbla med hörlurar och det hjälpte mig verkligen att hålla fokus. Det var bara jag, musiken och displayen. Nu är jag laddad för att lägga i en extra växel med träningen.

Förresten, nu är det bara sju dagar kvar innan nomineringstiden stänger för årets träningsbloggare. Please, pretty please, klicka på länken här och nominera mig. Jag vet inte hur jag ligger till men det behövs nog massor med nomineringar för att komma top fem så be alla dina vänner, mostrar och tremänningar att nominera mig!

Om att springa för välgörenhet

Jag hann inte blogga igår efter Running for Change, SL åt upp mina tidsmarginaler. I vilket fall var det ett riktigt bra ordnat lopp och det var ganska många som deltog. Jag har inga exakta siffror men nästan 300 var anmälda i alla fall, om alla dök upp är en annan sak…

Mitt eget lopp, ja, jag kan komma på många anledningar till att tiden blev så dålig. Till exempel att det var för varmt för min smak eller att jag var kissnödig hela loppet (overshare?) men fact of the matter är att jag tyvärr är en dålig löpare. Fem km på strax över 29 minuter. Det känns inte bra alls och räckte bara till en 70:e plats. Det störde mig enormt att behöva släppa så många förbi mig. Det enda jag gjorde bra var min slutspurt där jag pressade mig till tusen. Jag var helt färdig när jag kom i mål.

På grund av min dåliga tid har jag beslutat att försöka få in mer konditionsträning bland mina pass. Det jag har nu räcker inte. Jag vet inte hur mycket träning kroppen klarar av men jag ska se om jag inte kan pusha gränserna lite. Helt ärligt känns det inte som att jag tränar särskilt hårt nu så det går nog att tänja en hel del på veckodosen. Idag blir det i vilket fall en vilodag. Jag har ont i benhinnorna och har fyra dagars ganska hård träning framför mig så det känns som ett rimligt beslut.

Nedan finns lite bilder från gårdagen.

Sista träningen inför Running for change

Invigde helgen med en liten löptur tillsammans med min kollega Danilo. Det blev en vända runt Solviksslingan där jag körde intervaller igår men den här gången stannade jag inte upp så myggen fick tag i mig. Har, helt på seriös, säkert 20 myggbett efter igår. Kliar gör det dessutom, riktigt mycket.

Träningsmässigt gick det inte alls bra att springa idag. Jag vet inte varför men kroppen var seg och infann sig inte alls i någon skön löprytm. Dessutom känns det grymt orättvist att jag som tränar som fanken inte kan hålla jämna steg med Daniel som tränar två-tre gånger i veckan. Det irriterar mig gränslöst! Fattar inte hur jag ska kunna bli snabbare. Tyvärr börjar jag känna av benhinnorna lite igen också så jag kan inte trycka på heller. 6,78 km blev det på 6:46 min/km i snitt. Det är alldeles för långsamt. I loppet imorgon satsar jag på att hålla 5-minuters tempo men känns det som idag blir det svårt.

Appropå loppet imorgon, Running for change, vore det roligt om ni som befinner er i stan kunde komma ut och heja på mig! Det vore skoj med lite publik som pushar på när man är trött och ropar ”Heidi for president” och liknande saker. Starten går kl 15, kika på kartan nedan. Hoppas vi ses imorgon!

Nedan en bild på var Solviksslingan ligger ifall ni vill springa där någon gång!

Dagens andra: Skidgång

Om första passet idag inte var något höjdhopp så var det andra mycket bättre! Löparbästis Marie hängde på och körde några intervaller med mig vid Solviksslingan i Bromma. Där finns rätt bra backar att köra intervaller i.

Träningsmässigt gick det betydligt bättre än jag vågat hoppas på. Kroppen är inte tillbaka i formen jag hade innan förkylningen men det börjar kännas bättre. Jag vet inte hur långt det blev, Runkeeper lade av halvvägs genom passet, men in alles blev det ca 15 intervaller och kanske 7 km löpning. Jag är nöjd med det.

Väl tillbaka på SATS Bromma lämnade jag in mitt Sommarpass som jag samlat stämplar i hela sommaren för att få en ”liten överraskning”. Denna visade sig vara en skopåse. Jag vet inte, det är säkert praktiskt men jag hade nog hoppats på något annat mer kreativt. Tomas som jobbar på SATS Bromma såg min illa dolda besvikelse och ordnade så att jag fick en träningsväska också. Tusen tack, Tomas!

(Av någon anledning blir bilderna spegelvända men jag orkar inte vända dem rätt.)

Dagens första: BodyPump

Yes, 06:45 drog passet igång. Tillsammans med kanske 15 andra trotsade jag sömn och regn för att bli lite starkare. Dagens första pass kommer nog inte gå till historien som det bästa någonsin men jag fick riktigt bra konktakt med magmusklerna. De andra muskelgrupperna var det lite si och så med. Kärleken säger att man alltid har ont någonstans när man styrketränar och det stämmer nog. Höger axel och en lårmuskel i vänsterbenet ville inte riktigt vara med och träna som jag ville. Hoppas det ger sig snart.

Idag testade jag också proteinpulvret som jag berättade om igår. Det är inte särskilt gott, smakar som o’boy utblandat med vatten och med en touch av havre i eftersmaken, men det är hundra resor bättre än dito jordgubbsvariant.

Senare idag blir det skidgång och förhoppningsvis får jag sällskap av löparbästisen Marie!

Och så lite reklam med där, ja…

Nu ska jag bli stor och stark!

Vi har shoppat lite, Kärleken och jag. 16 kg proteinpulver och bars hämtade han ut på posten så nu ska vi bli stora och starka! Jag har aldrig käkat proteintillskott förut på det här sättet så det ska bli spännande att se vilka resultat man får. Förmodligen kommer det dock att vara skitäckligt så att man får tvinga i sig det… men vad gör man inte för idrotten.

Idag blir det ingen träning. Har en huvudvärk som vägrat ge med sig hela dagen så det blir en tidig kväll och sova bort den. Satsar på två pass imorgon istället.