Vaknade i god tid men av någon anledning jag inte har ett svar på tog det nästan en timme för mig och Kärleken att ta oss ut på skidgångspasset (det jag inte orkade köra igår efter jobbet).
Väl ute kunde jag konstatera att min kondition är skitkass och att jag har en lång väg framför mig. Vi sprang/gick bort till helvetesbacken vid Frösunda och körde backintervaller där. Fy satan vad jobbigt det är! Det svider i benen och man är stum innan man kommit halvvägs. På toppen belönas man dock med en otroligt vacker utsikt över Stockholm!
När jag sprang hemåt kände jag av höft och benhinnor så jag fick gå hem istället för att springa.
Väl hemma började racet på riktigt! Sen som 17 kastade jag i mig Gainer blandat med mjölk, vm genom duschen, precisionssport att pricka rätt med mascaraborsten, blåsa håret torrt, leta rätt på kläder (min garderob har imploderat) och samla sig någorlunda för att springa till tunnelbanan.
Nu sitter jag och eftersvettas i en alldeles för varm polarexpeditionsjacka.
Ikväll ska jag träffa löparbästisen Marie på gymmet. Det var sjukt länge sedan så jag är jättepepp!
Dåligt samvete 
Ser ut som en grymt bra morgon!