Ordstopp och karate dito?

Ibland är det svårt att få ur sig ord till ett vettigt inlägg. Det vill sig inte riktigt och hur man än gör blir det inte intressant. Likväl ska jag trycka ur mig några stavelser om dagens pass och om det blir någon mer karate. Någonsin.

Efter att ha segat mig som fasen nästan en hel dag tog jag mig ut för en löprunda. Knäna kändes bra och jag ville testa mina gränser lite så jag gjorde ett försök på Brunnsviken runt. Sprang lite fort i början så det blev ganska jobbigt efter bara några kilometer. Jag vägrade dock ge mig när jag kollade pulsklockan och såg att det inte borde vara jobbigt. Dock har jag rätt ordentlig träningsvärk i benen efter igår, antar att kroppen svarade på styketräningen after all, och det var som att springa med stockar istället för ben. Jag klarade att pusha mig själv dryga åtta kilometer innan jag slog av på tempot till gång. Det är längdrekord sedan knätrasslet började i februari. När jag kommit nästan runt och skulle passera Frösunda kom jag på att det var något jag glömt. Karateklubben skulle ju ha avslutning idag i Hagaparken! Det blev till att börja springa igen för att se om de var kvar. Det visade sig att de var det och jag hamnade mitt i en brännbollsmatch. På liv och död, självklart. Lika självklart gav jag allt när det var min tur att skicka iväg bollen och springa. Precis när jag rundar tredje basen släpper det i knät. Lyckligtvis gick det bra, ingen större skada men det talar sitt tydliga språk: knät är inte stabilt och kommer inte hålla för karate i sitt nuvarande skick. Om de ska operera igen måste de öppna knät framifrån och göra ett riktigt stort ärr. Det vill jag inte. Alltså är det föga troligt att det blir någon mer karate för mig. Har inte tappat hoppet men det ser onekligen mörkt ut.

Till slut skrapade jag ihop 13,2 km löpning (minus ett par km gång på asfalt) och jag antar att jag får vara nöjd med det och att jag kan springa alls.

Annonser

2 thoughts on “Ordstopp och karate dito?

  1. Usch vad tråkigt! Är alltid, alltid surt med skador, men extra jobbigt när de till och med leder till att man blir tvungen att sluta utöva en idrott. Ge inte upp! Kämpa på!

    • Tack för pepp! Jag hoppas att jag inte måste sluta med karaten helt men jag kanske måste ge upp tävlingsambitionerna. I alla fall på en högre nivå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s