Positionsförflyttning

Vi är kvar på västra sidan men har förflyttat oss söderut till Göteborg och vår vän Triathleten. Här ska vi åka skojiga karuseller på Liseberg och shoppa ett par nya löpardojor. Mina har nog sett sina bästa dagar.

Jag försökte mig på ett avskedspass imorse. Tänkte att jag skulle göra om samma pass som i fredags men det sket sig. Allt var fel: jag var trött och seg, kroppen ville inte röra på sig, det var sjukt varmt och pulsklockan dog efter en kilometer så jag hade inte ens siffror att pusha mig med. Jag har ett antal mentala mindgames som jag brukar använda när jag är trött och vill stanna men inget funkade. Det slutade med en powerwalk istället för löpning och jag var sur som en citron när jag kom hem. Nu har jag dock tröstätit mig glad. Först jättegod pasta på en kvarterskrog och sedan lite trevlig Hägen-Dasz. Semesterdieten håller på att ta över…

Kärleken fotade mig mitt i ett sing-a-longmoment när jag körde idag.

20110731-222700.jpg

Annonser

Lördag gör jag ingenting

Idag har gjort nada. Eller inte helt; jag har ätit lunch på en bastu till restaurang, ätit en glass som motsvarade hela lunchens energiintag, badat i havet, ätit god middag, ätit efterrätt, sett solnedgången och snackat sorg och glädje med min familj. Så jag har inte gjort ingenting men jag har inte tränat och det känns inte helt bra. Å andra sidan har jag en stickande känsla i halsen som är misstänkt lik den jag hade innan jag blev vansinnigt förkyld. I don’t care for that. Vill verkligen inte bli sjuk igen, tycker jag inte att förtjänar det liksom.

I alla fall var solnedgången vacker. Och jag har verkligen haft semester idag. Det är också värt något,

20110730-234736.jpg

Vacker morgonpromenad och väldigt mörk kvällslöpning

Idag började dagen med en timmes powerwalk före frukost. Mollösund är jättevackert innan det riktigt vaknar men solen sken ordentligt och det var varmt redan på morgonen. Medan jag gick hade jag inspirerande TED-talks i öronen och jag lyssnade bland annat på varför ett leende egentligen är en superpower. Jag ska skriva mer om det en annan dag.

Dagen har annars gått ut på att måla en friggebod och ligga i solen. Målandet tog hela förmiddagen och en bit över lunch så därför var jag dödshungrig när jag satte mig till bords. Över halva dagsbehovet av energi senare hade jag lite ångest så efter middagen, när det svalnat lite, drog jag ut på en löptur.

Först var det en fantastisk solnedgång och sen blev det mörkt. Jättemörkt. Jag borde verkligen haft på mig reflexväst. Jag fick ihop en dryg mil i alla fall på 1:05. Det är faktiskt första gången på riktigt länge jag klarar att springa en mil och med tanke på löpfiaskot häromdagen är jag jättenöjd.

Jag tog inga bilder på solnedgången, jag skulle se hur fort jag kunde springa fem km (30:45), men imorse knäppte jag av ett par!

20110729-234216.jpg

20110729-234252.jpg

20110729-234318.jpg

A different kind of amusement park

Bara sten say you? Heaps of fun says I. Idag vaknade vi till strålande sol på västkusten och Mollösund. Vi brukar försöka få in ett par dagar här varje sommar och en tradition är att springa på klipporna vid havet. Det är en otrolig frihetskänsla att stå högt upp på en klippa och titta ut över havet och känna den ljumma vinden i håret.

I en och en halv timme var vi ute, Kärleken och jag. Hoppandes mellan klippor, klättrandes upp på toppar, springandes över berg och forcerandes stora partier djup ljung och enbärssnår. Vi har väl ett och annat rivsår på benen nu men det är det värt. Förkylningen känns äntligen rätt avlägsen men jag tycker att jag är i dålig form. Å andra sidan jämför jag mig med konditionsmonstret Kärleken…

En sak som är svår här på västkusten är maten. Det finns alldeles för mycket god mat. Fantastiska röror från Stocken, himmelsk aioli från Larsson och så är det lite mycket efterrätter med. Viktmålet för den här veckan blir att behålla vikten från förra veckan. Att hoppas på nedgång är bara utopi. Anyway, på västkusten njuter jag av livet!

Här är bilder på terrängen och så en vansinnigt ful bild på Kärleken och mig. Solen var stark så vi såg ingenting av vad vi fotade. Blåste gjorde det visst också…

20110728-231224.jpg

20110728-231247.jpg

20110728-231305.jpg

20110728-231336.jpg

TRX på landet

Kärleken köpte ett set med TRX-band inför resan så att vi skulle kunna köra lite styrketräning också. Idag invigdes de med en genomkörare av kroppen. TRX är inte för tunnisar; det är tungt, lite krångligt och kräver fokus. På ca 45 min jobbade vi igenom kroppen och jag tror faktiskt att jag kommer få lite träningsvärk imorgon! Nedan ser ni bilder på några av övningarna.

Nu går färden vidare. Vart vi ska får ni se senare!

20110727-134923.jpg

20110727-134959.jpg

20110727-135454.jpg

20110727-135523.jpg

Nederlag: Morsan vann

Förkylningen är inte ute ur kroppen, nej. Var ute och joggade med mamma runt femman på Rocklunda. Pulsen rusade och jag torskade stort mot mamma. Låg på en puls runt 175 redan efter en kilometer och därifrån blev det värre tills jag maxade på 192. Galet! Det absolut värsta var att mamma vann. Hon bara joggade på och förbi helt oberörd. Det svider mest faktiskt. Mamma och jag är inte som mor och dotter flest utan vi smygtävlar hela tiden och ökar tempot lite i taget samtidigt som vi flämtar ”vad trevligt vi har det”. Sen är det vm på slutet för att komma först i mål eller vad det nu är vi håller på med. Mamma har inte slagit mig sedan min första skejtvasa för tre år sedan och då hade hon ett enormt tekniskt försprång som hon seglade på.

På eftermiddagen förflyttade vi oss till nästa set föräldrar och Arboga. Vi har, hör och häpna, spelat golf. Eller vi har slagit några hinkar på rangen. Det räckte för mig, så kul tycker jag inte att det är. Hade väl lite kvar av svingen men någon golfspelare blir jag nog inte.

20110726-172918.jpg

20110726-172959.jpg

Invägning vecka 7: det händer saker!

Det gör det verkligen. Klev upp på päronens våg och den visade 71,9. Det är ett helt kilo sedan förra veckan! Total nedgång om man räknar från starten är -1,5. Det blir ju mer om man räknar de extra kilona under midsommarhaveriet men eftersom det var en uppgång efter start räknar jag det inte.

Jag är som sagt hemma hos päronen och vägde mig på deras våg men jag kontrollvägde mig på vågen hemma igår och då visade den 72 så dagens siffra är fullt rimlig.

Nu ska jag ut i Rocklunda och testa hur mycket av förkylningen jag har kvar i kroppen! Med mig ska jag ha mamma och den unsnoozeable väckarklockan, Voffisen. Han kom in och väckte mig vid sju och vägrade ge upp innan vi klev upp. Så här såg det ut imorse. Han stod vid sängkanten och tjatade: ”Kliv upp annars slickar jag på dig!”

20110726-095828.jpg