Fungerande igen

Den första chocken har lagt sig och jag har långsamt börjat fungera igen. Det som hände i fredags, det fruktansvärda, satte mig helt ur kurs. Dels för att jag har nästan hela min släkt i Oslo, dels för att jag verkligen känner med de drabbades familjer. Vi miste min kusin för många år sedan när han var bara 17 år, lika gammal som några av de döda ute på Utøya, så jag vet vilken jobbig väg tillbaka de har. Att jag inte har bloggat förrän nu beror helt enkelt på att jag inte kände det rätt. It didn’t seem right to just get on with it. Fortsätta som om allt var som vanligt liksom. Jag har haft tur. Ingen i min släkt har skadats, inga av mina vänner som befann sig i Oslo råkade illa ut. Jag är väldigt glad att vi redan innan allt det här hände hade bestämt att vi skulle träffa familj och släkt på semestern.

Det känns nästan fel att byta ämne fast det hör ändå ihop. Jag kunde idag, för första gången på 11 dagar, ta på mig träningskläder. Förkylningen är inte helt ute ur kroppen än men kroppen fungerar i alla fall för jag blir inte längre andfådd av att kliva upp ur soffan och gå ut i köket. Med huvudet fullt av osorterade tankar beslöt jag mig för att ta en powerwalk runt Brunnsviken. I två timmar fick jag bearbetat allt som rörde sig i mitt huvud. Stora tankar, små tankar, ilska, ledsamhet – det mesta avhandlades. Det känns skönt att ha fått svettas lite, väcka kroppen ur dvalan och långsamt börja processen med att gå vidare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s