Måndagmorgonduktig

Sitter på tunnelbanan på väg till gymmet. Känner mig väldigt duktig som gör det. Jag hade svårt att sova igår kväll så jag kunde så lätt ha skippat det med den ursäkten. Och inte var väskan packad eller jobbskjortan struken heller. Men jag gick upp, fixade och kom iväg! Börjar således veckan med lite cred till mig själv!

20110919-071659.jpg

Annonser

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg

Promenad, ett världsrekord och halvmaran

God lördag!

Kärleken och jag började dagen med en lång frukost och sedan en lång promenad i Hagaparken. Vi blev lite försenade ut för jag tog på mig alldeles för mycket kläder först och kände bara en minut efter att vi börjat gå att jag skulle rinna bort. Så det var bara att kuta upp och byta. Ingen långtightspremiär än alltså. Väl ute såg vi alla möjliga sorters beklädnader. Några som var ute och gick hade klätt sig för polarexpedition och andra sprang i shorts och t-shirt. Det var i alla fall en väldigt skön promenad!

Därefter satte vi världsrekord i dusch och omklädnad. Vi hade ju lovat att komma till Kärlekens syster på lunch. 15 minuter efter att vi kom hem hade vi båda duschat, fått på oss kläder, fixat hår och make (inte Kärleken då) och kommit ut genom dörren. Det förtjänar man nästan en medalj för tycker jag!

Efter vi hade käkat gick vi alla ut för att titta på halvmaran. Meningen var att vi skulle kollat på Kärlekens systers sambo men han blev förkyld och kunde inte springa. Men det var roligt att titta ändå, såg faktiskt några bekanta jag hejade på. Isabellah Andersson sprang förbi också med lätta steg. Så har man klarat av kändisspaningen för idag! Jag måste säga att det kliade i löparnerven ordentligt när jag såg alla som sprang förbi. Det blir ju inget Lidingö för mig heller, ortopeden avrådde starkt så jag får väl lyssna på honom. Kanske jag anmäler mig till nästa höst, vem vet!

Kärleken och jag på toppen av mördarbacken i Hagaparken. I bakgrunden en dåre som tänker cykla nedför!

20110917-184911.jpg

Kärleken och systersonen i solen i väntan på de första löparna!20110917-184927.jpg

Ett helt gäng tappra löpare! Skulle väldigt gärna velat vara en av dem!20110917-184954.jpg

Lite för mycket kanske

Studsade ur sängen imorse för att ge mig ut på ett pass skidgång. Vädret var liksom perfekt för det. Att gå ned i källaren till gymmet för tråkig rehab kändes allt för jobbigt. Fast så här i retrospect borde jag kanske gjort det. Eller tagit det lite lugnare i alla fall för nu har jag lite ont i knät.

Men det är svårt att hålla emot när kroppen inget hellre vill än att springa och gasa på! Det blev i alla fall en timme och tio minuter gång runt bland stigarna i Hagaparken med mina nya skidgångsstavar som jag inte använt förut. Bara det gjorde passet roligare. Älskar nya prylar!

20110915-090609.jpg

Och vinnaren är…

Det är dags att avslöja vem som vann gårdagens tävling! Stort grattis säger vi till Therese som med denna motivering knep segern i en mycket jämn kamp:

Har precis börjat träna igen efter många års uppehåll. Under hösten ska jag och min pilatesboll bli bästa vänner. Har insett att det finns otroligt många sätt att träna på när man har en pilatesboll man kan nå alla muskelgrupper även dom jag inte visste fanns…   det bästa av allt jag slipper vara ute och bli blöt och kall i höstrusket

Stort pepp på den och pepp på er andra!

Morgonpromenad. Check!

Det var en trött version av mig själv som kravlade ur sängen och tog sig ut på morgonpromenad. Träningsvärken från passet igår har redan kommit och jag misstänker att det mycket väl kan bli värre ut över dagen.

Nu börjar också höstlöven komma, jag vet, evigt tjat om hösten men det är verkligen min favorittid på året. Det enda som är negativt är väl att man måste bylsa på sig mer träningskläder när man ska ut. Sommarens fördel är ju att man känner sig så lätt eftersom kläderna inte begränsar så mycket. Men det kan jag ta!

Missa inte att tävla om ett par riktigt fina hörlurar från Urbanears!

20110913-080010.jpg

Tävling: Vinn höstiga hörlurar!

För mig är höstens färger toner av gult, orange och rött och jag älskar att springa i lite kyligare temperaturer med färgsprak runt omkring mig! Viktigt är också att ha något bra och peppande i öronen så man liksom får en extra push framåt.

Jag har ett par höstorangea hörlurar från Urbanears att tävla ut i en tävling i samarbete med Snowandmotion. För att vinna dem måste du gå in och gilla deras sida på FB och skriva en kommentar på det här inlägget om vad som är den bästa träningen på hösten. Imorgon kväll, tisdag, drar jag en vinnare, du har fram till kl 18.59 på dig att tävla!