Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!

Inte en dag till inne!

Stod verkligen inte ut med en dag till inne när snön ligger på backen utanför. Det kändes typ kriminellt så jag baxade ut kroppen trots fortsatta förkylningssymptom. Däremot tog jag det lugnt och höll mig till klassisk teknikträning nere på skidstadion. Fram och tillbaka, fram och tillbaka med diverse övningar för att få till tyngdöverföring, balans och frånskjut. Folk tittade på mig som om jag var tokig där jag åkte utan stavar, med en bara en skida eller stavarna framför mig som ett ljus men det gjorde det bara lite roligare. Teknikträning är i regel inte så skoj och klassisk sådan är faktiskt rätt trist. Jag tycker det är mycket roligare att åka skejt men ibland måste man varva lite. Särskilt om man måste hålla pulsen nere.

En sak som eliten gör hela tiden som motionärer verkligen borde satsa på är att filma sin åkning. Då ser man direkt vad man gör tokigt och kan ändra på sin åkning. Det krävs ibland bara små justeringar som gör att man åker mycket mer ekonomiskt och därmed kan åka lite längre och lite fortare. Själv upptäckte jag idag att jag glider för kort på varje frånskjut i diagonalen så det ska jag öva vidare på imorgon. Jag får lite ont i ryggen av att åka klassiskt men det är nog bara för att jag inte är tillräckligt stark i bålen och har strechat lite dåligt.

Nu på eftermiddagen trängde hela familjen ihop sig i soffan och kikade på premiären av Tour de Ski och den korta prologen. Justyna Kowalczyk var för tuff för Marit Bjørgen idag men Petter Northug visade direkt vem som är chef. Ska bli en riktigt spännande Tour. Det är skönt att veta vad man ska titta på varje dag framöver, det är så jobbigt att behöva välja annars ;).

Jag precis klar med excersisen.20111229-172620.jpg

Värdens bästa skidvoffis!

20111229-172714.jpg

”Jag ser att du har godis. No need to hide, fram med det!”

20111229-172753.jpg

Förkylningsambivalent

Har spenderat dagen mestadels inomhus för en av-och-påförkylning. Ena stunden är jag vrålförkyld och på väg att bli ordentligt igenkloggad, andra mår jag hur bra som helst. Jag testade att vila för att se om det skulle förändra läget men just inger har hänt. Det är fortfarande som en light switch; av, på, av, på, av…

Imorgon tänkte jag att kroppen ska ha bestämt sig. Antingen är jag vrålförkyld med feber och alles eller så är jag frisk. Mellanläge tolereras inte. Då är jag frisk nog att ha dåligt samvete för att jag inte kan träna men för sjuk för att chansa. Vi får väl se hur det artar sig.

Ingenting kommer gratis i Vemdalen

Det blåser rätt ordentligt här uppe på fjället och Dagmar har satt sina spår med nedblåsta träd och annat bös som ligger i skidspåren. Idag har snöar det dessutom så förutom vinden driver det nu in nysnö i spåren också. Det gör det lite trixigt att åka. Bitvis går det grymt trögt och bitvis är det is och då går det undan men man får inget gratis. För varje meter måste man kämpa riktigt hårt. Idag blev det en mil till så nu har jag skramlat ihop till lite drygt fyra!

Kärleken, den stackarn, han ramlade på ett isigt parti och knäckte en 3000 kr-stav. Det finns inget värre ljud än det där klinchet när staven går av. Vemdalens backar tar betalt!

Nu ska vi packa ihop oss och fara till Idre. Tydligen blåser det rätt rejält där också så vi får se hurdan åkning det blir. Det är i alla fall flackare terräng så man behöver ju inte slita riktigt lika hårt även om det är jobbigt där också.

Rapport från vintern

God jul i stugan! Eller god fortsättning kanske det heter. Anyways hänger jag uppe i fjällen där vintern är. För att närmare positionera mig är det alltså Vemdalen som varit värd för julen tills nu. Imorgon ska vi fara vidare till Idre.

So far har jag skramlat ihop lite drygt tre mils åkning på lika många dagar. Jag känner verkligen av att konditionsträningen varit nedprioriterat i höst för jag blir slut på en gång. Sedan är spåren här i Vemdalen inte så förlåtande heller. Det är rejäla backar som gör att pulsen sticker iväg högt, högt och vila utför går inte för det är så brant att man måste hålla koll på armar och fötter för att inte sluta tillknycklad inne i skogen. Jag har aldrig kämpat så hårt som de här första tre milen på vintersäsongen.

Hoppas i alla fall att julen varit fin i era stugor och att ni fått fina klappar!

20111226-192742.jpg

20111226-192758.jpg

Rubbade circlar

Jag har alltmer insett att jag är en människa som behöver rutiner att hålla mig till. Om ecobalansen rubbas blir jag helt konstig. Jag är Skalman helt enkelt och jag behöver följa mat, sov och träningsklockan för att fungera.

Den senaste tiden har det varit lite si och så med efterlevnaden av schemat och följaktligen är jag trött, tränar dåligt och har konstig aptit. Det är inget annat att göra än att strikt återgå till rutinerna, as tråkigt as it may sound. För så här kan vi inte ha det. Det är liksom inte meningen att jag ska ligga i sängen kl 8 på morgonen och fortfarande vara förbi av trötthet. Då ska jag ju precis vara klar på gymmet eller ha kommit in från en löprunda!

Skärpning utlovas från och med nu!

20111221-075111.jpg