Ont, det gör ont…

Som fan dessutom. Och svullet och stelt är det. Dagens fysiska aktivitet har bestått av små cykelturer runt kvarteret för att mjuka upp lite. Det hjälper verkligen, att sitta still är döden. Efter en längre stund kan jag knappt gå.

Imorgon ska jag ringa Streckgubbs-Uffe och försäkringsbolaget för att sätta igång cirkusen av ortopeder och magnetkameraundersökningar. Hoppas ni orkar hänga med ett varv till!

20120520-184658.jpg

Annonser

Fucking jävla helvetesknä!

Och ett par ytterligare profanities. Mina knän är så värdelösa, det vänstra i synnerhet. Tror ni inte att scheisset gick ur led när jag och Kärleken var ute och stavlöpte? Jo! Såklart var det typ enda gången någonsin jag inte hade telefonen med mig heller. Och eftersom jag numera inte har ett enda telefonnummer i huvudet var det meningslöst att fråga om att få låna någons telefon. Det var bara att bita ihop och halta de kilometer som var kvar hem.

Vad hände då?
Jo, vi sprang på stigar runt om i Rocklunda och vid ett parti var det lite kladdigt så jag tänkte att jag skulle hoppa över det. Alltså tar jag mitt jättesprång men landar ändå i mjuk lera, halkar och då har resten kroppen en annan riktning än benet. Ganska klassiskt.

Smärtan är obeskrivlig och förlamande. Det går knappt att tänka för hela huvudet är så fokuserat på att få bort smärtan. Som tur är ger det värsta med sig efter ett par minuter och då först kan man bedöma hur illa det är.

Jag kände direkt att inget gått sönder, vilket ju är en tröst. Mina knän har gått ur led ett par gånger vardera förr och det brukar ge med sig på ett par dagar. Fast just nu är det väldigt stelt och gör ont. Ingen svullnad dock. Jag ska försöka cykla lite imorgon och mjuka upp det lite.

Det som känns mest tråkigt är att det gick så himla bra fram tills dess. Vi hade väl sprungit i nästan 30 min i en ganska hög pulszon och jag hade nog kunnat hålla en 45 min till.

Det var min lördag, hoppas din var bättre… Nedan en bild på mina bedrövliga knän.

20120519-161637.jpg

22 kilometer rullskidor i motvind

Jepp, det var dagens pass. Och fy satan vad jobbigt det var! Det blåste kraftigt också och ibland tog vinden tag i stavarna så att det var jobbigt att sätta ned dem i asfalten. Jag har aldrig åkt så här långt på rullskidor förr och 22 km är ju egentligen inte så långt så det var ju på tiden. Det är verkligen dags att jag får upp styrkan i kroppen så att jag orkar längre sträckor än så. Enligt pulsklockan har jag förbrukat lite drygt 1600 kcal. Något som jag tänkte ägna eftermiddagen åt att äta ikapp!

Kraschade på gräsmattan när jag kom hem och Voffisen undrade väldigt varför jag låg där helt platt och inte ville leka. Det krävdes en viljeansträngning av rang för att ta sig upp igen vill jag lova!

20120518-152956.jpg

Screw the cold

Det blir ju inget av den här förkylningen! Precis som inför förra gångens mastodontsjuka händer just nu ingenting mer än att jag nyser lite och har lite ont i halsen. Det kvalificerar knappt ens som ont i halsen, det är mer en lite brännande känsla i svalget.

Eftersom det bara är en månad kvar till jag ska ta den sista graden innan svart sket jag i förkylningen och gick till karaten ändå. All in all kändes kroppen bra, den var precis som vanligt och jag kände inte alls att jag har något i kroppen. Jag har bestämt mig för att inte pusha gör hårt men ändå träna lite lätt. Jag kan ju inte ligga på sofflocket och slöa!

Dagens bild är lite lek med speglar.

20120517-072129.jpg

Hade tänkt fuska…

…och träna trots halsont men istället blev jag kvar på jobbet några timmar extra. Det är som vanligt en hel del att göra och det är lika bra att kroppen får bli frisk. Men kul är det inte…

Unfair

Medan andra sprungit runt i Göteborg med fina resultat har jag inte gjort någon träningsinsats alls. Vaknade med ont i halsen. Väldigt orättvist tycker jag. Jag tycker att jag varit tillräckligt sjuk i år så det räcker åtminstone till jul. Hoppas att det stannar vid halsont den här gången. Det är väldigt svårt att jobba på konditionen från sjuksängen.

Annars har dagen inneburit en jakt efter den perfekta smokingen till Kärleken. Lika knivigt som att hitta den rätta brudklänningen visade det sig. Och lika dyrt…

Den här konditionen, när kommer den egentligen?

Den här veckan började ju riktigt lovande med tre träningspass i måndags. Sedan dröjde det ända tills idag innan jag fick på mig träningskläderna och kunde få till ännu ett pass. Drog ut på stavlöpning och trodde att jag kommit ut i en bassäng. Vilken luftfuktighet!

Kämpade mig genom passet i alla fall men känner att det går väldigt långsamt för den här så kallade konditionen att infinna sig. Jag tycker inte att jag kommer någonstans och det blir nästan jobbigare för varje pass. Försöker intala mig att jag behöver ha lite tålamod och att den kommer snart men jag skulle verkligen vilja känna ett riktigt lyft snart.

Kom hem och kutade genom duschen och eftersvettades som en gris. Det blev inte bättre efter en dust med hårtorken och när jag kom till jobbet kändes det som att jag smälte. Nu, efter ett par timmar fryser jag istället. Aldrig lagom!

Dagens bild är en self-reminder:

20120511-105130.jpg