Saknar att sparka på saker

Hittade den här bilden på Flickr när jag letade efter något annat. Den är från förr-förra sommaren tror jag och när vi var på gymmet i Idre, Kärleken och jag. Kände att jag saknar att sparka på grejer. Och människor. Fast bara sådana som är med på det såklart. Eller inte helt med på det, då är det ju ingen poäng för att de blockar sparken. Men ni fattar. Satsar på en comeback efter jul. Så, då var det bestämt!

Det har uppdaterats dåligt men det är för att jag är upptagen med att hänga med min man! Han kom över häromdagen och stannar till på söndag. Givetvis tränar vi lite, har varit på gymmet både idag och igår men det har inte varit några direkta pass att tala om så. Helgens mission är att köpa ett para nya dojor till gymmet. Jag tänker mig ett par snygga Nike Free. Vad tror ni?

 
DSCN1601

Test av djungelmedicin

Den där halsen har spökat för mig ett tag nu. Som halsont brukar göra nuförtiden. Förut var det mer rättfram; fick jag ont i halsen gjorde det sjukt ont i två dagar och tre veckor senare kunde jag räkna med att ligga nedbäddad och döende i en vecka.

Inte så mycket längre. Istället kan jag nu gå och känna mig semikrasslig i två dagar, fine i tre, sedan dålig igen. Det går ju liksom inte att träna något vidare på sånt underlag.

Bestämde mig att prova en ny väg. Dunderpillret med all-in-one ska kväsa vad det nu är jag går och dras med. Imorgon bitti ska jag åter till gymmet.

20120828-230003.jpg

Nytt rekord: 8 km jogg!

It doesn’t sound like much men tänk då på att jag sprungit sammanlagt tre gånger sedan maj. Gled i mål på 56 minuter och är väldigt stolt över mig själv. Jag fick kämpa hårt med huvudet för det var sjukt jobbigt. Kondisen är verkligen inte alls vad den har varit men det är ju bara att nöta så kommer den. Mest frustrerande är det att hela tiden bli omsprungen när det förut var jag själv som sprang om. Min plan framöver är att försöka jogga en till två gånger i veckan. Mer vågar jag inte belasta knäna med så här i början. Kör jag mer kommer också annan träning att bli lidande för att det ju är mycket roligare att springa än att köra tråkig rehab på gymmet.

Dagens runda gick till Hyde Park, genom Kensington Gardens. Hade lagt ut det som status på FB för att verkligen se till att komma ut och göra det. Orkade inte fota i parken dock, var för fokuserad på uppgiften. 🙂

Det är röd dag här idag, August Bank Holiday men det hindrade inte mailen från att strömma in eller telefonkonforna att hopa sig, redan kl 8 satt jag i den första. Det är ju inte så konstigt egentligen eftersom det är en helt vanlig måndag i Sverige. Lägg till att vi ligger en timme efter så blev det lite tjorvigt. Jag fick i alla fall rucka på min plan att springa tidigt på morgonen och klämde in det strax före lunch mellan två telekonfor. Hela morgonen kom rapporter om att hösten kommit till landet men inte här ser ni! Sprang i sköna korta löparshorts och t-shirt. Låt vara att det regnade lite på mig på slutet men det var fortfarande behaglig temperatur! Pilutta dig!

20120827-145452.jpg

Gym sightseeing

Ni vet att jag har lite som hobby att hitta nya gym att träna på och idag hade jag det stora nöjet att få följa med min kollega Julia och hennes man Brian till deras gym och gästträna. Det är ett riktigt fancy ställe, The Reebok Sports Club heter det. Jag är lite lättköpt så jag gillar när det finns handdukar att låna gratis, när det finns hårtorkar som man inte behöver lämna pant i receptionen för att få (här hade de till och med plattänger som man fick låna); när det liksom finns lite extra finess. Det här stället, ett trevåningsschabrak med basketplan, swimming pool, 15 meters klättervägg och alla maskiner och vikter man kan tänka sig, var gym heaven. Riktigt grymt! Rolig kuriosa är att konditionsmaskinerna är uppdelade så att man antingen kan mäta allt i kilometer eller i miles. Smart var också att alla skåp i omlädningsrummet hade kodlås så man behövde inte heller komma ihåg att ta med ett lås. Smart!

En timmes överkropp blev det och ovanpå det 8 km promenad genom London. Jag vaknade tidigt imorse och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv så jag bestämde mig för att promenera en del av vägen. Gymmet ligger i Canary Wharf, det nya financial district’et så det var en bit att gå. Kom ungefär halvvägs innan jag var tvungen att hoppa på tuben för att hinna i tid. Jag gick genom Kensington, där jag bor, genom Green Park, där drottningen bor, passerade delar av banan som man cyklade under OS (tror kanske att maran gick där också, och nu är det ju Paralympics så det är säkert någon gren som avgörs där nu också) och genom rondellen som är det faktiska London. Alltså på kartan står det London just där. Ligger vid Trafalgar Square.

En riktigt bra dag alltså!

20120826-185356.jpg

20120826-185412.jpg

20120826-185446.jpg

20120826-185943.jpg

Hälsa, vikt och träning

Dunno what it is, men helt plötsligt fylldes mitt flöde av blogginlägg om ideal, hälsa, vikt och träning. Komplicerade och svåra saker att bena ut, särskilt när de står i relation till varandra. I teorin är det plättlätt. Ideal är dåliga om det innebär att folk svälter sig själva eller på annat sätt sabbar sin hälsa. Om man tränar för att uppnå ett visst ideal eller nå en viss vikt riskerar man att alla de positiva effekterna av träningen försvinner och man uppnår definitivt inte hälsa. Och kombon av alla de här sakerna verkar också leda till ångest.

Vi har alla varit där. Man har stått på vågen och önskat att det inte var just de siffrorna som lyste tillbaka från displayen. Vi har alla ätit allt för mycket av något som definitivt inte klassas som hälsokost. Vi har ondgjort oss över de hemska smala idealen men i hemlighet önskat att vi såg ut som omslaget på valfritt nummer av Fitness Magazine. Vi har också alla någon gång stått framför spegeln och nypit i en valk (riktig eller inbillad) eller önskat att någon kroppsdel sett annorlunda ut.

I kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och Therese).

Hanna beskriver dilemmat bäst tycker jag.

Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning.

Anledningen till att jag också skriver om det här är för att jag någonstans tröttnat på den eviga diskussionen. Idealen, vikthetsen, medias roll, yada yada.

Någonstans måste man själv stå upp för sig själv, ta ansvar för sitt eget mående och bestämma vilken roll ångesten ska få spela i ens liv. För egen del gillar jag att jag får ångest om jag äter för mycket skit, om jag väger för mycket. För jag vet att det inte är bra för mig ur ett hälsoperspektiv att göra det. Om jag äter för dåligt funkar inte min maskin och jag kan inte träna som jag vill. Om jag äter för mycket blir kroppen tyngre och jag kan inte göra det jag vill och riskerar skador (och sådana har jag fullt tillräckligt av ändå). Alltså behöver jag ångesten.

Självklart ska man inte låta ångesten ta överhanden. Och jag vet att det är inte alltid något man styr över själv heller, hamnar ibland i skapligt osunda tankespiraler själv, men jag tror att det många gånger handlar om att vidga sina vyer och försöka få lite perspektiv. Vill man se ut som en av tjejerna på träningstidningsomslagen måste man tvinga sig själv genom en ganska extrem diet och deffa ordentligt. Och offra saker. Är man beredd på det, go ahead! Jag är det inte. Jag gillar mina kompisar Häagen och Dazs. Jag myser med en varm croissant med smör och aprikosmarmelad på. Inte direkt hälsokost per se men i små mängder mår jag bra av det. Jag skulle helt kollapsa om jag skulle leva på linser och strimlad kål med tonfisk bara för att det är nyttigt.

Det jag försöker säga med detta nu jättelånga inlägg är att hälsa är inte hur man ser ut, det är inte idealen (det har det aldrig varit), det är inte vad man väger, det är inte hur mycket du tränar – det är hur du mår. Och att det finns ett visst spann där både kroppen och knoppen mår bra. Det gäller bara att hitta sin jämnvikt. Och att det är OK att halka av den ibland och noja över det. Så. Any thoughts?

My book is hitting the stores!

Japp, nu är det nästan, nästan dags. Nästa vecka ska boken finnas att köpa och redan nu kan man ”bevaka” den på Adlibris och Bokus. Det känns sjukt kul att det blev en riktig bok och att vi lyckades ro i hamn det. Det var många gånger det kändes segt att ta fram datorn igen efter en lång dag på jobbet eller att tvinga sig själv att stanna inne och skriva när de andra barnen fick leka utomhus på helgerna. Men nu är det klart! Jag kommer definitivt inte att bli rik på det här men den har redan tryckts upp i en ny upplaga för att intresset varit så stort.

Så här ser den ut och om du klickar här kan du provläsa några sidor!

Träningsvärk och knölbekymmer

Jag har ett stycke träningsvärk som inte är av denna jord. På det nya gymmet har de en slags benmaskin av det gamla gardet som tränar baksida lår som jag jämt saknar hemma. Just baksida lår är mitt svaga kort så jag tryckte på lite extra och det sotar jag fint för nu. Vaggar runt som en anka…

En sak jag klurat på ett tag är om jag ska ta tag i knölen på min fot. Jag tror det är typ en Hallux Valgus-knöl. Den gör rätt ont från time to time och gör att jag får ont av skor rätt ofta. Min mamma har opererat bort en på vardera tassen och jag funderar på när det optimala tillfället att göra det är. Oavsett när man gör det blir det ju en recoveryperiod men nu har jag ju precis börjat komma igång igen efter senaste knäsmällen så det skulle kännas drygt att bli grounded igen. Vad tycker ni? Vet ni om det finns alternativa behandlingar än att operera bort den?