Jag vill inte vara en förebild, jag vill vara en efterbild!

Yup. Jag har bestämt mig för att testa Fitnessfightens upplägg för att se vad som händer på 30 dagar (kunde ju tagit kick-startvarianten men vad är livet utan tävling!). De lovar fantastiska resultat och visar upp fina före- och efterbilder. Och man vill ju vara en sån där snygg efterbild! Just nu känner jag mig som en degboll och det ska bli spännande att se hur det går. 30 dagar klarar man nästan vad som helst men jag är lätt skeptisk. Det är lite väl mycket halleluja över det hela men jag ska ge det an honest go.

Ett störningsmoment är ju min kropp som inte är känd för att samarbeta. Den gör ju sig illa lite då och då, magen strular, halsen raspar… ni vet, det vanliga.

Nu ska jag sätta mig in i kostschemat. Det var lite mer komplicerat än jag trodde och det innebär lite tankeverksamhet att rodda ihop och planera det hela. Lägger upp mina startsiffror och bilder senare så får vi se då, om 30 dagar, hur det ser ut!

 

Uppdatering! Jag har nu mätt och vägt mig och tagit massa obekväma bilder. Jag lovade ju att jag skulle lägga upp den men hörrni, det var mycket värre än befarat och jag fixar inte riktigt att visa dem! Det är sällan jag bangar på grejer men här går gränsen. Kanske får ni se dem ihop med efterbilderna men bara då. Nu är det sängdags, imorgon är det allvar!

Annonser

Queasy Wednesday

Har mått illa sedan frukost i morse. Mer eller mindre oavbrutet hela dagen – and before you say it – nej, det är inte så. Tror snarare att det är den väldigt tveksamma mackan från 7eleven jag åt till middag igår kväll. Kurar ihop mig i soffan med en filt i kväll och kryar på mig.

Kärleken drog till Österrike och Ramsau i morse för skidläger ihop med Mattias i dagarna 11. Jag måste säga att jag är avis för det hade varit grymt kul att åka runt på glaciären och springa runt i Alperna. Tyvärr är det ju den mest busy tiden på jobbet för mig så här års men kanske man kan åka nästa år. Det vore ju schmutt alltså!

Men nu ska jag alltså bli lite bättre tills i morgon. See ya!

Nyfiken sticker ut hakan – får smäll

Yupp, så är det. Om man är nyfiken får man en smäll på käften. Ibland lite mer bokstavligt än annars. Idag på gymmet körde jag frivändningar och av någon anledning sköt jag fram hakan precis när jag sköt upp stången och smällde till mig själv under hakan så det sjöng i huvudet. Snabbt ner med stången och kolla runt så ingen såg…puh! Resten av passet fortlöpte utan missöden och jag var rätt nöjd med morgonens insats.

Avslutade dagen med ett besök hos Naprapat-Göran och fick djupmassage och utknäckning. Det gör ont men är skönt nu efteråt!

Sen har jag lekt med effekterna på datorn. Vad sägs om Alien-Heidi? Eller Picasso-Heidi?

 

Börja om från början

The workation, alltså min jobb- slash miljöombytesmånad i London, är över och jag är hemma igen. Helt trafikförvirrad är jag. Precis när jag vant mig vid att trafiken går åt motsatt håll åkte jag hem igen och nu går den rätt. Fast fel. Ni fattar.

Det som inte varit i fokus den senaste månaden är som ni vet träningen. Visst, jag har harvat på gymmet en del och fått till några löprundor men utan någon riktig styrfart. Och så har jag ätit ganska kasst. Nu är ju inte britterna kända för sin överdrivet hälsosamma kost men det finns ju alltid val man kan göra… I alla fall befinner jag mig nu vid en slags nollpunkt och då finns det ju inget annat man kan göra än att börja om från början. Och det är precis vad jag ska göra!

Först målsättning. Det här vill jag uppnå:
… Åka tjejvasan under två timmar
… Delmål: springa 5 km under 30 min
… Delmål 2: springa 1 mil under en timme

Tidsättning behövs egentligen inte. De två delmålen är lite en förutsättning för det första målet och Tjejvasan är ju när den är liksom. Planen innehåller två steg: jobba på kondisen som just nu är ett skämt, och jobba på styrkan i rygg, mage och armar samt core och där är det inte fullt så illa men det krävs ändå mycket jobb.

Det enda som måste klaffa är att knät håller och jag slipper operera igen och att jag håller mig frisk. Så gott som klart, eller vad säger ni? 😉

Första steget är taget, löprunda i förmiddags. Hagaparken visade sig från sin bästa sida, höstsolen speglade sig i Brunnsviken och temperaturen var perfekt för att stånka sig fram. Det var jobbigt som fasen men det var ändå riktigt skönt! Nu har jag börjat om från noll och härifrån blir det bara bättre!

 

20120923-203102.jpg

Dålig stämning

Jag kan visst inte hålla två bloggar vid liv samtidigt. Blir lite dålig stämning här när jag inte skriver så mycket! Just nu är det Heidis news som får all uppmärksamhet. Å andra sidan har jag inte heller fokuserat så värst på träning under tiden jag varit här. Det har lunkat på med någon löprunda då och då och ett par pass på gymmet i veckan. Just nu är det dock lite sämre på tröningsfronten. Jag har sovit riktigt dåligt ett par nätter så jag har uteslutit morgonträning och kvällarna har ägnats åt att fixa grejer inför hemresan på fredag. Ibland är det helt enkelt annat som står på priolistan.

När jag är tillbaka igen hemma så ska vi nog få in träningsrutinerna igen på ett bra sätt. Nu är det bara tre dagar kvar tills jag åker hem och det är med blandade känslor. Jag gillar London väldigt mycket och hade gärna stannat kvar. Samtidigt längtar jag ju väldigt efter Kärleken så jag ser ju fram emot det också.

Morgonintervaller

Fick till ett intervallpass på 45 minuter idag och eldade upp pulsen på 191 som mest! London är väldigt platt men jag har hittat en liten lutning i Holland park som är lagomt jävlig. Den är inte brant men seg.

Medan jag sprang kom jag underfund med att jag måste jobba på löpsteget för just nu verkar det som att det är det som gör höften paj. Någon som vet någon bra löpstegsdoktor?

20120910-223015.jpg