En trasig kropp kräver ett pity party

Det här inlägget har haft många rubriker. För några timmar sedan var jag asförbannad och hade skrivit något med versaler och många utropstecken. Nu är jag mer lugn och orkar inte riktigt tänka på det. Någonstans mellan allt det här har jag varit i sorg också.

Vad är det som har hänt då? Jo, Kärleken och jag drog ut på cyklarna till Hellas för en runda tillsammans med Niklas och Björn. Vi körde blåa spåret som var riktigt tekniskt och väldigt kul! Tummen funkade inte men det gick ändå och jag klarade flera tuffa och svåra partier och kände mig riktigt stolt över mig själv.

Men så händer det. Vid ett tillfälle tappar jag balansen och måste sätta i foten och knät vrider sig under mig. Mitt i skogen. I ösregn. Långt från allt. Det var bara att bita ihop, leda ut cykeln ur skogen och cykla hem. Var genomblöt och kall när vi kom hem.

Jag bara orkar inte. Samma fucking grej en gång till. Att det ska vara så jävla svårt att få kroppen att hålla ihop! Det är inte smärtan direkt, den kan jag hantera, det är att jag hela tiden måste börja om och aldrig kommer vidare. Jag vet inte hur många gånger till jag orkar ladda om och börja om.

Knät mår just nu ok. Det är stelt och gör lite ont men inte så farligt. Kärleken är på konsert så jag har pity party hemma själv och äter allt skräp jag kan komma över. Tycker synd om mig själv. Åtminstone för ikväll. Imorgon lägger jag en game plan.

20130601-182747.jpg

4 thoughts on “En trasig kropp kräver ett pity party

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s