Tryckte ut mig själv på löprunda imorse. Lättheten från långpasset i måndags var borta och bromsen var på. Jag hade sällskap av Kärleken en bit och försökte springa i hans tempo så länge jag orkade. Det gick väl i typ två kilometer och efter det kom jag inte igen riktigt. Men det är bara att fortsätta träna på och kämpa vidare.
Efter jobbet mötte jag upp en ny Twitterbekant, Oskar, för en cykeltur ut på Ekerö. Vi hade tänkt köra Fornstigen men när det har regnat känner jag att det skulle vara lite för svårt. Det blev en bra runda, typ 48 km på två timmar. Det som var skoj med Oskar är att han också var en pådrivare. Normalt är det jag som pushar och ökar takten men Oskar kunde plötsligt vråla ÖKA!!! Så sjukt skönt att någon annan också eldade på! Tack Oskar!
Nu är jag stört hungrig! Magen är konkav så jag skulle lätt kunna käka större delen av vad som finns i kylen.
Dåligt samvete 