2 timmar rullskidor – check!

Ibland kan det vara jäkla svårt att ta sig ut på ett pass. Särskilt som man varit ute på ett redan. Inte för att jag direkt räknar en timme teknikträning med cykeln som träning riktigt.

Jag har hittat en ny motor i ”det här är vad som krävs”. Den får mig att faktiskt genomföra de pass jag annars skulle argumenterat mig själv ifrån. Jag tänker att för varje pass jag genomför så tar jag ytterligare några platser på Tjejvasan. Jag var på 350, nu borde jag vara på typ 300. Ge mig ett par månader till när träningen uppehålls i samma intensitet så borde jag börja närma mig mitt mål sakta men säkert.

Utvecklingen på rullisarna går snabbt och idag kände jag mig stark. Två timmar och ca 24 km blev det. Till vintern ska jag åka 30 km på 1:30 – behöver många pass gör att klara det men det ska gå!

20130810-222738.jpg

Annonser

SPD-rädsla

Det är verkligen som om jag inte cyklat förut när jag klickar i skorna i pedalerna. Det blir vingligt, jag blir rädd och feg. Så kan man ju inte ha det!

Därför har jag ägnat en dryg timme åt att cykla runt i Hagaparkens terräng för att lära mig hitta balansen, lita på mig själv och få kontroll på cykeln. Det gick bra, inga vurpor eller annat och jag kände mig lite säkrare för varje litet parti jag bemästrade. Det är rätt svår terräng där den gamla stallgrunden låg, uppe vid Hagaparken. Rekommenderas för teknikövningar.

Nu lunch, i eftermiddag löpning eller rullskidor. Inte bestämt mig än.

20130810-121116.jpg

20130810-121128.jpg

Mystiska sår

Efter mycket argumenterande med mig själv kom jag till slut iväg till gymmet imorse. Det var en miljard ursäkter som alla syftade till att försena mig så att jag inte skulle hinna träna. Men så tänkte jag: ”Heidi, det är det här som krävs för att du ska nå dit du vill så kom igen nu.”

Kan ju inte argumentera mot det liksom. Anyway. Efter passet och en snabb dusch (ett argt inlägg om SATS duschar kommer en annan gång) passerade jag en spegel på väg mot mitt skåp. Helt plötsligt upptäcker jag ett stort sår på ryggen som jag inte har någon som helst aning om hur jag fått! Har jag börjat gå i sömnen? Är jag besatt av satan och behöver en exorcist? Hur har det kommit dit liksom?

Det ser ut som ett slags brännsår så det kanske är ett skavsår från en sport-BH eller pulsbandet. Konstigt att jag inte känt något i alla fall. Något som kändes är det megaskavsår jag har under foten. Får alltid skavsår där så fort jag blir blöt i träningsskorna, inte alla men de flesta. Tejpning brukar funka men det räckte visst inte denna gång. Aj!

20130809-173336.jpg

20130809-173358.jpg

Adept Aronson och Coach Wold i ösregnet

Scheisse vad det regnar ikväll! Det vräker ner över Stockholm men det var ändå rätt många som struntade i det och tog sig en tur i Hagaparken.

Lite regn stoppade inte heller Aronson och Wold. Skidgång stod på schemat och vi körde ett gäng intervaller på Hagatippen. Det gick fint för oss båda, det var Aronsons första skidgångspass ever. Men inte sista!

Det är rätt gött ändå när regnet vräker ner, personligen funkar jag bättre i ösregn än i värme.

Före:

20130808-202525.jpg
Efter:

20130808-202556.jpg

Tråkuppdatering

Det är inte så skoj att blogga när man inte tagit någon bild. Det blir liksom automatiskt tråkigt då. Jag sprang i alla fall imorse, 7 km med fokus på att springa fort. Hastighet är ju relativt men jag försöker i alla fall öka min. Imorgon har jag planerat ett pass skidgång med adept Aronson. Det lär bli en blöt historia enligt väderleksrapporten…

Fartrekord på rullisarna!

Det tar sig sa the arsonist. Skalade av tre minuter på min vanliga tur med rullisarna nu på morgonen. Nu börjar det bli jobbigt även för lungorna och inte bara balansen och huvudet. För varje runda blir jag ju lite stadigare och kan hålla tempot uppe.

Nu VM genom duschen och till jobbet. Lite sen…

Kall mjölk är typ det godaste efter ett träningspass! Yum!

20130806-083712.jpg