Boxning med Åsa Sandell ikväll!

15:45 – Bagagebandet, Arlanda.
Tittar på bandet som går runt, runt. Känner mig seg och lite tjock efter helgens megaindulgence. Tittar på klockan. Tänk om man skulle hinna till träningen kl 17.

15:55 – Väskan kommer, lubbar mot Arlanda Express
Hinner med tåget. Har bestämt mig. Ikväll är kvällen jag skiter i mina kassa knän och ska slåss igen.

16:40 – Landar innanför dörren
Var är mina träningskläder? Leta, leta, leta. Hungrig? Konstigt. Just ja, inte ätit mer än en smoothie till lunch och ett äpple. Vad går snabbt? Letar fram en gammal bar jag brukar ha som nödproviant i vätskebältet. Den duger. Transport medelst jogg och samtidigt inmundigande av bar ned till Narva Boxningsklubb. Tur att det är nära!

16:59 – Kliver in på Narva
Möts av glada ansikten och ett stort välkommen. Känns väldigt bra. Per har tjatat väldigt länge på att jag ska komma dit, (han är gift med Åsa Sandell, legenden) och jag skulle ha kommit mycket tidigare om det inte vore för de här jäkla knäna jag utrustats med.

17:00 – Let the boxing begin
Åsa hjälper mig med mina lindor, sådana har vi inte i karaten, och jag hoppar upp i ringen för min första riktiga boxningsträning ever. Boxpassen på gymmet är ju inte riktigt samma sak… Nu kanske man inte är helt rookie ändå eftersom karaten bygger lite på samma principer. Man använder kroppen för att vrida ut slagen och även om jag är ovan vid att ha guarden uppe (i vägen) i ansiktet går det rätt bra. Glad över att bara få slåss lite igen dansar jag runt och punchar lyckligt mot mitsarna.

Träningen gick bra, orkade mycket mer än jag trodde efter en och en halv månads rehab, och knäna kändes bra under träningen. Det var bara vid ett tillfälle under sparringen mot Åsa som jag kände hur korsbandsknät försvann iväg lätt utom kontroll. Så här efter träningen är det sen-knät som gör ont. Det är mycket märkligt det här. Ena benet blir bättre av träning, det andra bättre av vila. Hur ska man lösa det? Jag kan ju liksom inte träna bara det ena!

Nedan en bild på en riktigt svettig Heidi (det var ju så varmt i lokalen) och en till synes oberörd Åsa. Sjukt nöjd med att ha tränat idag! Andra som var med och tränade var ena halvan av Fredrik och Morris, Fredrik och en annan bubbelkompis Joakim Nyström.

20110403-214349.jpg

Annonser

En bra dag

Igår hade jag en fåfäng ambition om att kliva upp och gå till gymmet innan jobbet. Egentligen inget konstigt med det men jag gick och lade mig för sent så när klockan ringde arla imorse skulle jag bara blunda lite och vaknade igen en halvtimme senare. Då var det för kort om tid för att hinna med ett meningsfullt pass så istället fick jag ta det nu på kvällen.

Men innan det stannade jag till på Bubblanbabbel (ett gäng som gillar webb, teknik, sociala medier etc.) för att fira vintersolståndet och att vi nu går mot ljusare tider. När jag var där fick jag så mycket pepp att jag nästan rodnade. Tack Per! Jag stötte också på ena halvan av Fredrik och Morris och det ser ut som vi kanske kan få till en omstart efter jul! Åtminstone på ena halvan, jobbar på den andra. (I’m comig to get you Morris!)

Sedan bar det äntligen av till gymmet. Det blev rätt sent men jag körde i alla fall min planerade 60-minutare på crosstrainern. Passet gick bra, tiden gick fort och jag kände mig rätt ok i kroppen. Lite hungrig bara. Efteråt strechade jag ut ordentligt. Göran tror att han kommit på varför höften är så knasig. Min vänstra hamstringsmuskel är för spänd och för stark jämfört med framsida lår. Jag ska testa att korrigera och så får vi se om det blir några resultat.

Knäppte en cool bild i omklädningsrummet efteråt. I am
super woman!

Öva på känslan

Tillbaka hemma efter en riktigt bra träning! Jag ägnade återigen ett helt pass åt att få till ryck och övergången i en attack och flera gånger kändes det riktigt bra! Det är en så skön känsla när det sitter och kan man öva in den så att man gör samma rörelse varje gång; ja ni fattar vilken fin karate man kan köra då. Testade att blunda ett par gånger när jag körde framför spegeln för att verkligen fokusera på hur musklerna och kroppen rörde sig i varje attack och det är en markant skillnad på upplevelsen då. Man känner precis varje rörelse kroppen gör.

Imorgon ska jag äntligen ta mig till en naprapat för att se om jag kan få rättat till höften. Det gör ont i nästan varenda rörelse och så kan jag ju inte ha det. Men innan det möter jag upp Fredrik, ena halvan av Fredrik och Morris, på gymmet för ett hårt pass styrketräning. Pratade just med Morris och han beskrev ett helt vansinnigt flängande mellan Skåne och Stockholm. Vi kom överens om att lägga upp en plan på söndag. And we will, Morris, we will.

Rapport

Blir bara en kort uppdatering. Har inte hunnit blogga på hela dagen och nu är klockan imorgon redan. Körde hårt med Fredrik imorse. Han klagade mycket men kämpade tappert. Själv känner jag träningsvärken komma smygande redan efter utfallsstegen. Kanske inte optimalt inför tävlingen men det känns skönt ändå!

Första passet med Fredrik och Morris

Idag var det min debut som PT för Fredrik och Morris. Båda två hade Tagit sig upp ur sängen för att möta mig kl 7 på gymmet imorse.

Vi började med att mäta och väga så att vi kan se hur stora framsteg båda grabbarna kommer att göra och sedan var det dags för träningen. Under uppvärmningen pratade vi mål och ambition. På lite drygt en timme hann vi med att träna större delen av kroppen och jag måste säga att båda två var riktigt duktiga! Det ska bli skoj att träna med dem framöver och se utvecklingen. Efter passet gjorde de upp om att träffas och powerwalka imorgon bitti. De har också upprättat en öppen träningskalender samt träningstwittrar under hashtaggen #vbx som står för Viktbubblan extreme. Vi är på gång alltså!

Även jag fick mig ett träningspass och kroppen kändes stark och pigg. Kunde väl i ärlighetens namn lagt på lite mer vikter på både marklyft och knäböj men det kändes bra som det var också. Efter jobbet nu på kvällen petade jag in ett pass till och körde axlar och bröst eftersom vi inte hann med det imorse. Passade också på att pusha kollegan Karin lite. Hon var också jätteduktig!

På länken här nedan finns ett taffligt klipp efter morgonens träningspass. Det visar sig med all önskvärd tydlighet att jag inte ska vara kameraman…

Blod, svett och en jäkla massa grejer

Karatemåndag, det vet ni redan. Idag fick jag det sista av utrustningen jag behöver för SM i helgen. Ytterligare en uppsättning benskydd och två par handskydd. Nu har jag röda och blå vantar och benskydd, rött och blått bälte (hade jag sedan innan), ny gi (dräkt) och bröstskydd. Fasen vad karate har blivit en materialsport. Helt galet. Jag måste köpa en ny och större väska för att kunna ta med mig alla grejer.

Träningen som sådan gick bra. Jag hade en mycket bättre känsla än i onsdags och ingångarna gick mycket bättre. Hoppas att även onsdagspasset blir bra så att jag går in i tävlingen mentalt förberedd med en bra känsla. Lyckades dock dra av lite hud från en gammal blåsa på slutet av träningen. Det ville inte sluta blöda! Lyckades kladda ner mattan när jag sparrade lite med Micke och hade en fin fläck på strumpan när jag kom hem. Finns en bild om du inte är känslig för sånt längre ner…

Idag skickade jag också ett litet meddelande till Fredrik och Morris bara för att låta dem veta att jag inte glömt dem. Jag bad dem skriva ner sina mål och under en vecka föra matdagbok. Till svar fick jag ”Gnarf” från Morris och något om lydnad på Facebook från Fredrik. Jag väljer att tolka det som att de är med på banan!

Nu ska jag försöka få tån att sluta blöda!

Dagens ansträngning…

…blev att rösta. I övrigt har hållit mig i ro. Med en vecka kvar till SM vill jag se till att kroppen inte är överansträngd och ordentligt utvilad. Energiintaget har varit lite högt idag jämfört med vad jag gjort av med (äter t ex varma mackor just nu till middag och det har även slunkit ned några ballerinakex) men just orkar jag inte riktigt tänka på vad jag äter. Istället ägnar jag lite tankekapacitet åt ett träningsupplägg för Fredrik och Morris.