Promenad

Jag tog en promenad i Hagaparken igår. Skulle ju egentligen ha sprungit men jag kände verkligen inte för det. Det var ju inte träning direkt men ändå väldigt skönt.

Och det är i mitten av september och jag kunde ha ett linne på mig! It’s unheard of! Det börjar ändå gå mot höst om man tittar på träden och jag tror att om kylan kommer om ett par dagar som meteorologerna säger, då kommer det att skifta fort där nere. Ser fram emot det! Det är världens vackraste skådespel.

20130915-073329.jpg

20130915-073339.jpg

Ett göttigt pass i Hammarbybacken senare

Det är så skönt att träna! Särskilt utan en klump gips på armen. Dagens bendödare var ett tidigt backpass i Hammarbybacken. Eftersom tummen fortfarande är ganska bust kan jag inte hålla i stavar och fick köra utan. Testade att springa upp och till min stora förvåning fixade jag två av intervallerna springandes. Resterande blev det gång. Det är sådär skönt ont när mjölksyran sprutar i musklerna och man knappt kommer upp till toppen.

I övrigt visade sig backen från sin dimmigaste sida så man såg nada uppifrån toppen. Blåste kallt gjorde det också. Dagens foto kommer således från hemfärden på tvärbanan.

20130518-104655.jpg

Hollywood powerwalk

Jag fixade inte att inte dra på mig träningskläderna så jag tänkte att en liten powerwalk kunde jag väl köra ändå. Sagt och gjort. På med kläder och designer shades – Hollywood powerwalk! Man kan ju piffa till det lite om man inte kan köra för fullt liksom.

20130511-111449.jpg

Intryckens resa

Det händer så mycket här varje dag att huvudet knappt hänger med. Vi hinner med mer på en dag här än på ett halvår hemma känns det som.

Dagen började med massage i spaet. Det var i ärlighetens namn mer hudförflyttning än massage och dessutom fick jag konstiga rivmärken på hela ryggen men det är ändå en skön känsla att glida i ett par vita tofflor och en vit morgonrock det första man gör efter frukost.

Efter massagen var vi tvungna att duscha av oss all olja för solen har gassat ordentligt idag och att springa runt i olja är inget höjdhopp för hud som knappt sett solen hittills i år.

Planen var bergvandring och när vi kom upp där leden började upptäckte vi att vår planerade rutt var avstängd. Snabb omplantering och vi gick en del av leden vi tog i tisdags istället. Här mäter man inte leder i kilometer utan hur lång tid det tar att gå dem. Tiderna är satta efter medelålders tyskar med vandringsslalompjäxor och 20 kgs packning (tror vi) så vi kapade första delen med en timme. Snabbt pitstop vid en stuga som heter Alpenrose och så hoppade vi på leden vi egentligen skulle ha gått. Den var graderad som difficult och vi hade ingen aning riktigt vad som väntade. Det vi fick var ingen walk in the park! Det var brant, smalt, bitvis skyltlöst (tack till bonden som vi råkade stöta på och som hindrade oss från att vandra helt åt helvete) och naturen var som vanlig storslagen. Vi har vandrat i riktig trollskog, spökskog, på sound of music-kullar och över bergskammar. Hur många höjdmeter vi tagit har vi ingen koll på men vi vandrade nästan uteslutande brant uppför i nästan fyra timmar – i stekande sol. Vi rundade Edel Hütte som vi stannade vid i tisdags och började mer eller mindre lubba neråt för att hinna med sista kabinbanan hem innan de stängde. Kom fram med en kvarts marginal!

När vi kom tillbaka till hotellet kastade vi oss i poolen för att få tillbaka en vettig kroppstemperatur och låta våra stackars ben få vila. Sedan när hungern gjorde sig påmind och hotellets val av kvällsmeny var svinmage bestämde vi oss för att äta någon annanstans. Vi hittade en fantastisk restaurang men otroligt gott kött. Sedan bestämde vi oss för att gå en tur på byn – och ramlade rakt in i en musikfestival. Klassiska gamla covers blandade sig med ivrig tyrolermusik. Måste säga att jag blivit lite hooked på det senare efter ikväll… Festivalen var en häftig folkfest där alla sjöng med i de märkliga joddelsångerna.

Nu ligger vi utmattade och tittar OS-invigningen. Ses imorgon med nya äventyr!

20120727-234442.jpg

20120727-234523.jpg

20120727-234554.jpg

Bröllopsresa/träningsläger

Jaha, hörrni, då var man som utlovat fru! I lördags blev Kärleken min så alla kunde se det!

Själva dagen gick så fort att varken Kärleken eller jag riktigt hann med. Huxflux hade vi bytt ringar, fotat, suttit på fyra timmars middag och dansat halva natten. Det är nästan så man vill göra om det och vara åskådare för att uppleva och insupa allt. Men det går ju inte. Istället landar vi lite i taget och återupplever när vi tittar på bilderna. Att vara gift känns annorlunda men samtidigt samma lika. Fast bra. Avgjort bra!

Nu har vi åkt på bröllopsresa, eller som några vänner till oss kallar det: träningsläger. Det finns tydligen någon slags kutym att man åker till något varmt ställe och ligger raklång på en strand i två veckor. Sådant folk är inte Kärleken och jag så vi har åkt till Österrike för att vandra och cykla i Alperna. Idag, första hela dagen (vi kom igår), klämde vi till med en dryg fyratimmarstur på en led som tog oss till 2338 möh. Vi tog lite drygt 1600 höjdmeter och knatade rätt uppåt på dessa fyra timmar. Ned igen tog vi linbanan. Mina knän är inte jättepigga på nedåtgång. Naturen är storslagen och utsikten är slående vacker. Jag kan lätt tänka mig att bo här och knata hela dagarna! Morgondagen är skönt oplanerad än så länge.

Bjuder på ett bröllopsfoto Kärlekens mamma tagit när vi kom ut ur kyrkan och bombarderades av ris och några sköna bilder från dagen!

20120724-192859.jpg

20120724-193107.jpg

20120724-193137.jpg

20120724-193308.jpg

Smygmotion

So, Geek Girl Meetup är ju en helhelgsaktivitet med konfererande i dagarna två men med väder som vi haft idag var det liksom helt omöjligt att bänka sig inne hela dagen. Det var typ helt fysiskt omöjligt. Så istället för att ta bussen ut till Tekniska bestämde jag mig först för att gå en bit av vägen. Fast så fort jag börjat gå insåg jag att jag ville gå hela vägen. Det var otroligt skönt att gå där i solen. Ingen musik. Ingen att prata med på hela vägen. Precis vad jag behövde! Bara gå, låta tankarna sväva helt fritt, ha egentid.

Det fanns förstås en kroppsdel som inte var helt nöjd med mitt tilltag. Knät var rätt ömt och trött efteråt och det var kanske inte jättesmart att knata en mil det första man gör men att stänga av mitt huvud när det har fått en idé är nästintill omöjligt. Och eftersom det är mitt huvud som styr mitt mående så får kroppen liksom helt enkelt bara rätta sig in i ledet och tåla att det gör lite ont emellanåt.

På vägen ut gick jag förbi Juiceverket och köpte en smoothie som färdkost. Jag köpte en stor utan att veta hur stor en stor var, och blev lite spak när det var typ en liter smoothie! Ingen chans att jag fick i mig hela! Men det var gott! Imorgon bitti väntar gymmet igen. Några rehabgubbar och lite överkropp är planen.

20120527-195151.jpg

Istället för att jobba…

…gör jag allt annat. Det är störtomöjligt att fokusera på uppgiften jag för tillfället håller på med. Hela dagen har jag försökt vara på ett alldeles för stort antal ställen samtidigt och jonglerat möten med presskitspackning. Då kvarstår det en ganska stor klump jobb jag måste få klart och jag. kan. inte. fokusera. Jag kollar på roliga youtubeklipp, lyssnar på 90-talsmusik (och minns tonåren…), bloggar, övar spanska med Nelson (en av kontorets lokalvårdare and thus keeping us both away from work) och tänker på att jag hade velat vara på gymmet ikväll som planerat. Helt träningsfri har dock dagen inte varit. Jag började med en powerwalk på väldigt stela ben med min kollega Madde i Hagaparken imorse. Jag kan inte säga att kompressionsstrumporna funkade. Eller så gjorde de det för att jag då hade haft så ont att jag inte kunnat gå alls annars. Omöjligt att testa ju! En milstolpe har annars hänt idag. Jag hämtade ut ett par nya glasögon från optikern. Det är mitt första par sedan de jag köpte när jag var 16 och skulle börja övningsköra. Linser är min melodi annars men den senaste tiden har jag haft lite trassel med ena ögat och behövt vila det lite. Att gå med mina 10 år gamla brillor – inte ett alternativ. Det funkar när man ligger hemma och kollar på TV i onepiece men full tid? Inte en chans. Så vad tycker ni? Good? Bad? (Yes, new attempt on stalling… ska jobba nu. Lovar.)