Promenad

Jag tog en promenad i Hagaparken igår. Skulle ju egentligen ha sprungit men jag kände verkligen inte för det. Det var ju inte träning direkt men ändå väldigt skönt.

Och det är i mitten av september och jag kunde ha ett linne på mig! It’s unheard of! Det börjar ändå gå mot höst om man tittar på träden och jag tror att om kylan kommer om ett par dagar som meteorologerna säger, då kommer det att skifta fort där nere. Ser fram emot det! Det är världens vackraste skådespel.

20130915-073329.jpg

20130915-073339.jpg

Ett göttigt pass i Hammarbybacken senare

Det är så skönt att träna! Särskilt utan en klump gips på armen. Dagens bendödare var ett tidigt backpass i Hammarbybacken. Eftersom tummen fortfarande är ganska bust kan jag inte hålla i stavar och fick köra utan. Testade att springa upp och till min stora förvåning fixade jag två av intervallerna springandes. Resterande blev det gång. Det är sådär skönt ont när mjölksyran sprutar i musklerna och man knappt kommer upp till toppen.

I övrigt visade sig backen från sin dimmigaste sida så man såg nada uppifrån toppen. Blåste kallt gjorde det också. Dagens foto kommer således från hemfärden på tvärbanan.

20130518-104655.jpg

Hollywood powerwalk

Jag fixade inte att inte dra på mig träningskläderna så jag tänkte att en liten powerwalk kunde jag väl köra ändå. Sagt och gjort. På med kläder och designer shades – Hollywood powerwalk! Man kan ju piffa till det lite om man inte kan köra för fullt liksom.

20130511-111449.jpg

Intryckens resa

Det händer så mycket här varje dag att huvudet knappt hänger med. Vi hinner med mer på en dag här än på ett halvår hemma känns det som.

Dagen började med massage i spaet. Det var i ärlighetens namn mer hudförflyttning än massage och dessutom fick jag konstiga rivmärken på hela ryggen men det är ändå en skön känsla att glida i ett par vita tofflor och en vit morgonrock det första man gör efter frukost.

Efter massagen var vi tvungna att duscha av oss all olja för solen har gassat ordentligt idag och att springa runt i olja är inget höjdhopp för hud som knappt sett solen hittills i år.

Planen var bergvandring och när vi kom upp där leden började upptäckte vi att vår planerade rutt var avstängd. Snabb omplantering och vi gick en del av leden vi tog i tisdags istället. Här mäter man inte leder i kilometer utan hur lång tid det tar att gå dem. Tiderna är satta efter medelålders tyskar med vandringsslalompjäxor och 20 kgs packning (tror vi) så vi kapade första delen med en timme. Snabbt pitstop vid en stuga som heter Alpenrose och så hoppade vi på leden vi egentligen skulle ha gått. Den var graderad som difficult och vi hade ingen aning riktigt vad som väntade. Det vi fick var ingen walk in the park! Det var brant, smalt, bitvis skyltlöst (tack till bonden som vi råkade stöta på och som hindrade oss från att vandra helt åt helvete) och naturen var som vanlig storslagen. Vi har vandrat i riktig trollskog, spökskog, på sound of music-kullar och över bergskammar. Hur många höjdmeter vi tagit har vi ingen koll på men vi vandrade nästan uteslutande brant uppför i nästan fyra timmar – i stekande sol. Vi rundade Edel Hütte som vi stannade vid i tisdags och började mer eller mindre lubba neråt för att hinna med sista kabinbanan hem innan de stängde. Kom fram med en kvarts marginal!

När vi kom tillbaka till hotellet kastade vi oss i poolen för att få tillbaka en vettig kroppstemperatur och låta våra stackars ben få vila. Sedan när hungern gjorde sig påmind och hotellets val av kvällsmeny var svinmage bestämde vi oss för att äta någon annanstans. Vi hittade en fantastisk restaurang men otroligt gott kött. Sedan bestämde vi oss för att gå en tur på byn – och ramlade rakt in i en musikfestival. Klassiska gamla covers blandade sig med ivrig tyrolermusik. Måste säga att jag blivit lite hooked på det senare efter ikväll… Festivalen var en häftig folkfest där alla sjöng med i de märkliga joddelsångerna.

Nu ligger vi utmattade och tittar OS-invigningen. Ses imorgon med nya äventyr!

20120727-234442.jpg

20120727-234523.jpg

20120727-234554.jpg

Bröllopsresa/träningsläger

Jaha, hörrni, då var man som utlovat fru! I lördags blev Kärleken min så alla kunde se det!

Själva dagen gick så fort att varken Kärleken eller jag riktigt hann med. Huxflux hade vi bytt ringar, fotat, suttit på fyra timmars middag och dansat halva natten. Det är nästan så man vill göra om det och vara åskådare för att uppleva och insupa allt. Men det går ju inte. Istället landar vi lite i taget och återupplever när vi tittar på bilderna. Att vara gift känns annorlunda men samtidigt samma lika. Fast bra. Avgjort bra!

Nu har vi åkt på bröllopsresa, eller som några vänner till oss kallar det: träningsläger. Det finns tydligen någon slags kutym att man åker till något varmt ställe och ligger raklång på en strand i två veckor. Sådant folk är inte Kärleken och jag så vi har åkt till Österrike för att vandra och cykla i Alperna. Idag, första hela dagen (vi kom igår), klämde vi till med en dryg fyratimmarstur på en led som tog oss till 2338 möh. Vi tog lite drygt 1600 höjdmeter och knatade rätt uppåt på dessa fyra timmar. Ned igen tog vi linbanan. Mina knän är inte jättepigga på nedåtgång. Naturen är storslagen och utsikten är slående vacker. Jag kan lätt tänka mig att bo här och knata hela dagarna! Morgondagen är skönt oplanerad än så länge.

Bjuder på ett bröllopsfoto Kärlekens mamma tagit när vi kom ut ur kyrkan och bombarderades av ris och några sköna bilder från dagen!

20120724-192859.jpg

20120724-193107.jpg

20120724-193137.jpg

20120724-193308.jpg

Smygmotion

So, Geek Girl Meetup är ju en helhelgsaktivitet med konfererande i dagarna två men med väder som vi haft idag var det liksom helt omöjligt att bänka sig inne hela dagen. Det var typ helt fysiskt omöjligt. Så istället för att ta bussen ut till Tekniska bestämde jag mig först för att gå en bit av vägen. Fast så fort jag börjat gå insåg jag att jag ville gå hela vägen. Det var otroligt skönt att gå där i solen. Ingen musik. Ingen att prata med på hela vägen. Precis vad jag behövde! Bara gå, låta tankarna sväva helt fritt, ha egentid.

Det fanns förstås en kroppsdel som inte var helt nöjd med mitt tilltag. Knät var rätt ömt och trött efteråt och det var kanske inte jättesmart att knata en mil det första man gör men att stänga av mitt huvud när det har fått en idé är nästintill omöjligt. Och eftersom det är mitt huvud som styr mitt mående så får kroppen liksom helt enkelt bara rätta sig in i ledet och tåla att det gör lite ont emellanåt.

På vägen ut gick jag förbi Juiceverket och köpte en smoothie som färdkost. Jag köpte en stor utan att veta hur stor en stor var, och blev lite spak när det var typ en liter smoothie! Ingen chans att jag fick i mig hela! Men det var gott! Imorgon bitti väntar gymmet igen. Några rehabgubbar och lite överkropp är planen.

20120527-195151.jpg

Istället för att jobba…

…gör jag allt annat. Det är störtomöjligt att fokusera på uppgiften jag för tillfället håller på med. Hela dagen har jag försökt vara på ett alldeles för stort antal ställen samtidigt och jonglerat möten med presskitspackning. Då kvarstår det en ganska stor klump jobb jag måste få klart och jag. kan. inte. fokusera. Jag kollar på roliga youtubeklipp, lyssnar på 90-talsmusik (och minns tonåren…), bloggar, övar spanska med Nelson (en av kontorets lokalvårdare and thus keeping us both away from work) och tänker på att jag hade velat vara på gymmet ikväll som planerat. Helt träningsfri har dock dagen inte varit. Jag började med en powerwalk på väldigt stela ben med min kollega Madde i Hagaparken imorse. Jag kan inte säga att kompressionsstrumporna funkade. Eller så gjorde de det för att jag då hade haft så ont att jag inte kunnat gå alls annars. Omöjligt att testa ju! En milstolpe har annars hänt idag. Jag hämtade ut ett par nya glasögon från optikern. Det är mitt första par sedan de jag köpte när jag var 16 och skulle börja övningsköra. Linser är min melodi annars men den senaste tiden har jag haft lite trassel med ena ögat och behövt vila det lite. Att gå med mina 10 år gamla brillor – inte ett alternativ. Det funkar när man ligger hemma och kollar på TV i onepiece men full tid? Inte en chans. Så vad tycker ni? Good? Bad? (Yes, new attempt on stalling… ska jobba nu. Lovar.)

Höstpromenad med upptäckar- och konstinslag

Eftersom jag tränar mycket, tillbringar mycket tid i olika gym och på andra konstiga platser tycker folk att jag missar mycket. Man hittar mig sällan på ställen som Fotografiska, Moderna eller Dramaten men det betyder ju inte att jag inte kan konsumera kultur för det!

Idag valde jag en annan promenad än den jag brukar när jag har en timme avsatt. Först gick jag ned till Hagaparken som vanligt men där gick jag åt andra hållet än in i parken. Följde sedan vattenlinjen som om jag skulle runt Brunnsviken men precis efter universitetet gick jag över den stora vägen som går där och upp på en skogklädd kulle för att se om det fanns något spännande att titta på. Visst gjorde det, det!

Jag hittade en bosättning av oklar härkomst (är inte det studier i etnografi så vet inte jag) och en gratfitiutställning av någon lokal, okänd förmåga. Kulturkonsumerande säger jag. Dessutom lyssnade jag på P3 Morgonpasset helg när jag gick. Två flugor på smällen liksom!

Dagens morgonpass var faktiskt väldigt intressant. Man hade åkt hem till bröderna Colting i Borås och hört med dem varför de lever så konstiga liv. Äter rått kött, ålar sig genom skogar som supposedly stenåldersmänniskan gjorde och avfärdar vetenskapliga studier eftersom de sponsrats på olika sätt. Jag raljerar lite över dem nu men ett tag när de pratade om forskningsstudier och varför de skrivit böcker så fick de det att låta som att de inte alls skrivit sina böcker för att övertyga andra, mer bara som inlägg i debatten. Vilket självklart är bs. Såklart de vill övertyga andra, de själva är ju övertygade om att de har rätt! Jag tycker personligen att Coltingbröderna tagit allt ett par steg för långt men är de lyckliga när de tuggar sin råa kyckling så fine with me. Lyssna själv, här finns några klipp. Hela programmet ska visst ligga i podarkivet men det hittade jag inte.

20111030-122240.jpg

20111030-122253.jpg

20111030-122307.jpg

20111030-122324.jpg

Halsbrytande morgonpromenad

Efter helgens TOTAL NOTHINGNESS där jag inte gjort annat än att ligga raklång i soffan och sett filmer back to back kändes det skönt att kicka igång igen med en morgonpromenad. Det här inlägget både går (och skrivs) i rasande tempo så det bör också läsas så. Gärna med italiensk brytning och mycket armfäktande. Eller fjortisfort. Hmm…

I alla fall. Jag vaknade 20 minuter innan klockan skulle väcka mig efter en konstig dröm som hör hemma i en helt annan typ av blogg än den här. Klev jag upp? Tok heller! Jag låg kvar och mös i värmen och när klockan sedan ringde snoozade jag trots att jag var vaken. 7 minuter över sex skrapade jag mig själv ur sängen och började ta på mig massa lager träningskläder. Eftersom jag inte morgonpromenerat på typ jättelänge hade jag ingen aning om vad och hur mycket jag skulle ta på mig. Under parollen hellre för kallt än för varmt sa jag hejdå till Kärleken (som låg under en filt i soffan och kollade på en extremt gammal sitcom med Tim Allen) och gick ut.

Det var kallt. Jag frös typ skitmycket innan jag efter så där 2,5 km blivit någorlunda varm. Mörkt var det också. Fast inte i Hagaparkens utkanter för där ligger Haga Forum som med sina blåvita strålkastare mer ser ut som en slags überbevakad forskningsanläggning. I alla fall gick jag där och såg staden vakna och lyssnade på sådan där konstig musik som man bara hör på P3. Liksom mycket plingande och märkliga artister som ingen hört om, om man inte är extrem indie och klär sig i manchester.

Typ mitt inne i parken håller Staden på med någon slags rörarbeten och har stängt av, fast folk är smartare och har gjort en stig runt men jag valde att gå genom skogen istället. Och det var värsta spöktimmen! Du kanske tror att det är mest spöken ute på vift runt tolvsnåret sådär men icke! Spökena vet att då är det becksvart så då syns de inte och hur skrämmande är man om man inte syns? Just det! Alltså, typ runt 06:45 är det spöktimme. Då är det fortfarande mörkt men på väg att bli ljust och man ser nästan ingenting. Självklart mötte jag en kvinna som kom ut ur skogen precis då (gråklädd självklart så hon absolut inte syns förrän i sista stund) och jag hoppade till en smula. Tände lampan på telefonen för att försöka se lite mer men räckvidden på en sådan är ju liksom begränsad så det var också helt pointless. Det som också gör det här till en särskild spökplats är att det liksom alltid är plötslig radioskugga när man går in i skogen. Ena sekunden är det fine, man lyssnar på radion i telefonen, och nästa är det helt tyst. Eerie

Ungefär nu önskar jag att det här var en videoblogg så att jag kunde säga allt det här och inte behöva skriva ned det.

Vidare så. Planen var att mjukstarta med en timmes powerwalk så när jag kommit ut ur skogen igen hade det börjat ljusna ordentligt. Jag tänkte att jag skulle runda Danne och Vickans hus och så gå hem men ett plötsligt infall fick mig att ta en stig som jag inte gått på förut. Och TUR var väl det! För vad hittar jag? Massa tuffa ruiner! I love old stuff och gamla hus som inte längre finns! Det fanns något slags staket som hävdade att man inte fick klampa omkring där men det hittade jag först efter att jag klampat omkring så oops! Det blev självklart fotopaus och lite skuttande och föreställande av vad det kan ha varit som hade stått där. Gick ett varv runt hela konkarongen och hittade till slut en skylt som berättade att det inte alls var en ruin utan en grund till ett slott som aldrig byggdes. Man typ dödade kungen innan han var klar och då användes allt tegel till ett annat hus istället. Tough luck.

Efter att ha hoppat runt det dära och klampat lite på historisk mark var det dags att sticka hem för en snabb dusch och in i kavajen. Jobbvecka! Ser fram emot att dra till kontoret och träffa kollegorna för i ärlighetens namn, det är rätt trist att sitta hemma och jobba och ha Oprah och Rachel Ray som extremt pratiga bordsgrannar. They just don’t know when to shut up!

Nu: bildkavalkad!

/Syrechockad Heidi efter total innehelg.
P.S. Det var inget halsbrytande med min morgonpromenad. Jag tyckte bara att rubriken blev lite catchy!

20111017-083623.jpg

20111017-083634.jpg

20111017-083649.jpg

20111017-083714.jpg

20111017-083728.jpg

Löptest av knä

Igår morse bestämde jag mig för att testa hur det opererade knät skulle palla lite löpning. På morgonpromenaden blev det försiktig jogg i 30 minuter på mjukt underlag – och det funkar fint! Det andra knät strejkade lite mot slutet så jag måste nog ringa Generalen eller ortopeden om det. Jag är evinnerligt trött på mina trasslande knän alltså.

Idag blir det nog lugnt. Jag började få ont i halsen igår kväll och det är inte helt borta nu på morgonen. Kanske kan jag rehabgymma lite ikväll, jag får se hur det känns. Ibland känner jag mig jättekinkig som låter en hals stoppa mig men, as you know, hjärtmuskelinflammation är ju inte att föredra…

Här är en bakom-kulisserna-bild på mig när jag skulle fota mig själv till bloggen. Det är inte alltid så lätt!

20110927-084255.jpg

20110927-084307.jpg