Höstpromenad med upptäckar- och konstinslag

Eftersom jag tränar mycket, tillbringar mycket tid i olika gym och på andra konstiga platser tycker folk att jag missar mycket. Man hittar mig sällan på ställen som Fotografiska, Moderna eller Dramaten men det betyder ju inte att jag inte kan konsumera kultur för det!

Idag valde jag en annan promenad än den jag brukar när jag har en timme avsatt. Först gick jag ned till Hagaparken som vanligt men där gick jag åt andra hållet än in i parken. Följde sedan vattenlinjen som om jag skulle runt Brunnsviken men precis efter universitetet gick jag över den stora vägen som går där och upp på en skogklädd kulle för att se om det fanns något spännande att titta på. Visst gjorde det, det!

Jag hittade en bosättning av oklar härkomst (är inte det studier i etnografi så vet inte jag) och en gratfitiutställning av någon lokal, okänd förmåga. Kulturkonsumerande säger jag. Dessutom lyssnade jag på P3 Morgonpasset helg när jag gick. Två flugor på smällen liksom!

Dagens morgonpass var faktiskt väldigt intressant. Man hade åkt hem till bröderna Colting i Borås och hört med dem varför de lever så konstiga liv. Äter rått kött, ålar sig genom skogar som supposedly stenåldersmänniskan gjorde och avfärdar vetenskapliga studier eftersom de sponsrats på olika sätt. Jag raljerar lite över dem nu men ett tag när de pratade om forskningsstudier och varför de skrivit böcker så fick de det att låta som att de inte alls skrivit sina böcker för att övertyga andra, mer bara som inlägg i debatten. Vilket självklart är bs. Såklart de vill övertyga andra, de själva är ju övertygade om att de har rätt! Jag tycker personligen att Coltingbröderna tagit allt ett par steg för långt men är de lyckliga när de tuggar sin råa kyckling så fine with me. Lyssna själv, här finns några klipp. Hela programmet ska visst ligga i podarkivet men det hittade jag inte.

20111030-122240.jpg

20111030-122253.jpg

20111030-122307.jpg

20111030-122324.jpg

Annonser

Halsbrytande morgonpromenad

Efter helgens TOTAL NOTHINGNESS där jag inte gjort annat än att ligga raklång i soffan och sett filmer back to back kändes det skönt att kicka igång igen med en morgonpromenad. Det här inlägget både går (och skrivs) i rasande tempo så det bör också läsas så. Gärna med italiensk brytning och mycket armfäktande. Eller fjortisfort. Hmm…

I alla fall. Jag vaknade 20 minuter innan klockan skulle väcka mig efter en konstig dröm som hör hemma i en helt annan typ av blogg än den här. Klev jag upp? Tok heller! Jag låg kvar och mös i värmen och när klockan sedan ringde snoozade jag trots att jag var vaken. 7 minuter över sex skrapade jag mig själv ur sängen och började ta på mig massa lager träningskläder. Eftersom jag inte morgonpromenerat på typ jättelänge hade jag ingen aning om vad och hur mycket jag skulle ta på mig. Under parollen hellre för kallt än för varmt sa jag hejdå till Kärleken (som låg under en filt i soffan och kollade på en extremt gammal sitcom med Tim Allen) och gick ut.

Det var kallt. Jag frös typ skitmycket innan jag efter så där 2,5 km blivit någorlunda varm. Mörkt var det också. Fast inte i Hagaparkens utkanter för där ligger Haga Forum som med sina blåvita strålkastare mer ser ut som en slags überbevakad forskningsanläggning. I alla fall gick jag där och såg staden vakna och lyssnade på sådan där konstig musik som man bara hör på P3. Liksom mycket plingande och märkliga artister som ingen hört om, om man inte är extrem indie och klär sig i manchester.

Typ mitt inne i parken håller Staden på med någon slags rörarbeten och har stängt av, fast folk är smartare och har gjort en stig runt men jag valde att gå genom skogen istället. Och det var värsta spöktimmen! Du kanske tror att det är mest spöken ute på vift runt tolvsnåret sådär men icke! Spökena vet att då är det becksvart så då syns de inte och hur skrämmande är man om man inte syns? Just det! Alltså, typ runt 06:45 är det spöktimme. Då är det fortfarande mörkt men på väg att bli ljust och man ser nästan ingenting. Självklart mötte jag en kvinna som kom ut ur skogen precis då (gråklädd självklart så hon absolut inte syns förrän i sista stund) och jag hoppade till en smula. Tände lampan på telefonen för att försöka se lite mer men räckvidden på en sådan är ju liksom begränsad så det var också helt pointless. Det som också gör det här till en särskild spökplats är att det liksom alltid är plötslig radioskugga när man går in i skogen. Ena sekunden är det fine, man lyssnar på radion i telefonen, och nästa är det helt tyst. Eerie

Ungefär nu önskar jag att det här var en videoblogg så att jag kunde säga allt det här och inte behöva skriva ned det.

Vidare så. Planen var att mjukstarta med en timmes powerwalk så när jag kommit ut ur skogen igen hade det börjat ljusna ordentligt. Jag tänkte att jag skulle runda Danne och Vickans hus och så gå hem men ett plötsligt infall fick mig att ta en stig som jag inte gått på förut. Och TUR var väl det! För vad hittar jag? Massa tuffa ruiner! I love old stuff och gamla hus som inte längre finns! Det fanns något slags staket som hävdade att man inte fick klampa omkring där men det hittade jag först efter att jag klampat omkring så oops! Det blev självklart fotopaus och lite skuttande och föreställande av vad det kan ha varit som hade stått där. Gick ett varv runt hela konkarongen och hittade till slut en skylt som berättade att det inte alls var en ruin utan en grund till ett slott som aldrig byggdes. Man typ dödade kungen innan han var klar och då användes allt tegel till ett annat hus istället. Tough luck.

Efter att ha hoppat runt det dära och klampat lite på historisk mark var det dags att sticka hem för en snabb dusch och in i kavajen. Jobbvecka! Ser fram emot att dra till kontoret och träffa kollegorna för i ärlighetens namn, det är rätt trist att sitta hemma och jobba och ha Oprah och Rachel Ray som extremt pratiga bordsgrannar. They just don’t know when to shut up!

Nu: bildkavalkad!

/Syrechockad Heidi efter total innehelg.
P.S. Det var inget halsbrytande med min morgonpromenad. Jag tyckte bara att rubriken blev lite catchy!

20111017-083623.jpg

20111017-083634.jpg

20111017-083649.jpg

20111017-083714.jpg

20111017-083728.jpg

Löptest av knä

Igår morse bestämde jag mig för att testa hur det opererade knät skulle palla lite löpning. På morgonpromenaden blev det försiktig jogg i 30 minuter på mjukt underlag – och det funkar fint! Det andra knät strejkade lite mot slutet så jag måste nog ringa Generalen eller ortopeden om det. Jag är evinnerligt trött på mina trasslande knän alltså.

Idag blir det nog lugnt. Jag började få ont i halsen igår kväll och det är inte helt borta nu på morgonen. Kanske kan jag rehabgymma lite ikväll, jag får se hur det känns. Ibland känner jag mig jättekinkig som låter en hals stoppa mig men, as you know, hjärtmuskelinflammation är ju inte att föredra…

Här är en bakom-kulisserna-bild på mig när jag skulle fota mig själv till bloggen. Det är inte alltid så lätt!

20110927-084255.jpg

20110927-084307.jpg

Promenad, ett världsrekord och halvmaran

God lördag!

Kärleken och jag började dagen med en lång frukost och sedan en lång promenad i Hagaparken. Vi blev lite försenade ut för jag tog på mig alldeles för mycket kläder först och kände bara en minut efter att vi börjat gå att jag skulle rinna bort. Så det var bara att kuta upp och byta. Ingen långtightspremiär än alltså. Väl ute såg vi alla möjliga sorters beklädnader. Några som var ute och gick hade klätt sig för polarexpedition och andra sprang i shorts och t-shirt. Det var i alla fall en väldigt skön promenad!

Därefter satte vi världsrekord i dusch och omklädnad. Vi hade ju lovat att komma till Kärlekens syster på lunch. 15 minuter efter att vi kom hem hade vi båda duschat, fått på oss kläder, fixat hår och make (inte Kärleken då) och kommit ut genom dörren. Det förtjänar man nästan en medalj för tycker jag!

Efter vi hade käkat gick vi alla ut för att titta på halvmaran. Meningen var att vi skulle kollat på Kärlekens systers sambo men han blev förkyld och kunde inte springa. Men det var roligt att titta ändå, såg faktiskt några bekanta jag hejade på. Isabellah Andersson sprang förbi också med lätta steg. Så har man klarat av kändisspaningen för idag! Jag måste säga att det kliade i löparnerven ordentligt när jag såg alla som sprang förbi. Det blir ju inget Lidingö för mig heller, ortopeden avrådde starkt så jag får väl lyssna på honom. Kanske jag anmäler mig till nästa höst, vem vet!

Kärleken och jag på toppen av mördarbacken i Hagaparken. I bakgrunden en dåre som tänker cykla nedför!

20110917-184911.jpg

Kärleken och systersonen i solen i väntan på de första löparna!20110917-184927.jpg

Ett helt gäng tappra löpare! Skulle väldigt gärna velat vara en av dem!20110917-184954.jpg

Morgonpromenad. Check!

Det var en trött version av mig själv som kravlade ur sängen och tog sig ut på morgonpromenad. Träningsvärken från passet igår har redan kommit och jag misstänker att det mycket väl kan bli värre ut över dagen.

Nu börjar också höstlöven komma, jag vet, evigt tjat om hösten men det är verkligen min favorittid på året. Det enda som är negativt är väl att man måste bylsa på sig mer träningskläder när man ska ut. Sommarens fördel är ju att man känner sig så lätt eftersom kläderna inte begränsar så mycket. Men det kan jag ta!

Missa inte att tävla om ett par riktigt fina hörlurar från Urbanears!

20110913-080010.jpg

Ett litet steg mot normalitet

Kom just in från en morgonpromenad i Hagaparken. Den första på jag vet inte hur länge och den första på väg till normalitet. Jag vill och ska tillbaka till en vardag där jag kan träna varje dag för då mår jag bäst; både fysiskt och mentalt.

Hagaparken var i alla fall sig lik. Inga stora förändringar och hösten har ännu inte på riktigt kopplat grepp om färgtemat. Det blev ingen lång eller hård tur men det gjorde inget för nu är jag på väg!

Hoppbild från Göteborg i somras. Det är det här jag ska tillbaka till!

20110911-094928.jpg

Tillbaka i normala gängor …nästan

Började dagen med ett väldigt skönt morgonpass. Det blev powerwalk blandat med terrängintervaller. Det gick jättebra och jag kände mig nöjd med mitt pass. Magen verkar ha lugnat sig nu. So far back on track.

Det som inte funkade var maten. Trots bra måltider ramlade jag ned i kaklådan på eftermiddagen. Inte bra alls. Semestersockerberoendet sitter hårt men jag ska få bukt med det. Ska gradvis trappa ned… 🙂

Kvällen tillbringade jag på LifeGene och hälsotestade mig i forskningens namn. Jag testade allt från hörsel till lungkapacitet och fettprocent. Mina värden är alla normala eller bättre än normala så det känns skönt. Nästa gång jag ska testa mig är om fem år tror jag.

Nu är jag så trött att jag måste hoppa i säng. Har tappat tråden flera gånger och därför blev det här blogginlägget nog lite rörigt. Jag slänger in ett par bilder från morgonens pass – nu är det höst! Löven har redan börjat gulna och falla och luften är lite kallare, lite klarare. Jag ser fram emot höstturerna i klar, krispig luft! Dagens outfit var supermatchad med rosa dojjor, rosa rand i brallorna, rosa topp och som inte syns här, ett rosa face! Har verkligen fastnat i en rosa period.

20110808-231446.jpg

20110808-231502.jpg