Twäning, semla och karate

Två fina pass har jag fått till idag. Imorse blev det Twäning med Pälle. Han skickade en utmaning sent igår kväll på Twitter och den kunde jag ju inte banga. Alltså stod vi på gymmet båda två imorse kl 7. Vi körde streckgubbspasset och vi blev nog tröttare än vi trodde att vi skulle bli. Vi körde alla övningar som ett effektivt cirkelpass och tävlade nog lite, lite om vem som kunde göra övningarna snabbast. I alla fall gjorde jag det… 😉 Träffade också Terese som höll på att filma för en utmaning på sin blogg. Kika in där och kolla vad hon har för sig!

Mitt på dagen blev det en semla på teammötet. Mycket trevligt såhär en måndag! Jag har gjort en liten pakt med mig själv att så länge jag tränar hårt får jag också unna mig lite gott. Senare kom också min gamla holländska kollega på besök till kontoret med obscena mängder Stropwafels. Hon måste ha rånat butiken eller nåt!

Kvällen ägnades så klart åt karate. Det blev ett bra pass det också. Jag får grym mjölksyra i smalbenen så fort jag trycker på lite och ökar intensiteten i fightingen. Det måste jag försöka träna bort.

Och såklart, dagen i bilder:

20120220-222947.jpg

20120220-223006.jpg

20120220-223018.jpg

20120220-223031.jpg

En fighters leende

Efter vad som känns som år av inaktivitet kunde jag äntligen dra på mig träningskläder och svettas lite. Och inte vilka kläder som helst: karatedräkten!

Det är lustigt med muskler och kondis; jag kan åka tre mil på skidor men jag pallar inte tre minuter intensiv karate. Syreskulden i benen blir enorm direkt!

Alva, som numera typ är min karateside kick, och jag fotade fighterleendet idag. Kanske ska överväga en annan färg på tandskyddet. Alvas ser lite mer normalt ut…

20120215-230612.jpg

Dagvill

Det har varit en konstig dag och jag har inte riktigt fått kläm på vilken dag det är egentligen under alla lager av möten och sånt. I alla fall lyckades jag hålla koll på att det är karatedag och fick med mig rätt grejor.

På det stora hela är jag nöjd med passet. Jag vågar ju inte trycka på och satsa fullt ut men det känns rätt bra. För en gångs skull lyckades jag sätta en teknik från ”fel” sida. Det hör inte till vanligheterna.

Dagens bild är från dojon och Alva är linslus!

20120130-215050.jpg

Bättre flyt och premiär för sparkar

Karateonsdag!

Ikväll började jag hitta tillbaka till mitt gamla jag på mattan. Det var en en helt annan sak än förra veckan när jag inte ens kunde få kroppen att göra den enklaste teknik. Idag funkade kopplingen mellan hjärnan och kroppen i alla fall någorlunda. Det är skönt och jag känner mig inte helt dum i huvudet längre! Dessutom började jag att på riktigt testa sparkar. Alltså, jag var försiktig! Don’t worry. I början var det svårt att lita på att knäna inte stack iväg under mig men efter ett tag började jag ändå få fart på det. Det kommer att komma tillbaka fast det kommer ju förstås att ta tid.

Nu är det marsch i säng för jag har en liten plan om ett träningspass imorgon bitti.

Puss och kram och godnatt!

Dagens bild är från dojon och tjejernas omklädningsrum. Förutom mig själv är det Stephanie, Alva och Mikaela. Det tog ett par försök att få till bilden någorlunda skarp. De stod ju inte still tjejorna!

20120125-222724.jpg

Gissa vem som är tillbaka på karatemattan!

JAG!!!

Efter att ha lovat a whole bunch of people (däribland Kärleken, Uffe, mamma, alla kollegor…) dyrt och heligt att ta det lugnt gick jag ned till dojon igen. Senaste gången jag var där var den 14:e februari. Förra året.

Efter en kort uppvärmning satte jag på mig skydden och började sparras lite. Och det kändes bra! I alla fall en kort stund. Jag har fått några nya konstiga knäsmärtor jag inte berättat för er om och de kände jag av lite grand men det var inte farligt. Men alla, också jag, förstår ju att sparring är en jättedålig idé om man har varit borta nästan ett helt år och har skador lite här och där, så jag spenderade resten av träningen med att slipa på ingångar och små förflyttningar. Normalt sett hade det varit skittråkigt men idag var jag bara så glad över att bara ha dräkten på så jag nötte och nötte. Och jag måste säga att jag faktiskt gjorde framsteg. Nu när jag inte kan flaxa omkring kan jag gå tillbaka till grunderna och jobba på riktigt små detaljer.

Så, imorgon kommer jag ha galen träningsvärk i vaderna och jag har förmodligen sträckt rumpmuskeln i vänster skinka but it’s so worth it!

20120109-215552.jpg

Caféjobb och goda nyheter

Det bästa jag vet är att sätta mig på ett fik och jobba. Det gör inte så mycket att det är stimmigt runt omkring för att det blir liksom en ljudmatta som, hur konstigt det än låter, gör det lättare att koncentrera sig på det man ska göra. På agendan står boken. Vi har fått kommentarer från förlaget så nu är det finlir och fix som gäller. Det känns ganska kittlande att den nästan är klar! Vi ligger lite efter med bildmaterialet eftersom det inte varit snö. Det gör det ju svårt att fota skidteknik! Mattias har ju också sin mest busy period nu med skidlektioner och läger så vi får se hur vi ska pussla in det.

Jag började dagen med ett besök hos Uffe och fick nya streckgubbar. Ska göra dem varje dag och nu kommer det att krävas disciplin för att följa order. Det är så väldigt lätt att ”glömma” att göra dem men fasen, nu är det allvar! För vet ni? På måndag tänkte jag ta på mig dräkten igen och ställa mig på mattan. Det kommer att bli väldigt lugnt, jag ska bara testa hur det funkar och koncentrera mig på tekniken. Uffe har godkänt testet så jag hoppas, hoppas att kroppen håller. Förutom streckgubbarna var det också nålbehandling. Fast idag fick jag el i dem för att få mer effekt. Lite läskigt var det allt men det gör inte ont.

Anyway har jag landat på ett Espresso House och upptäckte till min glädje att de har gratis wifi. Det tycker jag alla fik borde ha. Det är så bra för alla jobbnomader!

20120104-140611.jpg

20120104-140639.jpg