Tidig söndag

Kärleken ska åka lopp i Gävle så vi är uppe tidigt för att se till att han kommer iväg ordentligt. Jag ska också åka skidor men det är först om ett par timmar.

Det är ganska mysigt att gå upp tidigt på en söndag, äta frukost med tända ljus och ta det lugnt ett tag innan dagen startar. Kommer såklart be kicking myself imorgon bitti för att jag inte tog tillfället i akt och sova lite längre, haha!

20130203-071551.jpg

Annonser

Facestuffing

Samtidigt som jag sitter och surfar på tights funderar jag också på hur jag ska få plats i dem. Jag har utsett december till ångestfri månad och har, my god, tagit fasta på det. Jag har levt på lussebullar, juleskum och allt annat jag kommer över. Vissa hade kanske klassat det som en eating disorder. Strikt diet ena månaden, totalt svullande nästa.

Helgen har inneburit en hel del gott. Jag har ägnat massa tid åt att mixtra i köket. Resultatet är hemligt såhär före jul och allt men den som mixtrar får smaka på smeten. Och skarvarna. Och det som blir fult. Och resultatet måste provsmakas också. Såklart. Kvalitetssäkring är viktigt!

Men nu är jag mätt. Väldigt mätt. Och har lite, lite ångest.

20121216-211046.jpg

Dag 19 – Full Fart Friday

Från tidig morgon med #Twäning med Pälle (Lena var ursäktad pga nattjobb) till en lång dag med massa, massa jobb. Fast kul jobb! Lanseringsveckan är nästan över och projektet har gått bra so far. Vi firade med en liten AW med teamet, kunden och våra ambassadörer. Det är inte så roligt att fira med Ramlösa i glaset och att bara kika på när alla andra mumsar i sig gott men nu är det bara 10 dagar kvar! 10!!!

Träningen gick bra i morse. Det är alltid grymt med en person till som peppar och svettas. Både Pälle och jag var red faced och sjöblöta efteråt. Precis som det ska vara!

Sedan var jag och fina Clara på lunch på IchaIcha i Moodgallerian. Jag har aldrig varit där tidigare så jag hade ingen aning om vad det var för ställe. Det visade sig vara en typ High Protein Low Carb kinda place med en Asian touch. Gott och nyttigt! Rekommenderar ett besök!

In alles en bra dag! Imorgon blir det fett med träning!

20121019-225946.jpg

Dag 6 – Undrar när det vänder

För det måste det ju. Väl? Alltså det här med att man känner sig som ett totalt ufo som inte kan umgås med folk utan att fokusera bara på klockan och mat? Det måste väl vända någon gång och kännas lite lättare?

Jag vet inte varför jag tycker att det är så jobbigt och svårt, för rent objektivt borde det inte vara det. Går och drömmer om choklad och vaniljfudge.

I övrigt har jag haft en kanondag. Först gick mamma och jag ner på stan och testade sen nya attraktionen SATS Västerås. Där träffade vi Pernilla och hennes mamma som också ville se hur det var. Gymmet var fräscht och välutrustat och det var mycket ljusinsläpp. Jag gillar det. Det känns lite som Stadshagen tycker jag.

Sedan fick vi grym massage av en tjej nere i Sigurdkvarteren, bommade vad ställe hette för jag fokuserade på att hitta ett nagelställe som gjorde akrylnaglar. Jag kraschade nämligen en nagel rätt ordentligt och behövde omedelbart fixa den. Fick till slut fenomenal hjälp på Savoy.

Så äntligen, typ ett par timmar försenat blev det lunchdags och hela familjen intog Kajplats9. Det är ett fint ställe men jag var inte jätteimpad av maten. Beställde en sallad, fick in något annat och så tog det ganska lång tid innan den kom. Jag gissar att de felt bad för portionen var enorm! Funkar ju dåligt med dieten va. Åt ganska mycket för mycket så det var tur att jag stämt träff med Pernilla att springa en tur i Rocklunda. Det blev en femma för mig och därmed räknar jag lunchen som ‘nollad’.

In alles en bra lördag!

Bild på nya SATS och på mig i ”finska solstolen”

20121006-180331.jpg

20121006-180518.jpg

Hälsa, vikt och träning

Dunno what it is, men helt plötsligt fylldes mitt flöde av blogginlägg om ideal, hälsa, vikt och träning. Komplicerade och svåra saker att bena ut, särskilt när de står i relation till varandra. I teorin är det plättlätt. Ideal är dåliga om det innebär att folk svälter sig själva eller på annat sätt sabbar sin hälsa. Om man tränar för att uppnå ett visst ideal eller nå en viss vikt riskerar man att alla de positiva effekterna av träningen försvinner och man uppnår definitivt inte hälsa. Och kombon av alla de här sakerna verkar också leda till ångest.

Vi har alla varit där. Man har stått på vågen och önskat att det inte var just de siffrorna som lyste tillbaka från displayen. Vi har alla ätit allt för mycket av något som definitivt inte klassas som hälsokost. Vi har ondgjort oss över de hemska smala idealen men i hemlighet önskat att vi såg ut som omslaget på valfritt nummer av Fitness Magazine. Vi har också alla någon gång stått framför spegeln och nypit i en valk (riktig eller inbillad) eller önskat att någon kroppsdel sett annorlunda ut.

I kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och Therese).

Hanna beskriver dilemmat bäst tycker jag.

Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning.

Anledningen till att jag också skriver om det här är för att jag någonstans tröttnat på den eviga diskussionen. Idealen, vikthetsen, medias roll, yada yada.

Någonstans måste man själv stå upp för sig själv, ta ansvar för sitt eget mående och bestämma vilken roll ångesten ska få spela i ens liv. För egen del gillar jag att jag får ångest om jag äter för mycket skit, om jag väger för mycket. För jag vet att det inte är bra för mig ur ett hälsoperspektiv att göra det. Om jag äter för dåligt funkar inte min maskin och jag kan inte träna som jag vill. Om jag äter för mycket blir kroppen tyngre och jag kan inte göra det jag vill och riskerar skador (och sådana har jag fullt tillräckligt av ändå). Alltså behöver jag ångesten.

Självklart ska man inte låta ångesten ta överhanden. Och jag vet att det är inte alltid något man styr över själv heller, hamnar ibland i skapligt osunda tankespiraler själv, men jag tror att det många gånger handlar om att vidga sina vyer och försöka få lite perspektiv. Vill man se ut som en av tjejerna på träningstidningsomslagen måste man tvinga sig själv genom en ganska extrem diet och deffa ordentligt. Och offra saker. Är man beredd på det, go ahead! Jag är det inte. Jag gillar mina kompisar Häagen och Dazs. Jag myser med en varm croissant med smör och aprikosmarmelad på. Inte direkt hälsokost per se men i små mängder mår jag bra av det. Jag skulle helt kollapsa om jag skulle leva på linser och strimlad kål med tonfisk bara för att det är nyttigt.

Det jag försöker säga med detta nu jättelånga inlägg är att hälsa är inte hur man ser ut, det är inte idealen (det har det aldrig varit), det är inte vad man väger, det är inte hur mycket du tränar – det är hur du mår. Och att det finns ett visst spann där både kroppen och knoppen mår bra. Det gäller bara att hitta sin jämnvikt. Och att det är OK att halka av den ibland och noja över det. Så. Any thoughts?