Visdomsord

Isabella Löwengrip a.k.a Blondinbella skriver några väldigt kloka ord:

…att gå igenom svåra stunder i livet och acceptera dom och göra det bästa av det. Jag går igenom en jobbig period i livet med mig själv nu men jag försöker tänka att livet är som en studsmatta. När man ska ta sats så sjunker man tillbaka, men bara för en stund och när man väl får upp farten och hoppar så kommer man högre upp än vad man var från början. Det är bara jobbigt att ta sats i bland. Men det blir bra. Och när man landar landar man med nya erfarenheter och är förhoppningsvis lite tryggare i sig själv.

Annonser

Den ultimata träningsmusiken

Ni vet hur det är när man håller på att träna, man känner tröttheten komma smygande och man vill nästan lägga sig ned platt men man fortsätter ändå och så kommer den där låten. Den som gör att energin kommer tillbaka och man får förnyad kraft bara för att den är så bra. Jag är på jakt efter fler sådana låtar och jag behöver er hjälp.

Spotify är med mig var jag än går och där har jag lite olika listor med bland annat träningsmusik. Jag behöver er hjälp att trycka in den bästa träningsmusiken som bara går att få. Listan kommer att bli den bästa crowdsurfade träningslistan ever! Den ligger öppet och publikt, alla som vill får prenumerera på den och addera låtar. Har ni inte Spotify, skicka mig ett mail på daligtsamvete[at]gmail.com så skickar jag en invite.

In med er nu och lägg till er favoritträningslåt! Listan hittar ni här!

Mål 2011

Det är ju ett par dagar sedan vi fick ett nytt år nu och jag har gått och processat mina mål för 2011 i huvudet. Vad vill jag göra? Hur långt ska jag nå? Törs jag sätta det eller det som
mål?

Nu har jag bestämt mig. Och jag gör som förra året. Jag skriver ned mina mål för 2011 på ett papper som ska få bo bredvid sängen. Jag ska titta på det ibland för att påminna mig om vad jagvill. Jag har lärt mig en hel del om mig själv 2010 och jag vet att min kapacitet är mycket högre än vad jag ibland ger mig själv cred för.

Idrottsligt vill jag i år uppnå följande:

  • Placera mig på Norska Mästerskapen i mars
  • Bli uttagen till det norska karatelandslaget
  • Placera mig på en internationell tävling
  • Vinna över Hanah för att jag är bättre
  • Vinna senior-SM i karate – en gång till

Jag vet att det är tuffa och plågsamt mätbara mål. Ja eller nej liksom. Jag kommer att jobba hårt för att uppnå dem och det kommer inte vara en dans på rosor. Hoppas ni vill hänga med och ge pepp under svårare stunder och glädjas med mig när det går bra.
Ni är ett fenomenalt stöd!

Vad är era mål för 2011?

Summering av 2010

Så, de senaste dagarna med kulmen idag, står summeringsposter över året som gått som spön i backen. Och vem är jag att gå emot strömmen? 😉

Det har hänt mycket det här året. Det började med att jag skrev ned mina tankar och mål för året på en liten lapp som jag sedan har haft bredvid sängen och tittat på då och då. Jag hade satt upp två idrottsliga mål:

1. Vinna över mamma i SkejtVasan

2. Vinna senior-SM i karate individuellt

Jag uppnådde båda! SkejtVasan gick så bra att jag nästan kom jämsides med pappa (en omöjlighet per definition, det är en seg gubbe det där). Han mötte mig i mål med orden: ”Heidi?  Är du redan här?” Hade jag inte ramlat och knäckt staven hade jag kanske kunnat se honom på upploppet och kommit i mål någorlunda samtidigt. Det hade varit coolt! Anyway, jag spöade också min egen tid med nästan 18 minuter!

Att vinna senior-SM var en sådan galen utmaning att man liksom bara var tvungen att tro att man kunde klara det just för att det egentligen var omöjligt. Det ska ju egentligen inte gå att man inte tävlar på sex år, har träningsuppehåll i fyra på grund knäskada och gör tävlingscomeback på SM och VINNER! Dessutom mot Sveriges uttagna till VM. Det var överväldigande och jag var SMs ocoolaste vinnare. Tårarna sprutade som på värsta skönhetsdrottningen och jag tror att jag senare av kommentatorerna utnämndes till SMs gladaste vinnare.

Året i övrigt har bestått av mer träning än någonsin i mitt liv. Jag har aldrig varit så fokuserad på mål tidigare och aktivt jobbat för att uppnå dem. Det har varit en cool och självstärkande upplevelse att sedan också nå dem. Jag kan om jag vill och jobbar hårt för det.

Annat som jag är nöjd med är mina löparframsteg innan benhinnorna satt p för det, vinsten i E18-loppet, min första riktiga armhävning på fötter, min vita månad, framsteg i gymmet, alla skidturer med Kärleken och alla människor jag lärt känna genom andra träningsbloggar. Och säkert en massa annat som jag glömt men säkert är stolt över!

Jag är väldigt nöjd med mitt idrottsliga 2010!

Åhej vad svårt det var ikväll

Ibland tryter motivationen. Ikväll känns det stört omöjligt att komma i träningskläder och köra ett pass. Jag sitter framför datorn, insvept i en yllefilt och fryser och är trött. Och det är ju nu man verkligen behöver komma iväg. För att få igång blodcirkulationen och huvudet så att man orkar jobba några timmar till.

Vet inte riktigt vad jag ska träna idag heller. Har liksom ingen plan. Fick ett riktigt lockande erbjudande att haka på Heidi Harman och RunAlong på en runda men med benhinnorna och höften som krånglar känns det inte vettigt. Ett tag funderade jag på att norpa Kärlekens dagsljuspannlampa och dra ut på skidgång, eller sticka iväg och åka skidor men det var ett för stort projekt. Gymmet känns inte lockande alls det heller.

Vad ska jag göra? Vad gör ni när motivationen tryter?

Inspiration

Det här är inspiration för kommande träningspass med stavarna! Så fort benhinnorna blir bättre ska jag ut med stavarna. Har fortfarande inte varit i Hammarbybacken och kört men det står överst på listan!
Tipstack till Emil Forss.

Uppdatering: Försökte förgäves få klippet att hamna här direkt men wordpress ville inte låta mig behålla koden. Klicka här för att komma till klippet med Charlotte Kalla och de andra tjejerna i skidlandslaget!

En käftsmäll

Onsdag och karatepass. Av någon anledning så trodde jag att gårdagens exercis inte skulle få några påtagliga effekter idag men tji fick jag. Kände mig bara lite stel imorse men därifrån har det gått neråt. Riktig träningsvärk i framför allt rumpan. Utfallsstegen tog verkligen. Det får bli mer sådan träning tror jag.

Men karaten och käftsmällen var det ja. Efter att ha läst ovanstående och lägg till dålig kosthållning under dagen (jäkla tjat om mat, jag vet) så förstår ni att jag var inte jättepepp på att träna. Men det kan man ju inte låta sig hindras av. Träningen började rätt bra. Det var två från en annan klubb med och körde och det var roligt. Jag märkte ganska snart att jag var bättre än tjejen och gjorde därefter misstaget att underskatta killen. Det resulterade i en käftsmäll och jag reagerade med ilska vilket gjorde att jag tappade fokus gjorde dåliga tekniker. Resten av träningen kände jag mig jättesopig och SM om två veckor känns bara löjligt att vara med i. Om någon vill ställa upp och göra en punktinsats i mental träning är ni varmt välkomna att ringa. Behöver lära mig att behålla fokus.

Tröstade mig med en god Pad Thai till middag.