Rullskidor i dagarna två!

Det riktigt sprakar ute den här helgen! Det är sällan man får sådana här varma, soliga och vackra höstdagar. Alla löv har på en gång bytt färger till rött, orange och gult och överallt är folk ute och beundrar skådespelet. Mycket löv i mitt instagramflöde nu alltså.

Själv har jag inte tid att fota – jag har dundrat fram på rullisarna och är alltför upptagen med att forcera framåt. Det har gått bra båda dagarna, jag har känt mig starkare än på länge och hittar lite av den där känslan i kroppen alla pratar om. Den som säger att det liksom stämmer och att kroppen och huvudet är ett team som vill åt samma håll. Hoppas det håller i sig!

Bildmässigt har jag ju inga fantastiska alster att visa upp men ni kan få en bild på helmet hair och en på en liten fripassagerare som stretade i mitt svettiga hår på armen.

20131013-151630.jpg

20131013-151647.jpg

Annonser

Det går bra nu – NOT!

Inte min vecka detta alltså. Supermycket jobb har satt träningen på on hold. Slarv med mat, sömn och träning plus seriös stress har gett magkatarr och så lite känningar i halsen på det. Imorse vaknade jag med nackspärr.

Drog mig runt i mysbyxor fram till kl 17 när jag kände att nåt måste jag ju ändå göra. Rullskidor kändes som att det kunde funka trots nackspärr men varje gång man slinter med staven (och det gör man då och då) rycker hela kroppen till och det högg så det sjöng i nacken. Tog mig i alla fall nästan hem innan jag i nåt slags kombinerat nackhugg-benihoptrasslande lyckades ramla och ge mig själv ordentliga skrapsår på vänster arm och ben. Svider som satan gör det! Ramlade som tur var framåt och det gick inte så fort.

Det var den 12:e gången jag var ute och åkte sedan jag ramlade sist och fick gå med gips en vecka. Att ramla bara var 12:e gång är ju ok tycker jag!

Well, ser inte fram emot duschen nu. Det här kommer att svida!

20130824-184716.jpg

Dubblarna börjar ge resultat!

Rullskidor på morgonen och intervallpass med Löparbästisen efter jobbet är dagens facit. Jag är nöjd faktiskt!

Kände mig riktigt stark idag på intervallerna. All träning jag lagt ner kändes värt det när jag tryckte ifrån och kroppen svarade. Det var så kul! Måste köra flera sådana här pass så man får upp farten lite!

Dagens bild är ett klagomål. Varför måste man göra hinderbana för oss stackars rullskidåkare? Kablar och annat på vägen innebär totalstopp och vurpa om man inte vet om hindret eller hinner stanna i tid. Det är liksom inte bara-bara att hoppa över grejer med rullisar.

20130812-232044.jpg

2 timmar rullskidor – check!

Ibland kan det vara jäkla svårt att ta sig ut på ett pass. Särskilt som man varit ute på ett redan. Inte för att jag direkt räknar en timme teknikträning med cykeln som träning riktigt.

Jag har hittat en ny motor i ”det här är vad som krävs”. Den får mig att faktiskt genomföra de pass jag annars skulle argumenterat mig själv ifrån. Jag tänker att för varje pass jag genomför så tar jag ytterligare några platser på Tjejvasan. Jag var på 350, nu borde jag vara på typ 300. Ge mig ett par månader till när träningen uppehålls i samma intensitet så borde jag börja närma mig mitt mål sakta men säkert.

Utvecklingen på rullisarna går snabbt och idag kände jag mig stark. Två timmar och ca 24 km blev det. Till vintern ska jag åka 30 km på 1:30 – behöver många pass gör att klara det men det ska gå!

20130810-222738.jpg

Dagens eskapader och bravader

1. Börjar med ett nederlag. Alternativt visad mognad. Steg upp tidigt på söndagsmorgonen för att cykla fornstigen med Kärleken. Men det visar sig att det är brutalt mycket svårare att cykla när fötterna sitter fast och man inte kan parera så det var alltför svårt för mig. Efter bara några kilometer fick vi ge upp för att vi A) skulle ha tagit hela dagen på oss och B) förmodligen hade jag inte kommit hem i ett stycke. Hann dock med ett par tre rediga SPD-vurpor. Hjärnan fick sig en törn as in det var sjukt jobbig att inse att jag inte är så bra som jag tyckte mig vara och det nederlaget sved. Får cykla baby-slingor ett tag tills jag är en bättre cyklist helt enkelt.

2. Det blir bättre sedan för som kompensation för att cykelpasset blev avsevärt mycket kortare drog vi ut på rullskidor istället. Ett varv runt Brunnsviken och Norra Djurgården bättrade på självkänslan igen för nu börjar jag bli säkrare på skidorna. Det är långt kvar till jag kan säga att jag har någon form av kontroll på dem men jag hatar dem inte längre. Och det är ju bra.

3. Kvällens bravad var att jag inte föll för frestelsen att ta en kvällsportion glass. Det är ju farligt att ha sånt hemma men jag ba’ till mig själv: ”du är ju mätt och inte så sugen, varför ska du då ta glass?” Hade ju inget bra svar på det så jag lät bli och tog tag i värsta röjningen här hemma istället. Klapp på axeln till mig själv!

20130804-224137.jpg

Med tvång går det mesta

Det kan ju tyckas lite märkligt att man måste tvinga kroppen att göra grejer och att man inte är mer av ett team, kroppen och huvudet. Men kroppen är lat och hittar ständigt nya sätt att fuska. Den vill helst ligga i soffan och käka smickers liksom.

I alla fall tröck jag mig ur sängen och ut på rullskidorna. Det var en helt fantastisk morgon i solen och en ren fröjd att vara ute. Varmt och skönt redan! Och jag är redan mycket stadigare på skidorna, det går rätt fort att bli bättre även om jag ingalunda är en expert så fladdrar jag inte lika mycket åt alla håll nu.

Nej, nu blev det jefligt bråttom! Hörs!

20130725-085017.jpg