Överlevde!

Enda skråman en liten blåsa på tummen annars fint! Körde på ett annat par rullskidor idag som är lite stabilare. Eller så inbillar jag mig bara det. Det är finska landslagets gamla grejer och vi har fått dem av Magnar Dalen. Top notch alltså!

Det blev ju mer fokus på teknik än kondition, det är inte helt enkelt att åka rullskidor. Precis när man tycker att man fått styr på grejerna sticker en skida iväg åt nåt håll. Kommer behöva lägga ett par timmar på det här. Om nån vill haka på någon gång vore det roligt! Kärleken tycker att det går lite för långsamt…

20130723-212523.jpg

Sur.

Hade velat skriva ett inlägg om vilken fin rullskidtur jag just haft men det kan jag inte. För jag åkte klassiskt. Och då händer det olyckor.

Granted, jag har inte åkt många gånger på klassiska rullisar så jag är riktigt dålig på det men nu är det two for two. Sist jag åkte var nästan två år sedan och då ramlade jag två gånger på samma armbåge. Den här gången gjorde jag en liknande vurpa som då, ljuskorsning, trycker på knappen, får bakvikt och de bakåtbromsade skidorna åker upp i himlen. Istället för armbågen landade jag på min tumme som nu gör ganska ont. Den är lite blå men inte så svullen i alla fall.

Så nu sitter jag och väntar på Kärleken så han kan hjälpa mig av med kläderna. Har naturligtvis den absolut krångligaste sport-BHn på mig. Och så surar jan lite över att jag inte åker skejt.

20130509-175442.jpg

22 kilometer rullskidor i motvind

Jepp, det var dagens pass. Och fy satan vad jobbigt det var! Det blåste kraftigt också och ibland tog vinden tag i stavarna så att det var jobbigt att sätta ned dem i asfalten. Jag har aldrig åkt så här långt på rullskidor förr och 22 km är ju egentligen inte så långt så det var ju på tiden. Det är verkligen dags att jag får upp styrkan i kroppen så att jag orkar längre sträckor än så. Enligt pulsklockan har jag förbrukat lite drygt 1600 kcal. Något som jag tänkte ägna eftermiddagen åt att äta ikapp!

Kraschade på gräsmattan när jag kom hem och Voffisen undrade väldigt varför jag låg där helt platt och inte ville leka. Det krävdes en viljeansträngning av rang för att ta sig upp igen vill jag lova!

20120518-152956.jpg

Rullskidspremiär

Vårvädret var lika gott idag så jag var väldigt nöjd med att få träna. Jag tjatade mig till att få åka med Kärleken ut på säsongens rullskidpremiär. Han hade tänkt åka själv (då går det mycket fortare) och jag hade först tänkt skidgång men vi (jag) ville träna nåt ihop.

Rullskidor är alltid liten läskigt. Inlines kan jag åka och behärskar bättre än de flesta, rullskidor är lömska och lever ibland sitt eget liv. Därför är jag alltid helt slut efter ett pass efter att ha jobbat hårt med balansen. Nyttigt, men jag har full respekt för rullisarna. Jag har testat asfaltens hårdhet förr och bilar och bussar har en rätt hård densitet de också. With that said var det en skön tur och jag är glad att Kärleken lät mig åka med!

För övrigt gör det rätt ont att sätta en hjälm hårt över huvudet när man fortfarande har en bula i pannan…

20120429-232009.jpg

20120429-232016.jpg

Genomkörare med märken i pannan som följd

Vaknade tidigt idag, halv åtta redan. Ja, inte tidigt för en vardag men på en lördag är det ju lite early. Kärleken var redan uppe, jag hittade honom i soffan iklädd träningskläder och tights spelandes Playstation. Jag skulle ha fotat, ni hade garvat!

Efter frukost drog även jag på mig tights för vädret idag är helt fantastic. Hög, klar luft och sol från en klarblå himmel. Vad mera önska sig? Eftersom löpning är helt borta från kartan just nu blev det rullskidor. Jag börjar bli lite stabilare nu men det är en lång väg kvar till att jag är lika bekväm på dem som på inlines. Det är en riktig kick att åka i trafiken; bilar åker åt alla håll och bussarna är väldigt stora. Som tur är syns man lite mer än cyklister och inlinesåkare för att att man har stavar att fäkta med och åker rätt brett.

Det blev en grymt skön tur runt Brunnsviken och ut vid Stora Skuggan och Frescati (är det Norra Djurgården där?) Jag är riktigt trött i armarna nu, och kondisen är inte vad den brukade vara efter två månaders kondispassivitet. Längtar efter snön nu så jag kan åka mera skidor och träna på det sättet. Rullskidor i all ära men skidor på snö är något helt annat.

När man har märken i pannan när man kommer hem vet man att hjälmen suttit åt som den ska…

20111112-115844.jpg

20111112-115857.jpg

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg