Jordens kramp och mirakelmedicin

Inledde dagen med ett kondispass med Hiit and run-gänget. Det var ett skoj pass backintervaller med styrkeövningar i. På uppvärmningsjoggen till backen känner jag hur det nyper lite i svanken på höger sida. Det gör det ibland så jag struntade i’t och körde på. Trots att det gjorde ont kunde jag ändå genomföra men joggen tillbaka var störd! Nypet utvecklades till en låsning deluxe och jag höll på att inte ta mig hem på cykeln.

Vad är det för jädra kropp jag fått? Och varför vill den inte hänga med på grejer längre? Jag kan ju omöjligen ha uppnått en ålder då jag bara ska ge upp och låta den förfalla även om den med all önskvärd tydlighet visar att det är det den vill.

Tur det finns mirakelpiller! Two of these och jag funkar igen!

20131014-215615.jpg

Det går bra nu – NOT!

Inte min vecka detta alltså. Supermycket jobb har satt träningen på on hold. Slarv med mat, sömn och träning plus seriös stress har gett magkatarr och så lite känningar i halsen på det. Imorse vaknade jag med nackspärr.

Drog mig runt i mysbyxor fram till kl 17 när jag kände att nåt måste jag ju ändå göra. Rullskidor kändes som att det kunde funka trots nackspärr men varje gång man slinter med staven (och det gör man då och då) rycker hela kroppen till och det högg så det sjöng i nacken. Tog mig i alla fall nästan hem innan jag i nåt slags kombinerat nackhugg-benihoptrasslande lyckades ramla och ge mig själv ordentliga skrapsår på vänster arm och ben. Svider som satan gör det! Ramlade som tur var framåt och det gick inte så fort.

Det var den 12:e gången jag var ute och åkte sedan jag ramlade sist och fick gå med gips en vecka. Att ramla bara var 12:e gång är ju ok tycker jag!

Well, ser inte fram emot duschen nu. Det här kommer att svida!

20130824-184716.jpg

Hopp om livet

Det är bättre idag, tackar som frågar. Förmiddagen var hemsk, orkade 10 minuter i stöten, sedan var jag tvungen att vila men nu under eftermiddagen har det repat sig rätt ordentliget. Jag har knaprat alla piller jag kan hitta här hemma och masade mig ner till ICA för att köpa nässpray och glass. Kanske gick lite overboard med antalet piggelin men det hjälper att äta kallt!

Jag har också positiva nyheter om knät. Det hände något i natt och helt plötsligt försvann mycket av stelheten och ömheten. Ingen aning om vad men knät är verkligen bättre. Hoppas det betyder att det bara är ett tillfälligt break som behövs och att jag kan köra på snart igen!

Nu, horisontalläge för att bota snuva!

20130603-175348.jpg

Årets varmaste dag och jag missar den

Hej Murphy.
Ville bara inflika att jag hatar dig just nu. Fantastiskt väder ute och mig tvingar du att ligga inne med bultande huvud, täppt näsa och nysattacker. Som om det inte räckte är knät busted också och smärtar bara jag vänder mig i sängen på jakt efter en sval bit kudde. Hur mycket ska man behöva tåla? Va?

We’re not on speaking terms after this, you hear me? You can contact me through my lawyer.

20130602-190158.jpg

Läget idag: allmänt elände

Vad ska man säga? En olycka kommer sällan ensam kanske. Ovanpå alltihop har jag blivit vrålförkyld. Tack för den liksom. Jag känner mig rätt ynklig faktiskt.

Positivt i det hela är att knät inte är så svullet även om det är stelt och gör ont så det finns hopp om livet.

Game plan: megavila bort förkylning och smärta.

20130602-104940.jpg

Läget idag: allmänt elände

Vad ska man säga? En olycka kommer sällan ensam kanske. Ovanpå alltihop har jag blivit vrålförkyld. Tack för den liksom. Jag känner mig rätt ynklig faktiskt.

Positivt i det hela är att knät inte är så svullet även om det är stelt och gör ont så det finns hopp om livet.

Game plan: megavila bort förkylning och smärta.

20130602-104940.jpg

En trasig kropp kräver ett pity party

Det här inlägget har haft många rubriker. För några timmar sedan var jag asförbannad och hade skrivit något med versaler och många utropstecken. Nu är jag mer lugn och orkar inte riktigt tänka på det. Någonstans mellan allt det här har jag varit i sorg också.

Vad är det som har hänt då? Jo, Kärleken och jag drog ut på cyklarna till Hellas för en runda tillsammans med Niklas och Björn. Vi körde blåa spåret som var riktigt tekniskt och väldigt kul! Tummen funkade inte men det gick ändå och jag klarade flera tuffa och svåra partier och kände mig riktigt stolt över mig själv.

Men så händer det. Vid ett tillfälle tappar jag balansen och måste sätta i foten och knät vrider sig under mig. Mitt i skogen. I ösregn. Långt från allt. Det var bara att bita ihop, leda ut cykeln ur skogen och cykla hem. Var genomblöt och kall när vi kom hem.

Jag bara orkar inte. Samma fucking grej en gång till. Att det ska vara så jävla svårt att få kroppen att hålla ihop! Det är inte smärtan direkt, den kan jag hantera, det är att jag hela tiden måste börja om och aldrig kommer vidare. Jag vet inte hur många gånger till jag orkar ladda om och börja om.

Knät mår just nu ok. Det är stelt och gör lite ont men inte så farligt. Kärleken är på konsert så jag har pity party hemma själv och äter allt skräp jag kan komma över. Tycker synd om mig själv. Åtminstone för ikväll. Imorgon lägger jag en game plan.

20130601-182747.jpg

Adept Aronson och Coach Wold

Vi har varit skadade på varsitt håll, Adept Aronson och jag. Därför har vår träning stått lite still den senaste tiden. Men det börjar repa sig! Själv körde jag backintervaller i Hagaparken imorse och Aronson har hörts utmana andra kollegor i bänkpress så nu kör vi igång igen. Fullt fokus mot Vasaloppet!

Där sitter han, adepten. Intet ont anande om att vi kommer att köra igång igen. Hehe!

20130523-182908.jpg

Jag är fri!

Alltså från gipset! Kontrollröntgade med MR idag och frakturen (mer en liten spricka really) är så obetydlig att gips inte behövs. Det är viktigare att rörligheten blir bättre så jag behöver inte gipset! Yay!

Visst tummen är svullen och gör skitont med alt är bättre utan gips!

20130516-121035.jpg

Navigeringskunskaper A och O för att få rätt vård

Man är ju (tyvärr) rätt ruttad när det gäller att få vård. Jag har valsat runt i sjukhuskorridorer ända sedan jag varit liten. Jag har aldrig varit speciellt sjuk, bara lite accident prone. Jag testar gränser och ser hur långt jag kommer. Oftast har det ju gått bra men ibland har man ju dragit omkull och behövt omplåstring. Knäna är dock en annan femma. De är bara dåliga rätt och slätt.

I alla fall har alla dessa utflykter till akutmottagningar, vårdcentraler, ortopeder, sjukgymnaster och annat lärt mig hur man ska navigera i systemet. Var man måste acceptera faktum och var man måste pusha tillbaka. Det som gör mig lite oroad är hur de som inte har min digra bakgrund får vård – och framför allt rätt vård. Det går ju inte att lita på att systemet tar hand om dig!

Idag ringde en (väldigt trevlig, ska understrykas) sköterska på röntgenmottagningen till mig för att berätta att jag fått tid för MR och efterföljande ortopedbesök på tisdag nästa vecka. Men det är ju hål i huvudet sa jag, eftersom anledningen till att jag ska göra en MR från början är att kolla om ledbanden är hela. Är de trasiga måste man operera inom en vecka, annars är det för sent. Att då röntga över en vecka senare är ju helt onödigt. Jo, det höll hon ju med om då och många samtal senare och lite hassle så hade jag fått en tid på torsdag – på dagen en vecka efter olyckan.

Men om jag nu inte haft en aning om ledbandsproblematiken. Och inte vågat trassla för att få en tid som är rimlig för min skada. Och dessutom trott att sjukvården hade koll på läget. Hur skulle jag fått vård då? Kommer vi snart se en ny yrkesroll växa fram? Sjukvårdskonsulter som håller ihop just ditt ärende och ser till att den vård du får faktiskt är rätt för dig och den just du behöver i rätt tid? Inte omöjligt säger jag. Samordning är ju tyvärr inte landstingens styrka direkt. Kanske ska byta karriär.

20130514-225353.jpg