Lite för mycket kanske

Studsade ur sängen imorse för att ge mig ut på ett pass skidgång. Vädret var liksom perfekt för det. Att gå ned i källaren till gymmet för tråkig rehab kändes allt för jobbigt. Fast så här i retrospect borde jag kanske gjort det. Eller tagit det lite lugnare i alla fall för nu har jag lite ont i knät.

Men det är svårt att hålla emot när kroppen inget hellre vill än att springa och gasa på! Det blev i alla fall en timme och tio minuter gång runt bland stigarna i Hagaparken med mina nya skidgångsstavar som jag inte använt förut. Bara det gjorde passet roligare. Älskar nya prylar!

20110915-090609.jpg

Barmarksläger dag 2 – mycket bättre

Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.

Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.

Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.

Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!

Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!

20110829-004721.jpg

20110829-004735.jpg

Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

20110627-101505.jpg

20110627-101528.jpg

20110627-101548.jpg

Härlig morgonskidgång

Morgnar som denna undrar jag varför jag inte får tummen ur oftare och kliver upp tidigt för att träna. Kärleken och jag började dagen med lugn skidgång i Hagaparken. Det var fantastiskt skönt att gå i solen och känna värmen.

Knäna klarade sig hyfsat, tog det ju väldigt lugnt just för att inte sabba något. Senare idag ska jag till Generalen och jag ska be honom kolla på höger knä. Jag pratade med en annan sjukgymnast i helgen och han trodde mindre på muskelsträckning och mer på menisken. Det vore ju skrutt om det skulle vara så illa. Det vänstra, det som for ur led, klarade sig rätt ok. Knäskålen åkte runt lite men inget allvarligt så.

Ljuset var så skarpt att det var omöjligt att ta en bild där man såg något men här har ni Kärleken som väntar på att jag ska fota färdigt.

Monday morning run

Det blev inte det planerade studset upp ur sängen imorse. Med tanke på hur lugn gårdagen var borde det ju svämmat över av energi. Men det gjorde det alltså inte.

Skitsamma, ut skulle vi, Kärleken och jag, och ut kom vi. Skidgång stod på schemat och det blev ca en timme varvat stavlöpning på glashalt underlag. Idag var en sån dag man önskade att man hade IceBugs.

Idag har jag mötesrace och nu sitter jag på tunnelbanan på väg ut till Farsta. Hej på ett tag!

Skidgång i mördarbacken

Det är en härlig känsla att börja dagen i underställ! Låter knäppt kanske men jag tycker det. Så imorse när Kärleken skulle till jobbet njöt jag av att ha klämdag och ge mig ut på skidgång när det var ljust.

Jag segade mig ända till kl 10 innan jag kom utanför dörren. Det är plusgrader och rejält med slask så det lockade inte. Så besviken på vintern! Den ska vara smällkall, ha mycket snö och vara ända till april när det blir vår.

Mitt stora problem är att jag alltid räknar med att frysa och klädde mig på tok för varmt. Halvvägs till mördarbacken var jag tvungen att stanna och plocka av mig massa kläder. När jag väl kom till backen var det lika jobbigt som vanligt. Jag blir stum i benen när jag kommit typ halvvägs. Tvingade mig upp och ner några gånger med motivationen att Hanah, min främsta konkurrent, kanske tränade samtidigt och då skulle jag minsann träna hårdast.

Precis lagom till att jag var klar med backen började det toksnöa. Stora blöta flingor som satte sig på ögonfransarna. Riktigt vackert!

Morgon-VM

Vaknade i god tid men av någon anledning jag inte har ett svar på tog det nästan en timme för mig och Kärleken att ta oss ut på skidgångspasset (det jag inte orkade köra igår efter jobbet).

Väl ute kunde jag konstatera att min kondition är skitkass och att jag har en lång väg framför mig. Vi sprang/gick bort till helvetesbacken vid Frösunda och körde backintervaller där. Fy satan vad jobbigt det är! Det svider i benen och man är stum innan man kommit halvvägs. På toppen belönas man dock med en otroligt vacker utsikt över Stockholm!

När jag sprang hemåt kände jag av höft och benhinnor så jag fick gå hem istället för att springa.

Väl hemma började racet på riktigt! Sen som 17 kastade jag i mig Gainer blandat med mjölk, vm genom duschen, precisionssport att pricka rätt med mascaraborsten, blåsa håret torrt, leta rätt på kläder (min garderob har imploderat) och samla sig någorlunda för att springa till tunnelbanan.

Nu sitter jag och eftersvettas i en alldeles för varm polarexpeditionsjacka.

Ikväll ska jag träffa löparbästisen Marie på gymmet. Det var sjukt länge sedan så jag är jättepepp!

5 km skoskav

Det var kolossalt svårt att ta sig ut idag. Kärleken och jag vegeterade i soffan framför favoritserien The Big Bang Theory tills det nästan var mörkt. Då pallrade vi oss ut på skidgång runt Brunnsviken. Det var en fin tur, snön lyser upp när mörkret faller
på.

De sista fem kilometrarna hade jag ett förbannat skoskav under fötterna. Jag får alltid det när fötterna blir blöta. Det är som om fötterna rör på sig mer då. I vanlig ordning får ni en blåsbild! Och i vanlig ordning får den som är äcklad av sånt låta bli att
scrolla.

Imorgon ska vi ge oss ut på en skidtur på Jarlabanke. Den som vill får gärna hänga på. Kan köra lite skidlektioner om någon vill lära sig mer. Skicka ett mail till daligtsamvete@gmail.com så ser vi till att vara där samtidigt!

Vinteräventyr runt Brunnsviken

Det som skulle bli en lätt jogg blev efter lite hetsande från min sida (kunde inte med att vara sämre än Kärleken, lång historia…) istället skidgång runt Brunnsviken. Och vad vackert det var! Det var som att kliva runt i Narnia, massa snö och en inbäddad lyktstolpe då och då. Bitvis fick vi pulsa genom snön, det gav lite extra bonus till träningen!

Imorgon blir det skidåkning på Jarlabanke! Vem hakar på?