Ett litet steg på vägen

Jag är i förflyttartagen och sitter på tåget tillsammans med Kärleken mot först Arboga och sedan Örebro för släktgalej. Kärlekens föräldrar och fastrar och farbröder har gaddat ihop sig mot alla sina barn med respektive och ordnat en ”Hemlig aktivitet”. Ska bli spännande att se vad det är.

Men som vi alla vet är en dag uten trening en dag uten mening så vi klev upp tidigt och stack ut på ett stavlöpningspass. Och jag tror fasenimej att jag har kommit en bit på väg på konditionen. Det kändes lite, lite lättare att springa och jag orkade längre intervaller innan jag dukade under av mjölksyra. Det känns väldigt bra och gör det lite roligare att ge sig ut på morgnarna.

För övrigt dröjer det nog bara ett par dagar innan Hagaparken är helt grön. Nu går det fort i svängarna! Jag knäppte inte av någon bild dock utan ni får nöja er med en bild Lena knäppte av på gårdagens twäning. Plankan på boll!

Trög morgonlöpning

Vissa dagar är trögare än andra och idag var en sån dag. Det tog tid innan jag kom ut och när jag väl kommit ut ville kroppen inte riktigt vara med. Dessutom hade jag klätt mig lite för varmt. Och inte ätit frukost, bara druckit ett glas mjölk. Inte optimalt alltså. Tryckte ändå mig genom ett pass nere i Hagaparksterrängen med stavlöpning. Det är så himmelens mycket tyngre att springa med stavar än utan. Det spelar ingen roll att stavarna är väldigt lätta, bara att ha armarna jobbandes samtidigt gör att det är tyngre.  Medan jag sprang tänkte jag på hur skönt det ska bli att springa när konditionen har blivit bättre. Tålamod är ju inte min starka sida så jag vill ju se resultat på en gång men rationellt sett vet jag ju att det inte går.

I alla fall satte jag mig med en skål müsli framför datorn när jag kom hem och letade efter inspirerande citat och hittade det här. Ganska bra tycker jag, vad tycker du?

Bättre kondis here I come

En månads sjukdom och lite förslappande semester har inte direkt gjort underverk med min kondis så imorse drog jag ut på ett intervallpass skidgång. Eller sprättande skidgång om man ska vara petig. Det kallas så om man springer med stavarna.

Det blev 1+2+3+4+5+4+3+2+1 med en minuts aktiv vila plus 10 min uppvärmning och nedvarvning. Tanken var att hålla mig runt 75-80% av maxpuls men ibland drog det iväg lite högre.

I vilket fall som helst var det en grym känsla att starta dagen med träning. Tror bestämt att det blir lite träningsvärk av det här!

20120410-224007.jpg

Lite för mycket kanske

Studsade ur sängen imorse för att ge mig ut på ett pass skidgång. Vädret var liksom perfekt för det. Att gå ned i källaren till gymmet för tråkig rehab kändes allt för jobbigt. Fast så här i retrospect borde jag kanske gjort det. Eller tagit det lite lugnare i alla fall för nu har jag lite ont i knät.

Men det är svårt att hålla emot när kroppen inget hellre vill än att springa och gasa på! Det blev i alla fall en timme och tio minuter gång runt bland stigarna i Hagaparken med mina nya skidgångsstavar som jag inte använt förut. Bara det gjorde passet roligare. Älskar nya prylar!

20110915-090609.jpg

Barmarksläger dag 2 – mycket bättre

Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.

Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.

Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.

Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!

Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!

20110829-004721.jpg

20110829-004735.jpg

Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

20110627-101505.jpg

20110627-101528.jpg

20110627-101548.jpg