Barmarksläger dag 2 – mycket bättre

Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.

Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.

Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.

Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!

Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!

20110829-004721.jpg

20110829-004735.jpg

Annonser

Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg