En torsdag utan Bellman

Skulle ju ha sprungit stafetten idag men jag fick ge upp det. Gårdagens arbetsdag slutade kl 2 på morgonen och återupptogs halv åtta imorse. Det var liksom inte läge att be kroppen prestera då. Istället ägnade jag eftermiddagen och kvällen åt att…

Jobba! Fast inte så sent faktiskt. Vid sjutiden gick jag hem och – håll i er nu – lagade mat. Kärleken och jag bestämde oss för att testa Linas Matkasse och förra veckan kom leveransen med grejer för fem middagar (och luncher). Tyvärr har vi inte varit hemma så mycket så det har tagit oss nästan två veckor att laga alla rätterna. I alla fall blev det fisk i foliepaket och, tamejtusan, för första gången på säkert tio år har jag ätit en torskrätt – och tyckt om den! Hade jag aldrig satt pengar på.

20110825-232543.jpg

Annonser

Spring den som Bellman

Idag var det alltså dags för Bellmanstafetten som jag berättat om tidigare. Vi bildade ett lag på jobbet och gav järnet på banan vilket man kan se om man kikar på vårt slutresultat. Dock verkar inte vår tredjeman Daniels tidschip funkat för hans tid har lagts på fjärde löparen Hella. Laget i övrigt bestod av Joanna, Hannah och så jag. Undertecknad fick äran att springa sista sträckan och därmed fick jag chansen att spurta upp för upploppet (uppför as in uppförsbacke – elakt!) som arrangörerna hade gjort fint med facklor. Vi skrapade i alla fall ihop till en 456:e plats av 816 lag som kom i mål! Vi firade genom att käka picknick från bakluckan!

Mitt eget lopp gick ok, jag sprang på 26:39 vilket är bättre än loppet i lördags även om rykten gör gällande att det faktiskt var 5,5 km då. Det förklarar ju i så fall min kassa tid… ;). Kondismässigt var det inte så farligt den här gången, vädret var perfekt för mig och jag såg till att gå på toa innan men benhinnorna gjorde för jäkla ont hela vägen. Det blir vila för dem hela imorgon och helgen, bara gym och kanske spinning om det går. Nu börjar jag med tabletter också i tillägg till gelen för att bli av med skiten. Och hjälper inte det får jag knata till farbror doktorn och tjata till mig lite kortison för så här kan man ju inte ha det.

Som bilden i mitten nedan avslöjar så gick det fort på upploppet. Jag spurtade om tre personer och kämpade in i det sista med en annan tjej. Att vinna är alltid viktigast!

Nedan finns lite bilder från loppet.

Första gången med plasttuttar

Dagens karatepass was a first med bröstskydd. Det är numera obligatoriskt om man ska tävla, det var frivilligt när jag tävlade sist. Numera petar man in plastkupor i sportbehån för att skydda sig mot slag och får därmed en look som kan datera tillbaka till Madonnas glansdagar. (Tack Joanna för att jag fick dem av dig!)

Träningen i övrigt gick väldigt bra. Jag kände att jag för första gången på länge fick kläm på ett större avstånd i fightingen och att känslan i kroppen börjar komma. Det är långt kvar men jag känner mig mera avslappnad nu när jag kör. Det är bra!

Benhinnorna däremot, de gör riktigt ont. Vi får se hur Bellmanstafetten går imorgon. Målet är att förbättra tiden från Running for change i lördags. Vi får se hur det går med det. Jag fortsätter i alla fall att kleta på anti-inflammatorisk gel för att mildra ontet lite.

Nedan en demonstration av hur själva plastskydden ser ut och var de, typ, ska sitta. Och om du kom hit, lockad av rubriken, för att se andra sorters plastbröst blir du nog besviken av denna synnerligen påklädda bild.

Kan man lita på apoteksfolket?

Benhinnorna gör riktigt ont nu så jag gick in på apoteket för att se om jag kunde få lite anti-inflammatoriska preparat. Jag vet inte hur ni upplever det men jag tycker inte att jag får några direkta råd av apotekspersonalen. De är liksom så måna om att verkligen vara oberoende att de inte säger varken bu eller bä om något. Gel kontra tabletter och i så fall vilken sort? ”Likvärdiga” blir svaret. ”Den här är billig, den är dyr. Olika aktiva ämnen bara. Välj själv.” Men om jag inte vet då? Och hur ska jag kunna veta om det ena ämnet är bättre än det andra?

Till slut valde jag billig och nu har jag kletat på gel på båda benen. Förhoppningsvis hjälper det. Vila har jag inte riktigt tid med men jag ska fokusera träningen på övningar som inte belastar så väldigt mycket. Ja, efter karaten imorgon och Bellmanstafetten på torsdag då. 😉

Och just det, man får tydligen inte äta den…