Lunchintervaller

Smög mig iväg med kollegorna Joanna och Hella till gymmet på lunchen för lite intervallträning. Efter att först ha tvingats trampa på en tröstlös trappmaskin som uppvärmning blev ett löpband äntligen ledigt och jag kunde elda på med lite fartlek.

Ganska nöjd med det korta men intensiva passet. Klarade högre hastigheter och längre tid än vad jag trodde och benhinnor och höft klarade passet bra. Slutade precis i rätt tid skulle jag tro för när jag joggade ned kände jag lite, lite i ena benhinnan.

Efter racet genom omklädningsrummet var jag tokvarm och eftersvettades som en tok. Ansiktet antog en klädsam skär färg och jag kunde återgå till skrivbordet med hettande kinder.

Annonser

Säsongspremiär på skidorna!

Så blev det äntligen premiär i spåret för mig och Kärleken på Jarlabanke golfbana. De har riktigt bra spår med Stockholmsmått mätt. Och framför allt skejtspår utan idioter som tror att det är preppade gångbanor.

Premiären gick över förväntan faktiskt. Första varvet var det lite bambi-känsla men tekniken kom ganska fort och på sista varvet kunde jag gasa på riktigt ordentligt. Jag känner mig också i ganska bra form trots att det inte blivit så mycket konditionsträning det senaste halvåret på grund av trasslande höft och benhinnor. Har dock en hel del kvar på stakningen om jag vill göra HalvVasan någorlunda elegant. SkejtVasan tror jag kommer bli rätt fin faktiskt.

Ska ut en tur imorgon också. Kan inte göra annat när spåren är så fina och vintern så opålitlig. Hänger ni på?

Förresten, följ Miranda på hennes färd mot distansrekord och för att vinna över Alex i en 12h-löpningstävling. De ska samla så många kilometrar som möjligt under 12 timmar och den med flest, ja, vinner. Galen utmaning, avundsjuk Heidi. Skulle också vilja kunna springa så mycket. Kanske man ska köra en likadan grej på skidor?

Besöket hos naprapaten

Jag insåg efter att ha varit hos Göran på Stockholmsnaprapaten igår att jag faktiskt går med en konstant värk i höften. Jag vet det eftersom jag efter en timmes behandling helt plötsligt inte hade ont längre. I alla fall för en stund. Nu är värken tillbaka igen men jag har bytt kontorsstol för att se om det hjälper.

Vi har alla ergonomiska stolar och höj- och sänkbara bord för bästa möjliga arbetsmiljö men den där stolen och jag kommer inte överens alls. Den är formad lite som en sadel och man kan sitta både fram- och baklänges på den. Gillar det inte alls. Det enda tråkiga med att byta stol är att den här inte går att höja så att man kan sitta högt. Men det är smällar man får ta för nu kan jag i alla fall sitta platt!

Göran hjälpte inte enbart till med min höft; han masserade också på benhinnorna (hej smärta!), vaderna, töjde och drog i muskler och mjukade upp hela ryggen. Galet skönt! Ni måste gå dit! Jag ska gå dit om två veckor igen för att fortsätta fixa till höften.

Ofrivillig träning

Normalt sett tycker inte jag det gör något med lite bonusträning men idag kunde strömavbrottet i tunnelbanan inte kommit mer olägligt. För att ersätta en enda tunnelbaneavgång krävs 10-15 bussar och tunnelbanan går kanske varannan minut. Ni förstår ju själva trängseln och att det var svårt att komma på en buss. Jag valde att promenera eftersom jag inte hade tid eller lust att stå och vänta.

Problemet är då benhinnorna. Trots träningsskor (inte de kassa löpardojorna) så sitter jag nu på kontoret med värkande ben. Promenaden är inte lång; vad kan det vara? Fem km mellan Odenplan och Alvik? Men det är fullt tillräckligt med trassliga ben. På plussidan kan dock läggas ett strålande väder med härlig och värmande sol. Tog några fina höstbilder på vägen!

Dessutom, den enda dagen jag klär mig casual med träningsskor, tror ni inte att vi då får ett superviktigt kundbesök till kontoret? Murphy, jag har ett par saker jag vill ta upp med dig!

Inspiration

Det här är inspiration för kommande träningspass med stavarna! Så fort benhinnorna blir bättre ska jag ut med stavarna. Har fortfarande inte varit i Hammarbybacken och kört men det står överst på listan!
Tipstack till Emil Forss.

Uppdatering: Försökte förgäves få klippet att hamna här direkt men wordpress ville inte låta mig behålla koden. Klicka här för att komma till klippet med Charlotte Kalla och de andra tjejerna i skidlandslaget!

Spring den som Bellman

Idag var det alltså dags för Bellmanstafetten som jag berättat om tidigare. Vi bildade ett lag på jobbet och gav järnet på banan vilket man kan se om man kikar på vårt slutresultat. Dock verkar inte vår tredjeman Daniels tidschip funkat för hans tid har lagts på fjärde löparen Hella. Laget i övrigt bestod av Joanna, Hannah och så jag. Undertecknad fick äran att springa sista sträckan och därmed fick jag chansen att spurta upp för upploppet (uppför as in uppförsbacke – elakt!) som arrangörerna hade gjort fint med facklor. Vi skrapade i alla fall ihop till en 456:e plats av 816 lag som kom i mål! Vi firade genom att käka picknick från bakluckan!

Mitt eget lopp gick ok, jag sprang på 26:39 vilket är bättre än loppet i lördags även om rykten gör gällande att det faktiskt var 5,5 km då. Det förklarar ju i så fall min kassa tid… ;). Kondismässigt var det inte så farligt den här gången, vädret var perfekt för mig och jag såg till att gå på toa innan men benhinnorna gjorde för jäkla ont hela vägen. Det blir vila för dem hela imorgon och helgen, bara gym och kanske spinning om det går. Nu börjar jag med tabletter också i tillägg till gelen för att bli av med skiten. Och hjälper inte det får jag knata till farbror doktorn och tjata till mig lite kortison för så här kan man ju inte ha det.

Som bilden i mitten nedan avslöjar så gick det fort på upploppet. Jag spurtade om tre personer och kämpade in i det sista med en annan tjej. Att vinna är alltid viktigast!

Nedan finns lite bilder från loppet.

Sista träningen inför Running for change

Invigde helgen med en liten löptur tillsammans med min kollega Danilo. Det blev en vända runt Solviksslingan där jag körde intervaller igår men den här gången stannade jag inte upp så myggen fick tag i mig. Har, helt på seriös, säkert 20 myggbett efter igår. Kliar gör det dessutom, riktigt mycket.

Träningsmässigt gick det inte alls bra att springa idag. Jag vet inte varför men kroppen var seg och infann sig inte alls i någon skön löprytm. Dessutom känns det grymt orättvist att jag som tränar som fanken inte kan hålla jämna steg med Daniel som tränar två-tre gånger i veckan. Det irriterar mig gränslöst! Fattar inte hur jag ska kunna bli snabbare. Tyvärr börjar jag känna av benhinnorna lite igen också så jag kan inte trycka på heller. 6,78 km blev det på 6:46 min/km i snitt. Det är alldeles för långsamt. I loppet imorgon satsar jag på att hålla 5-minuters tempo men känns det som idag blir det svårt.

Appropå loppet imorgon, Running for change, vore det roligt om ni som befinner er i stan kunde komma ut och heja på mig! Det vore skoj med lite publik som pushar på när man är trött och ropar ”Heidi for president” och liknande saker. Starten går kl 15, kika på kartan nedan. Hoppas vi ses imorgon!

Nedan en bild på var Solviksslingan ligger ifall ni vill springa där någon gång!