Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

20110627-101505.jpg

20110627-101528.jpg

20110627-101548.jpg

Annonser

Ordstopp och karate dito?

Ibland är det svårt att få ur sig ord till ett vettigt inlägg. Det vill sig inte riktigt och hur man än gör blir det inte intressant. Likväl ska jag trycka ur mig några stavelser om dagens pass och om det blir någon mer karate. Någonsin.

Efter att ha segat mig som fasen nästan en hel dag tog jag mig ut för en löprunda. Knäna kändes bra och jag ville testa mina gränser lite så jag gjorde ett försök på Brunnsviken runt. Sprang lite fort i början så det blev ganska jobbigt efter bara några kilometer. Jag vägrade dock ge mig när jag kollade pulsklockan och såg att det inte borde vara jobbigt. Dock har jag rätt ordentlig träningsvärk i benen efter igår, antar att kroppen svarade på styketräningen after all, och det var som att springa med stockar istället för ben. Jag klarade att pusha mig själv dryga åtta kilometer innan jag slog av på tempot till gång. Det är längdrekord sedan knätrasslet började i februari. När jag kommit nästan runt och skulle passera Frösunda kom jag på att det var något jag glömt. Karateklubben skulle ju ha avslutning idag i Hagaparken! Det blev till att börja springa igen för att se om de var kvar. Det visade sig att de var det och jag hamnade mitt i en brännbollsmatch. På liv och död, självklart. Lika självklart gav jag allt när det var min tur att skicka iväg bollen och springa. Precis när jag rundar tredje basen släpper det i knät. Lyckligtvis gick det bra, ingen större skada men det talar sitt tydliga språk: knät är inte stabilt och kommer inte hålla för karate i sitt nuvarande skick. Om de ska operera igen måste de öppna knät framifrån och göra ett riktigt stort ärr. Det vill jag inte. Alltså är det föga troligt att det blir någon mer karate för mig. Har inte tappat hoppet men det ser onekligen mörkt ut.

Till slut skrapade jag ihop 13,2 km löpning (minus ett par km gång på asfalt) och jag antar att jag får vara nöjd med det och att jag kan springa alls.