Fullspäckad söndag!

Det blev en förhållandevis tidig start på dagen. För att hinna med allt jag ville var jag tvungen att dra mig ur sängen när klockan ringde vid sju. Visst är det härligt att dra sig en söndagsmorgon men om man vill bli något kan man inte ligga och sova.

Först på schemat stod en tur till Jarlabanke. Förhoppningen var tre mil men det blev bara 21,5 km. Jag hade inte tid med mer. Sedan var det VM hem och kuta genom duschen för att möta upp fina vänner på brunch på Söder. Därefter splittrade vi gruppen och S och jag tassade iväg till SATS Medborgarplatsen för nästa svettiga genomgång.

Jag är väldigt nöjd med dagen och har en skön trötthetskänsla i kroppen. Älskar’t!

20130127-214930.jpg

Annonser

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg