2 pass idag!

Cyklade runt Brunnsviken i morse. Det var en fantastisk tur i solsken – åt ena hållet. Åt andra hade jag brutal motvind så mjölksyran sjöng i benen.

Efter jobbet blev det stakintervaller på SATS Spårvagnshallarna. Det är ju kanske det tråkigaste man kan hitta på att göra. Tvingade mig genom 10x500m och på slutet fick jag upp farten ordentligt. Men jag kände att jag såg ut som en tönt, folk stirrade på mig som om jag vore tokig! Fast det kanske jag är iofs…

20130429-233249.jpg

Annonser

Dag 20 – Man tager vad man haver

Nu är det bara 10 korta dagar kvar av Fitnessfighten. Det har gått fortare än jag trodde ändå. Idag blev det ett dubbelpass, först långpass löpning med Löparbästisen (som äntligen fått igång sin blogg, läs den här!) och sedan körde jag styrkeövningarna hemma i vardagsrummet.

Löprundan gick runt Brunnsviken i ett extremt lugnt tempo. Och i ösregn. Riktigt lerigt och kladdigt var det på stigarna men det sporrade bara mer! I like it dirty eller vad man säger. Och höstfärgerna! Vi måste prata om den otroliga färgsprakande hösten! Vi stannade inte för att ta några bilder längs vägen, vi var mer fokuserade på att hoppa mellan pölarna. Jag är väldigt nöjd med att jag orkade hela vägen runt utan att behöva stanna, det är ju ändå 1,2 mil. Nu ska jag bara jobba på att öka tempot lite.

Sedan var det dags för pass två. Jag orkade inte bege mig till gymmet men programmet ska ju kunna gå att utföra även hemma så jag tänkte put it to the test. Och ja, det går ju men det är ju inte lika jobbigt och eftersom man inte har tillgång till vikter så blir det inte så tungt. Trots att vi är väldiga träningsmänniskor, Kärleken och jag, äger vi inga hantlar eller annat skrot som är tungt. Det tyngsta jag kunde hitta som inte var för otympligt var faktiskt min SM-buckla så den fick agera motstånd. Det såg lite skumt ut men det funkade ju. Well, de nio pass som är kvar kommer att utföras på gymmet, helt klart.

Rullskidspremiär

Vårvädret var lika gott idag så jag var väldigt nöjd med att få träna. Jag tjatade mig till att få åka med Kärleken ut på säsongens rullskidpremiär. Han hade tänkt åka själv (då går det mycket fortare) och jag hade först tänkt skidgång men vi (jag) ville träna nåt ihop.

Rullskidor är alltid liten läskigt. Inlines kan jag åka och behärskar bättre än de flesta, rullskidor är lömska och lever ibland sitt eget liv. Därför är jag alltid helt slut efter ett pass efter att ha jobbat hårt med balansen. Nyttigt, men jag har full respekt för rullisarna. Jag har testat asfaltens hårdhet förr och bilar och bussar har en rätt hård densitet de också. With that said var det en skön tur och jag är glad att Kärleken lät mig åka med!

För övrigt gör det rätt ont att sätta en hjälm hårt över huvudet när man fortfarande har en bula i pannan…

20120429-232009.jpg

20120429-232016.jpg

Bryta status quo

Orkade inte tanken på en hel dag till inne liggandes raklång i soffan. Sjuk eller inte sjuk – jag behövde komma ut! Släpade med mig Kärleken till Hagaparken som badade i vårsol och var till bredden full av flanerande stockholmare.

Vi testade först om isen höll på Brunnsviken (det gjorde den), sedan om det var gott fika i Koppartälten (njae) och sist hur tropisk värme känns i Fjärilshuset (fuktigt, läskigt med bautafjärilar också…). Vi brukar ju alltid vara så fokuserade på träningspass och puls och grejer när vi springer där nere i vanliga fall, så det var lite som att uppleva parken för första gången. Härligt och precis vad jag behövde. Fast man märker att man inte är helt tip top formmässigt när man blir helt slut av trapporna till övergången i korsningen vid Norrtull…

Dagens sjukdomssymtom består mest av hosta och allmän hängighet. Oklart om jag kan köra karate imorgon. Jag håller väl inte det som särskilt sannolikt men den som har lever får se!

20120311-170740.jpg

20120311-170754.jpg

20120311-170811.jpg

20120311-170827.jpg

20120311-170849.jpg

Genomkörare med märken i pannan som följd

Vaknade tidigt idag, halv åtta redan. Ja, inte tidigt för en vardag men på en lördag är det ju lite early. Kärleken var redan uppe, jag hittade honom i soffan iklädd träningskläder och tights spelandes Playstation. Jag skulle ha fotat, ni hade garvat!

Efter frukost drog även jag på mig tights för vädret idag är helt fantastic. Hög, klar luft och sol från en klarblå himmel. Vad mera önska sig? Eftersom löpning är helt borta från kartan just nu blev det rullskidor. Jag börjar bli lite stabilare nu men det är en lång väg kvar till att jag är lika bekväm på dem som på inlines. Det är en riktig kick att åka i trafiken; bilar åker åt alla håll och bussarna är väldigt stora. Som tur är syns man lite mer än cyklister och inlinesåkare för att att man har stavar att fäkta med och åker rätt brett.

Det blev en grymt skön tur runt Brunnsviken och ut vid Stora Skuggan och Frescati (är det Norra Djurgården där?) Jag är riktigt trött i armarna nu, och kondisen är inte vad den brukade vara efter två månaders kondispassivitet. Längtar efter snön nu så jag kan åka mera skidor och träna på det sättet. Rullskidor i all ära men skidor på snö är något helt annat.

När man har märken i pannan när man kommer hem vet man att hjälmen suttit åt som den ska…

20111112-115844.jpg

20111112-115857.jpg

Höstpromenad med upptäckar- och konstinslag

Eftersom jag tränar mycket, tillbringar mycket tid i olika gym och på andra konstiga platser tycker folk att jag missar mycket. Man hittar mig sällan på ställen som Fotografiska, Moderna eller Dramaten men det betyder ju inte att jag inte kan konsumera kultur för det!

Idag valde jag en annan promenad än den jag brukar när jag har en timme avsatt. Först gick jag ned till Hagaparken som vanligt men där gick jag åt andra hållet än in i parken. Följde sedan vattenlinjen som om jag skulle runt Brunnsviken men precis efter universitetet gick jag över den stora vägen som går där och upp på en skogklädd kulle för att se om det fanns något spännande att titta på. Visst gjorde det, det!

Jag hittade en bosättning av oklar härkomst (är inte det studier i etnografi så vet inte jag) och en gratfitiutställning av någon lokal, okänd förmåga. Kulturkonsumerande säger jag. Dessutom lyssnade jag på P3 Morgonpasset helg när jag gick. Två flugor på smällen liksom!

Dagens morgonpass var faktiskt väldigt intressant. Man hade åkt hem till bröderna Colting i Borås och hört med dem varför de lever så konstiga liv. Äter rått kött, ålar sig genom skogar som supposedly stenåldersmänniskan gjorde och avfärdar vetenskapliga studier eftersom de sponsrats på olika sätt. Jag raljerar lite över dem nu men ett tag när de pratade om forskningsstudier och varför de skrivit böcker så fick de det att låta som att de inte alls skrivit sina böcker för att övertyga andra, mer bara som inlägg i debatten. Vilket självklart är bs. Såklart de vill övertyga andra, de själva är ju övertygade om att de har rätt! Jag tycker personligen att Coltingbröderna tagit allt ett par steg för långt men är de lyckliga när de tuggar sin råa kyckling så fine with me. Lyssna själv, här finns några klipp. Hela programmet ska visst ligga i podarkivet men det hittade jag inte.

20111030-122240.jpg

20111030-122253.jpg

20111030-122307.jpg

20111030-122324.jpg

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg