#Nocandy2011 still in effect!

Helt plötsligt kom det fram stora godisskålar på kontoret så här lagom till eftermiddagen. Det är ganska ovanligt att det händer så det blev lite ståhej över det. Själv har jag lyckats ge alla Dåligt Samvete genom att högt (och lite pompöst!) proklamera att jag minsann inte äter godis! Det är ju så att vi är inne i slutet av #nocandy2011.

Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra men jag har faktiskt klarat det så här långt utan en enda regelrätt godisbit, alltså lösgodis eller choklad och sånt. Snart tio månader! Det har hittills bara varit riktigt svårt en enda gång och det var i påskas. Totalstoppet har varit lyckat alltså. Det här sockerstoppet jag håller på med kommer nog inte att vara lika länge, det är mer en typ av experiment. Det har nästan gått fyra veckor utan kakor och bullar – och det går förvånansvärt bra. Jag har inte dött. Å andra sidan har det inte hänt något annat heller. Samma med godisstoppet. Det har inte inneburit någon förändring alls tycker jag. Jag är inte piggare, mår bättre generellt, har bättre hud, starkare naglar, you name it av saker folk säger händer när de slutar äta sötsaker. Jag tror det är buffel och båg, jag. Vad tror ni?

Dagens motståndsrörelse

Imorse bestämde jag mig för att testa hur det skulle vara att promenera till jobbet. Jag brukar alltid ha så bråttom att jag måste åka tunnelbana men idag hade jag lite extra tid. Det visade sig vara ett bra beslut för jag hade inte gått många meter innan jag träffade på Terese och Charles och fick en liten pratstund. Alltid trevligt med en spontan bloggträff sådär på morgonen!

Promenaden var väldigt trevlig i övrigt, tog lite drygt 25 minuter och gjorde mig på ett väldigt bra humör även om man blev lite varm i kontorskläderna. Ska nog försöka se till att ha tid att promenera till jobbet fler gånger. Tyvärr blev det dagens enda, öh, träningspass för jag jobbade sent och hade ett möte nu på kvällen om ett nytt spännande projekt.

Dock är jag stolt över mig själv för att jag, trots ett enormt sug i godistarmen lyckats hålla mig undan för flertalet frestelser idag. The everpresent kaklåda, dessertbuffé på lunchen på Berns och bullar på kundmötet på eftermiddagen. Det sista trots att jag glömt äta mellanmål och jag satt precis bredvid skålen. De luktade sjukt gott kan jag säga! Det är vad jag kallar motståndsrörelse, det!

20110809-225225.jpg

20110809-225239.jpg

Ett ”Ge mig fan på’t”-pass

Det var så varmt och gosigt under täcket imorse sådär runt 6-snåret så ni anar inte. Men jag hade verkligen bestämt mig. Jag skulle upp och träna. Basta!

Kom iväg lite senare än tänkt och landade på gymmet halvåtta. Det gjorde att jag fick korta ner passet från den planerade timmen till 40 min men det är helt ok för jag körde skiten ur mig själv! Stenhårda intervaller på crosstrainern resulterade i riktigt hög puls. Under en av de sista intervallerna var jag uppe i 183! Det är nog inte maxpuls, har faktiskt aldrig gjort ett maxpulstest, men inte så långt därifrån skulle jag gissa. Gubben på crosstrainern bredvid mig kollade konstigt på mig ett par gånger, han kollade bland annat på min pulsklocka, och till slut var jag tvungen att fråga vad han kollade på. ”Bara kollar så att du inte dör” svarade han. Det tar jag som ett betyg på att jag tog i ordentligt! Blev både plaskvåt och högröd i ansiktet vilket också brukar vara indikationer på att jag inte mesat.

Gårdagen bloggade jag inte så mycket om. Det var en skön offline time-out-dag med picknick i solen, bokläsande och allmänt låta huvudet komma ikapp. Bakade sedan bullar på kvällen (mina kanelsnurror är riktigt farliga…) så ni förstår ju varför jag var tvungen att kickstarta måndagen med ett ordentligt pass.

Och just det, jag är nu Mayor of SATS Bromma! Lite småtöntigt men ändå…

20110509-111500.jpg

20110509-111512.jpg