Body by LUWA

Fick ett mail igår om en ny realityserie som ska gå på Facebook. Den ska heta Body by LUWA – the experience och handlar om ett gäng individer som alla kör just Body by LUWA. Jag hade ingen aning om vad det var innan så jag gjorde lite research på the internetz och det visar sig vara ett gäng som kör riktigt hård träning. Tydligen måste man göra olika tester innan man får vara med också. Jag hittade några som bloggat om det och tydligen är det väldigt känt i danskretsar (vilket torde förklara varför jag inte kände till det…) och resultaten man får ska vara riktigt bra. Jag VILL testa! Tyvärr verkar jag ha missat höstens try outs men det måste ju komma fler. Ska i alla fall se på serien för att få träningspepp!

Nedan ser ni trailern till serien.

Annonser

Early morning tweetrun

Det bästa med sociala medier är att man träffar så mycket folk. Och bra folk på det! Jag har genom bloggen kommit i kontakt med ett gäng andra träningsbloggare och via twitter och facebook möter jag så många spännande och kompetenta människor. Och tränande människor!

Imorse mötte jag upp Stefan Lidén som jag träffat via twitter för en liten runda i Hagaparken. Vi har diskuterat olika löprundor på twitter ett par veckor och så gjorde vi slag i saken och tog en tillsammans. Vädret imorse såg lite tveksamt ut och jag frös när jag klev upp så jag tog på mig alldeles för mycket kläder. Körde kompressionsstrumpor från GoCoCo, långa tights från Adidas, linne, tröja och jacka från Nike. Ni förstår ju, tog inte många minuter innan jag kokade. Efter att ha skalat av mig några lager och kavlat upp tightsen blev det hållbart temperaturmässigt men resultatet är ju nu en riktigt fin röd färg i ansiktet.

Skön start på dagen!

Eye of the tiger

För första gången sedan tremilen på skidor förra söndagen tog jag på mig träningskläder idag. Och inte vilka träningskläder som helst utan min mysiga fightingpyjamas, min gi. Karate stod på schemat och jag var lite nervös för hur kroppen skulle reagera och agera.

Det gick bra på det stora hela, kände att teknikerna kom ungefär som de skulle och jag var rätt nöjd med en hel del av det jag presterade. På plussidan var också att höften inte krånglade som den brukar, jag hoppas att det är ett permanent tillstånd.

Det börjar fladdra i magen inför kommande tävlingar och vi pratade lite om mitt motstånd efter träningen. Det visar sig att Hanah, min främsta konkurrent som jag ser det, är på väg att gå ner en viktklass, det är ju lite snöpligt eftersom jag har ju bestämt mig för att slå henne på riktigt i år. Byter hon viktklass går ju inte det. Jag kommer i alla fall träna på som om jag skulle möta henne. Man vet ju inte om hon byter tillbaka till +68 igen.

Tog en bild på gänget efter träningen. De frågade oroligt var bilden skulle hamna. ”Inte Facebook väl?” Och jag ba: ”Nej, nej. Den hamnar på bloggen!” Här är i alla fall Stephanie, Philip/Filip (Vet inte hur han stavar), Joanna och Bertil. I bakgrunden står Mr Miyagi himself, Ramon Malavé. Vår tränare och boss. Längre ned hittar ni en klädsamt skär jag!

Känslan så här dagen efter

Jag har gått lite i ett vakuum idag. För lite sömn (kom inte i säng förrän halv tre) och mycket att göra på jobbet har gjort att jag inte riktigt tagit till mig helgen. Mentalt har jag varit ganska slut och det märktes idag på träningen. Vi var ganska många som hade tävlat i helgen och vi kände oss mest som trasor. Det var ändå skönt att hoppa runt lite och känna på hur det var att ha fäste på mattan igen. Tävlingsmattorna var ju glashala. Har lite ont i tassarna nu faktiskt. Haha.

Tack också för all kärlek jag fått på Twitter, Facebook, sms, samtal, mail, kommentarer. Det gör att SM-guldet känns ännu lite härligare. De på jobbet var gulliga nog att lägga ut ett inlägg på vår hemsida också (bilden är hemsk men jag var inte så pigg när den togs).

Från en sport till en annan. Medan jag tävlade i Kristianstad hade Kärleken besök av Mattias Svahn. Han är vår skidkung och skidcoach och han passade på att droppa av lite sköna nya kläder inför säsongen. Vad tycker ni? Fina va?


Nu ligger filmen uppe!

Jag är ju en tävlingsmänniska så därför är jag med i ännu en tävling med en tävling. Alltså, jag filmade ju lite på E18-loppet (en tävling) för att vara med i Les Mills tävling. Vinner man får man åka till Nya Zeeland, förlorar man blir man stämd för att man egenhändigt lånat några takter från en låt. Jäjä…

Verket finns nu för allmän beskådan på Facebook. Klicka här (och så måste du vara inloggad på FB för att kika.) Tuben-klipp kommer väl så småningom också.

Snabbare but still no boys

Sitter och äter frukostmackan lite lagom genomsvettig efter ett litet joggingpass på knappt 40 minuter. Testade en annan runda och lite senare för att se om det var där männen höll hus men icke – 70-30 % kvinnor respektive män.

Löpningen började segt och jag känner av knät som jag ramlade på i måndags. Ni som följer mig på Twitter eller på Facebook kunde se den här statusuppdateringen på morgonen: Jag ser ut som en femåring med skrapsår på knät men i alla fall gick det bättre efter ett tag. Jag sa häromdagen att jag hade världens sämsta löpsteg och att jag sprang jättelångsamt men jag springer i alla fall snabbare än vad jag gjorde för några månader sedan. Testade en runda jag inte sprungit på länge och det gick mycket snabbare än vad det gjorde förut så jag fick utöka med en extra sväng för att komma upp i 40 min. Det känns skönt.