Blooper i SATS-magasin

Sitter och slöbläddrar i SATS-magasin medan jag äter frukost. In alles en ganska trevlig medlemstidning som jag oftast faktiskt tycker är bättre än Fintness Magazine och trams som ToppHälsa. Men man märker att det blir trixigt att kliva ur comfort zonen och skriva om något annat än PT-träning och gruppklasser. I det här numret har de ett uppslag om en svensk klassiker och har lyckats göra ett bildmontage med skejtskidor. Jag gissar att deras AD inte har en susning om vad skejt är men det står ju till och med på skidorna! Titta noga, ”skating vasa” står det. Det är den officiella vasaloppsskidan för ett lopp som inte längre finns. Sista SkejtVasan gick i vintras.

Det är inte lätt alla gånger!

20121210-070721.jpg

Annonser

Hälsa, vikt och träning

Dunno what it is, men helt plötsligt fylldes mitt flöde av blogginlägg om ideal, hälsa, vikt och träning. Komplicerade och svåra saker att bena ut, särskilt när de står i relation till varandra. I teorin är det plättlätt. Ideal är dåliga om det innebär att folk svälter sig själva eller på annat sätt sabbar sin hälsa. Om man tränar för att uppnå ett visst ideal eller nå en viss vikt riskerar man att alla de positiva effekterna av träningen försvinner och man uppnår definitivt inte hälsa. Och kombon av alla de här sakerna verkar också leda till ångest.

Vi har alla varit där. Man har stått på vågen och önskat att det inte var just de siffrorna som lyste tillbaka från displayen. Vi har alla ätit allt för mycket av något som definitivt inte klassas som hälsokost. Vi har ondgjort oss över de hemska smala idealen men i hemlighet önskat att vi såg ut som omslaget på valfritt nummer av Fitness Magazine. Vi har också alla någon gång stått framför spegeln och nypit i en valk (riktig eller inbillad) eller önskat att någon kroppsdel sett annorlunda ut.

I kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och Therese).

Hanna beskriver dilemmat bäst tycker jag.

Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning.

Anledningen till att jag också skriver om det här är för att jag någonstans tröttnat på den eviga diskussionen. Idealen, vikthetsen, medias roll, yada yada.

Någonstans måste man själv stå upp för sig själv, ta ansvar för sitt eget mående och bestämma vilken roll ångesten ska få spela i ens liv. För egen del gillar jag att jag får ångest om jag äter för mycket skit, om jag väger för mycket. För jag vet att det inte är bra för mig ur ett hälsoperspektiv att göra det. Om jag äter för dåligt funkar inte min maskin och jag kan inte träna som jag vill. Om jag äter för mycket blir kroppen tyngre och jag kan inte göra det jag vill och riskerar skador (och sådana har jag fullt tillräckligt av ändå). Alltså behöver jag ångesten.

Självklart ska man inte låta ångesten ta överhanden. Och jag vet att det är inte alltid något man styr över själv heller, hamnar ibland i skapligt osunda tankespiraler själv, men jag tror att det många gånger handlar om att vidga sina vyer och försöka få lite perspektiv. Vill man se ut som en av tjejerna på träningstidningsomslagen måste man tvinga sig själv genom en ganska extrem diet och deffa ordentligt. Och offra saker. Är man beredd på det, go ahead! Jag är det inte. Jag gillar mina kompisar Häagen och Dazs. Jag myser med en varm croissant med smör och aprikosmarmelad på. Inte direkt hälsokost per se men i små mängder mår jag bra av det. Jag skulle helt kollapsa om jag skulle leva på linser och strimlad kål med tonfisk bara för att det är nyttigt.

Det jag försöker säga med detta nu jättelånga inlägg är att hälsa är inte hur man ser ut, det är inte idealen (det har det aldrig varit), det är inte vad man väger, det är inte hur mycket du tränar – det är hur du mår. Och att det finns ett visst spann där både kroppen och knoppen mår bra. Det gäller bara att hitta sin jämnvikt. Och att det är OK att halka av den ibland och noja över det. Så. Any thoughts?

Stark i butikerna

Nu har Martin Lidbergs nya träningsmagasin Stark landat i butikerna. Har bara bläddrat lite i den och tycker att innehållet verkar vara en bra blandning mellan ute- och inneträning, skador och kost. Jag tycker att den kompletterar rätt bra i hyllan där Fitness Magazine är väldigt inomhusfokuserad, Topphälsa mer av en tjejtidning och Aktiv Träning bara fokuserar på män.

I första numret av Stark kan man bland annat läsa om barmarksträning inför Vasaloppet med Daniel Tynell och den så ofta skadedrabbade hälsenan.

Kommer nog inte att prenumerera men säkert köpa lösnummer då och då.

20110413-125711.jpg

Allt för hälsan

Dagen idag har jag inte ägnat åt träning. Däremot har jag spenderat den på Stockholmsmässans byrådag där jag träffade projektledaren för Allt för hälsan. Jag vann ju inträdet till den i höstas genom tävlingen Årets träningsbloggare (som MarathonMiavann) som Fitness Magazine hade. Han frågade mig lite om hur det var och hur jag upplevde det. Det slutade så klart med att jag nästan bönade om att han skulle välja min byrå som kommunikationspartner för mässan. Tänk vad roligt det vore att få jobba med den!

Ni som var där i höstas, har ni några synpunkter på mässan? Vad var bra, vad skulle kunna göras bättre?

Löp och köp Fitness Magazine!

Den här månaden kan man nämligen se undertecknad sparka på gröt och få skäll av Fitness Magazines PT Katarina Lundmark. Jag äter alldeles för dåligt tycker hon. Och hon kan väl ha en poäng i det kanske fast jag har ju slutat äta godis i alla fall!

Andra bloggare ni kan läsa om är fina Helena som bloggar på Health by Helena och så vinnaren av årets Träningsbloggare Mia a.k.a. MarathonMia.

Datorn gör att bilden blir spegelvänd och jag orkar inte mecka med att fixa till det. Det var lite märkligt att sparka på gröt med en tallrik grönsaker i handen iklädd tights men vad gör man inte för konsten! 🙂

Plåtning Fitness Magazine och rodd

Haft en hektisk men rolig dag! Har sprungit mellan möten och så var det ju plåtningen för Fitness Magazine också. Jag har sparkat på risgrynsgröt med grönsaker i händerna. Not kidding, allt finns på bild och kommer ut i februari tror jag. Artikeln handlar om mina gräsliga kostvanor. Nog för att det är lite hälsosammare nu när jag har min vita månad men det är fortfarande inte bra. Idag käkade jag lunch på väg mellan plåtning och möte vid 14. Lite sent kanske. Och inte helt näringsriktigt… Risifrutti, smörgås och äppeljuice.

Plåtningen var rolig men jag hann inte ta så många bilder själv. Kom lite sent och det var lite kaotiskt med lampor som vägrade fungera och så. Tog i alla fall några bilder när jag satt i sminket.

Ett träningspass blev det idag också. Jag och roddmaskinen hade en date och jag hade bestämt mig för att vi skulle köra 10 000 meter. Jag har ju satt ett mål att jag ska nå 10 000 m på 40 min och sluttiden hamnade på 44:46. Jag måste alltså kapa lite drygt en minut på 2 500 m. Det kommer att bli tufft. Det som är underligt med rodd är att jag inte blir andfådd när jag kör men om jag pausar känner jag att pulsen jobbar på ordentligt. Var rätt seg de sista 1000 metrarna men mest ont gjorde det i händerna. De värkte ordentligt när jag var klar. Hoppas man vänjer sig.

Nu ska jag jobbe lite innan det är dags att hoppa i säng! Sov gott!

Så mycket bättre

Är en låt av Ted Gärdestad och ett hypat program på TV4. Det är också en förändrad status av mitt mående. Jag mår så mycket bättre efter att ha ägnat mig åt karateträning ikväll. Intensivt grundträningsarbete inför graderingen som råkar vara redan nästa vecka. Det är lite väl tight tidsmässigt men jag hoppas att det går vägen. William, min graderingspartner, och jag ska slänga in lite extrapass för att bli redo.

Det är verkligen otroligt ibland, vilken skillnad det gör för välbefinnandet om man tränar lite.

Imorgon ska jag stå framför kameran. Det är en plåtning för en artikel i Fitness Magazine. Det ska bli spännande!