Fantastiskt skidväder!

Över natten har det slagit om och blivit lite mildare i luften och jag bestämde mig för att testa kroppen lite med ett pass skidåkning.

Var inte jättepigg när jag drog mig ur sängen men det var helt klart värt det när vi kom ut till Jarlabanke och det var strålande sol, blå himmel och fullt hanterbara -6 grader. Solen värmde och man fick nästan känslan av påskväder!

Passet skulle vara lugnt med fokus på stakning men i vanlig ordning eldade jag på lite för mycket. Jag kände av att jag varit sjuk och blev irriterad när det inte gick så snabbt. Det värsta är att det kommer killar och gubbar och åker om utan problem för att de liksom får större utväxling på varje staktag. Vänta bara, nästa år är det jag som parkerar dem!

När jag bytte om var det tre killar inne i värmestugan samtidigt. De snackade om stakning och pratade om en kille som åkte rejält mycket fortare än alla andra runt banan – det var min man, det! Då var man en stolt fru! Han skulle åkt en tävling idag men anmälde sig för sent så det blev pass i tävlingsfart för honom. Inte undra på att det gick undan!

20130120-122331.jpg

Annonser

Bröllopsresa/träningsläger

Jaha, hörrni, då var man som utlovat fru! I lördags blev Kärleken min så alla kunde se det!

Själva dagen gick så fort att varken Kärleken eller jag riktigt hann med. Huxflux hade vi bytt ringar, fotat, suttit på fyra timmars middag och dansat halva natten. Det är nästan så man vill göra om det och vara åskådare för att uppleva och insupa allt. Men det går ju inte. Istället landar vi lite i taget och återupplever när vi tittar på bilderna. Att vara gift känns annorlunda men samtidigt samma lika. Fast bra. Avgjort bra!

Nu har vi åkt på bröllopsresa, eller som några vänner till oss kallar det: träningsläger. Det finns tydligen någon slags kutym att man åker till något varmt ställe och ligger raklång på en strand i två veckor. Sådant folk är inte Kärleken och jag så vi har åkt till Österrike för att vandra och cykla i Alperna. Idag, första hela dagen (vi kom igår), klämde vi till med en dryg fyratimmarstur på en led som tog oss till 2338 möh. Vi tog lite drygt 1600 höjdmeter och knatade rätt uppåt på dessa fyra timmar. Ned igen tog vi linbanan. Mina knän är inte jättepigga på nedåtgång. Naturen är storslagen och utsikten är slående vacker. Jag kan lätt tänka mig att bo här och knata hela dagarna! Morgondagen är skönt oplanerad än så länge.

Bjuder på ett bröllopsfoto Kärlekens mamma tagit när vi kom ut ur kyrkan och bombarderades av ris och några sköna bilder från dagen!

20120724-192859.jpg

20120724-193107.jpg

20120724-193137.jpg

20120724-193308.jpg