Värsta blodblåsan!

Karatemåndag!!! Två månader har jag väntat på att få sätta ihop dessa två ord. Det har gått ofattbart lång tid sedan jag fick dra på mig gi:n, knyta bältet och stoppa in tandskyddet i käften. And it felt gooood!

Som förväntat var jag inte i någon direkt toppform. Kroppen var seg och i kontringarna var jag helt bortkollrad men fotarbetet kändes bra. Efter träningen när jag drog på mig skorna sved det lite under tassarna, det var ju bara att vänta efter att ha varit borta så länge men när jag kommit hem och gått runt lite tyckte jag ändå att det sved lite mer än vanligt. När jag tagit av mig strumpan och tittat efter fattade jag ju varför. Värsta blodblåsan! Jag som hade tänkt springa imorgon bitti måste kanske tänka om lite. Får se hur det känns när jag kliver upp.

Dagens bilder är såklart på blåsan och mina side-kicks Alva och Mickis. Nere i dojon gäller inte att man inte slår på dem som är mindre… Eller sparkar snarare.

20120416-222901.jpg

20120416-222927.jpg

Eye of the tiger

För första gången sedan tremilen på skidor förra söndagen tog jag på mig träningskläder idag. Och inte vilka träningskläder som helst utan min mysiga fightingpyjamas, min gi. Karate stod på schemat och jag var lite nervös för hur kroppen skulle reagera och agera.

Det gick bra på det stora hela, kände att teknikerna kom ungefär som de skulle och jag var rätt nöjd med en hel del av det jag presterade. På plussidan var också att höften inte krånglade som den brukar, jag hoppas att det är ett permanent tillstånd.

Det börjar fladdra i magen inför kommande tävlingar och vi pratade lite om mitt motstånd efter träningen. Det visar sig att Hanah, min främsta konkurrent som jag ser det, är på väg att gå ner en viktklass, det är ju lite snöpligt eftersom jag har ju bestämt mig för att slå henne på riktigt i år. Byter hon viktklass går ju inte det. Jag kommer i alla fall träna på som om jag skulle möta henne. Man vet ju inte om hon byter tillbaka till +68 igen.

Tog en bild på gänget efter träningen. De frågade oroligt var bilden skulle hamna. ”Inte Facebook väl?” Och jag ba: ”Nej, nej. Den hamnar på bloggen!” Här är i alla fall Stephanie, Philip/Filip (Vet inte hur han stavar), Joanna och Bertil. I bakgrunden står Mr Miyagi himself, Ramon Malavé. Vår tränare och boss. Längre ned hittar ni en klädsamt skär jag!

Ett pissigt pass

Eller två för att vara exakt eftersom jag körde två karatepass på raken. Ingenting funkade. INGENTING! inte ingångar, inte timing, inte avstånd, nada och zilch! Stackars Micke, som var min sparringpartner för kvällen, fick ett lika dåligt pass han för att jag hade dålig attityd och var sur för att inget funkade. Hemskt ledsen Micke! Lovar att bättra mig.

Dessutom gjorde benhinnorna ont från första minuten trots att jag vilat dem hela helgen. Ramon hjälpte mig att stretcha dem lite och det gjorde så ont att ögonen tårades. Och jag har en hyfsat hög smärtgräns i vanliga fall men this is riddiculus. Fi fään!

Men inget mörker är totalt. Fick mail av Casall som lovar att skicka en ventil till oss så vi kan använda vår Pilatesboll! Yay! Och så har delar av min nya karateutrustning kommit. Som vanligt med en ny gi känns det som att det är ungefär fem gånger så mycket tyg än nödvändigt men det ger sig när man svettat ner den lite. När den är ny ”står” tyget upp och ger intrycket av att man har en för stor dräkt. Även ett set benskydd har dykt upp. Nu har jag en månad på mig att vänja mig vid fotskydden som jag aldrig kört med förut. Det ser ut som man har tofflor på sig men de är nog riktigt sköna när man sparkar och är rädd för armbågar.

Imorgon blir det bodypump med kollegan Karin på SATS Bromma. Någon som hänger på?