Matförsoning

Jag är osams med maten. Inte så att jag är sjuk eller så, utan mer att den mat jag tycker är god, den är dålig för mig. Som grönsaker, om det nu är så jädrans nyttigt, varför är de inte goda då? Va? Man måste ju ha kött och dressing och massa annat gojs på för att det ska gå att äta! Det kan ju inte vara naturens mening? Om vi var menade att äta greensakes, då hade väl evolutionen sett till att våra smaklökar anpassats till smakerna så att vi såg till att äta det mer.

Men nu är världen upp och ner och det som jag älskar mest, bakverk med fett och socker, kan inte konsumeras i någon större mängd utan att det straffar sig. Jag måste försonas med grönsakerna. Tvinga mig att lära mig gilla blomkål och tomater. Intala mig att det är gott. Försaka det goda till förmån för en bit palsternacka… Mmm…

Men som idag när det var semmeldag – inte kan man förväntas ta bara en?

//en som har semmelångest och inte hann fota dem för att de käkades upp för snabbt.

Annonser

Skrivbordslunch

Den är, näst efter att träna med ont i halsen, den största hälsosynden; skrivbordslunchen. Men jag vet inte jag; jag sitter ner när jag äter, äter i en hyfsat lugn takt, tuggar klart mellan varje tugga. Jag tror inte att det är så illa faktiskt. På dagens meny står i alla fall fiberhavregrynsgröt med skivad banan och lingon. Gröten är faktiskt den lunch jag står mig längst på, no competition. Brukar komplettera ibland med en extra frukt om jag är riktigt hungrig men jag kan inte se att en liten fiskbit med keso och lite greensakes skulle vara så mycket bättre. Rätta mig gärna om jag har fel.

Förkylningen börjar i alla fall så sakteliga lätta lite. Det går i vågor och jag vågar inte riktigt ropa hej än men utvecklingen pekar åt rätt håll. Kanske lämnar vi sjukdomsbloggsträsket och kommer vi tillbaka till en träningsblogg snart!

Nu ska jag förbereda en presentation. Vi får besök av en kund om en timme!