SPD-rädsla

Det är verkligen som om jag inte cyklat förut när jag klickar i skorna i pedalerna. Det blir vingligt, jag blir rädd och feg. Så kan man ju inte ha det!

Därför har jag ägnat en dryg timme åt att cykla runt i Hagaparkens terräng för att lära mig hitta balansen, lita på mig själv och få kontroll på cykeln. Det gick bra, inga vurpor eller annat och jag kände mig lite säkrare för varje litet parti jag bemästrade. Det är rätt svår terräng där den gamla stallgrunden låg, uppe vid Hagaparken. Rekommenderas för teknikövningar.

Nu lunch, i eftermiddag löpning eller rullskidor. Inte bestämt mig än.

20130810-121116.jpg

20130810-121128.jpg

Glasögonträning

De senaste dagarna har det kliat i ögonen så jag sportar i bricker för att låta ögonen vila från linserna. Det är lite opraktiskt, det immar igen lite fint när man blir varm.

Dagens svettsession blev ett pass skidgång i Hagaparken med Kärleken. Det var skönt att träna ute for a change men, som sagt, lite immigt.

20121103-171339.jpg

Ett litet steg på vägen

Jag är i förflyttartagen och sitter på tåget tillsammans med Kärleken mot först Arboga och sedan Örebro för släktgalej. Kärlekens föräldrar och fastrar och farbröder har gaddat ihop sig mot alla sina barn med respektive och ordnat en ”Hemlig aktivitet”. Ska bli spännande att se vad det är.

Men som vi alla vet är en dag uten trening en dag uten mening så vi klev upp tidigt och stack ut på ett stavlöpningspass. Och jag tror fasenimej att jag har kommit en bit på väg på konditionen. Det kändes lite, lite lättare att springa och jag orkade längre intervaller innan jag dukade under av mjölksyra. Det känns väldigt bra och gör det lite roligare att ge sig ut på morgnarna.

För övrigt dröjer det nog bara ett par dagar innan Hagaparken är helt grön. Nu går det fort i svängarna! Jag knäppte inte av någon bild dock utan ni får nöja er med en bild Lena knäppte av på gårdagens twäning. Plankan på boll!

Trög morgonlöpning

Vissa dagar är trögare än andra och idag var en sån dag. Det tog tid innan jag kom ut och när jag väl kommit ut ville kroppen inte riktigt vara med. Dessutom hade jag klätt mig lite för varmt. Och inte ätit frukost, bara druckit ett glas mjölk. Inte optimalt alltså. Tryckte ändå mig genom ett pass nere i Hagaparksterrängen med stavlöpning. Det är så himmelens mycket tyngre att springa med stavar än utan. Det spelar ingen roll att stavarna är väldigt lätta, bara att ha armarna jobbandes samtidigt gör att det är tyngre.  Medan jag sprang tänkte jag på hur skönt det ska bli att springa när konditionen har blivit bättre. Tålamod är ju inte min starka sida så jag vill ju se resultat på en gång men rationellt sett vet jag ju att det inte går.

I alla fall satte jag mig med en skål müsli framför datorn när jag kom hem och letade efter inspirerande citat och hittade det här. Ganska bra tycker jag, vad tycker du?

Bryta status quo

Orkade inte tanken på en hel dag till inne liggandes raklång i soffan. Sjuk eller inte sjuk – jag behövde komma ut! Släpade med mig Kärleken till Hagaparken som badade i vårsol och var till bredden full av flanerande stockholmare.

Vi testade först om isen höll på Brunnsviken (det gjorde den), sedan om det var gott fika i Koppartälten (njae) och sist hur tropisk värme känns i Fjärilshuset (fuktigt, läskigt med bautafjärilar också…). Vi brukar ju alltid vara så fokuserade på träningspass och puls och grejer när vi springer där nere i vanliga fall, så det var lite som att uppleva parken för första gången. Härligt och precis vad jag behövde. Fast man märker att man inte är helt tip top formmässigt när man blir helt slut av trapporna till övergången i korsningen vid Norrtull…

Dagens sjukdomssymtom består mest av hosta och allmän hängighet. Oklart om jag kan köra karate imorgon. Jag håller väl inte det som särskilt sannolikt men den som har lever får se!

20120311-170740.jpg

20120311-170754.jpg

20120311-170811.jpg

20120311-170827.jpg

20120311-170849.jpg

Höstpromenad med upptäckar- och konstinslag

Eftersom jag tränar mycket, tillbringar mycket tid i olika gym och på andra konstiga platser tycker folk att jag missar mycket. Man hittar mig sällan på ställen som Fotografiska, Moderna eller Dramaten men det betyder ju inte att jag inte kan konsumera kultur för det!

Idag valde jag en annan promenad än den jag brukar när jag har en timme avsatt. Först gick jag ned till Hagaparken som vanligt men där gick jag åt andra hållet än in i parken. Följde sedan vattenlinjen som om jag skulle runt Brunnsviken men precis efter universitetet gick jag över den stora vägen som går där och upp på en skogklädd kulle för att se om det fanns något spännande att titta på. Visst gjorde det, det!

Jag hittade en bosättning av oklar härkomst (är inte det studier i etnografi så vet inte jag) och en gratfitiutställning av någon lokal, okänd förmåga. Kulturkonsumerande säger jag. Dessutom lyssnade jag på P3 Morgonpasset helg när jag gick. Två flugor på smällen liksom!

Dagens morgonpass var faktiskt väldigt intressant. Man hade åkt hem till bröderna Colting i Borås och hört med dem varför de lever så konstiga liv. Äter rått kött, ålar sig genom skogar som supposedly stenåldersmänniskan gjorde och avfärdar vetenskapliga studier eftersom de sponsrats på olika sätt. Jag raljerar lite över dem nu men ett tag när de pratade om forskningsstudier och varför de skrivit böcker så fick de det att låta som att de inte alls skrivit sina böcker för att övertyga andra, mer bara som inlägg i debatten. Vilket självklart är bs. Såklart de vill övertyga andra, de själva är ju övertygade om att de har rätt! Jag tycker personligen att Coltingbröderna tagit allt ett par steg för långt men är de lyckliga när de tuggar sin råa kyckling så fine with me. Lyssna själv, här finns några klipp. Hela programmet ska visst ligga i podarkivet men det hittade jag inte.

20111030-122240.jpg

20111030-122253.jpg

20111030-122307.jpg

20111030-122324.jpg

Halsbrytande morgonpromenad

Efter helgens TOTAL NOTHINGNESS där jag inte gjort annat än att ligga raklång i soffan och sett filmer back to back kändes det skönt att kicka igång igen med en morgonpromenad. Det här inlägget både går (och skrivs) i rasande tempo så det bör också läsas så. Gärna med italiensk brytning och mycket armfäktande. Eller fjortisfort. Hmm…

I alla fall. Jag vaknade 20 minuter innan klockan skulle väcka mig efter en konstig dröm som hör hemma i en helt annan typ av blogg än den här. Klev jag upp? Tok heller! Jag låg kvar och mös i värmen och när klockan sedan ringde snoozade jag trots att jag var vaken. 7 minuter över sex skrapade jag mig själv ur sängen och började ta på mig massa lager träningskläder. Eftersom jag inte morgonpromenerat på typ jättelänge hade jag ingen aning om vad och hur mycket jag skulle ta på mig. Under parollen hellre för kallt än för varmt sa jag hejdå till Kärleken (som låg under en filt i soffan och kollade på en extremt gammal sitcom med Tim Allen) och gick ut.

Det var kallt. Jag frös typ skitmycket innan jag efter så där 2,5 km blivit någorlunda varm. Mörkt var det också. Fast inte i Hagaparkens utkanter för där ligger Haga Forum som med sina blåvita strålkastare mer ser ut som en slags überbevakad forskningsanläggning. I alla fall gick jag där och såg staden vakna och lyssnade på sådan där konstig musik som man bara hör på P3. Liksom mycket plingande och märkliga artister som ingen hört om, om man inte är extrem indie och klär sig i manchester.

Typ mitt inne i parken håller Staden på med någon slags rörarbeten och har stängt av, fast folk är smartare och har gjort en stig runt men jag valde att gå genom skogen istället. Och det var värsta spöktimmen! Du kanske tror att det är mest spöken ute på vift runt tolvsnåret sådär men icke! Spökena vet att då är det becksvart så då syns de inte och hur skrämmande är man om man inte syns? Just det! Alltså, typ runt 06:45 är det spöktimme. Då är det fortfarande mörkt men på väg att bli ljust och man ser nästan ingenting. Självklart mötte jag en kvinna som kom ut ur skogen precis då (gråklädd självklart så hon absolut inte syns förrän i sista stund) och jag hoppade till en smula. Tände lampan på telefonen för att försöka se lite mer men räckvidden på en sådan är ju liksom begränsad så det var också helt pointless. Det som också gör det här till en särskild spökplats är att det liksom alltid är plötslig radioskugga när man går in i skogen. Ena sekunden är det fine, man lyssnar på radion i telefonen, och nästa är det helt tyst. Eerie

Ungefär nu önskar jag att det här var en videoblogg så att jag kunde säga allt det här och inte behöva skriva ned det.

Vidare så. Planen var att mjukstarta med en timmes powerwalk så när jag kommit ut ur skogen igen hade det börjat ljusna ordentligt. Jag tänkte att jag skulle runda Danne och Vickans hus och så gå hem men ett plötsligt infall fick mig att ta en stig som jag inte gått på förut. Och TUR var väl det! För vad hittar jag? Massa tuffa ruiner! I love old stuff och gamla hus som inte längre finns! Det fanns något slags staket som hävdade att man inte fick klampa omkring där men det hittade jag först efter att jag klampat omkring så oops! Det blev självklart fotopaus och lite skuttande och föreställande av vad det kan ha varit som hade stått där. Gick ett varv runt hela konkarongen och hittade till slut en skylt som berättade att det inte alls var en ruin utan en grund till ett slott som aldrig byggdes. Man typ dödade kungen innan han var klar och då användes allt tegel till ett annat hus istället. Tough luck.

Efter att ha hoppat runt det dära och klampat lite på historisk mark var det dags att sticka hem för en snabb dusch och in i kavajen. Jobbvecka! Ser fram emot att dra till kontoret och träffa kollegorna för i ärlighetens namn, det är rätt trist att sitta hemma och jobba och ha Oprah och Rachel Ray som extremt pratiga bordsgrannar. They just don’t know when to shut up!

Nu: bildkavalkad!

/Syrechockad Heidi efter total innehelg.
P.S. Det var inget halsbrytande med min morgonpromenad. Jag tyckte bara att rubriken blev lite catchy!

20111017-083623.jpg

20111017-083634.jpg

20111017-083649.jpg

20111017-083714.jpg

20111017-083728.jpg

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg

Promenad, ett världsrekord och halvmaran

God lördag!

Kärleken och jag började dagen med en lång frukost och sedan en lång promenad i Hagaparken. Vi blev lite försenade ut för jag tog på mig alldeles för mycket kläder först och kände bara en minut efter att vi börjat gå att jag skulle rinna bort. Så det var bara att kuta upp och byta. Ingen långtightspremiär än alltså. Väl ute såg vi alla möjliga sorters beklädnader. Några som var ute och gick hade klätt sig för polarexpedition och andra sprang i shorts och t-shirt. Det var i alla fall en väldigt skön promenad!

Därefter satte vi världsrekord i dusch och omklädnad. Vi hade ju lovat att komma till Kärlekens syster på lunch. 15 minuter efter att vi kom hem hade vi båda duschat, fått på oss kläder, fixat hår och make (inte Kärleken då) och kommit ut genom dörren. Det förtjänar man nästan en medalj för tycker jag!

Efter vi hade käkat gick vi alla ut för att titta på halvmaran. Meningen var att vi skulle kollat på Kärlekens systers sambo men han blev förkyld och kunde inte springa. Men det var roligt att titta ändå, såg faktiskt några bekanta jag hejade på. Isabellah Andersson sprang förbi också med lätta steg. Så har man klarat av kändisspaningen för idag! Jag måste säga att det kliade i löparnerven ordentligt när jag såg alla som sprang förbi. Det blir ju inget Lidingö för mig heller, ortopeden avrådde starkt så jag får väl lyssna på honom. Kanske jag anmäler mig till nästa höst, vem vet!

Kärleken och jag på toppen av mördarbacken i Hagaparken. I bakgrunden en dåre som tänker cykla nedför!

20110917-184911.jpg

Kärleken och systersonen i solen i väntan på de första löparna!20110917-184927.jpg

Ett helt gäng tappra löpare! Skulle väldigt gärna velat vara en av dem!20110917-184954.jpg