Eye of the tiger

För första gången sedan tremilen på skidor förra söndagen tog jag på mig träningskläder idag. Och inte vilka träningskläder som helst utan min mysiga fightingpyjamas, min gi. Karate stod på schemat och jag var lite nervös för hur kroppen skulle reagera och agera.

Det gick bra på det stora hela, kände att teknikerna kom ungefär som de skulle och jag var rätt nöjd med en hel del av det jag presterade. På plussidan var också att höften inte krånglade som den brukar, jag hoppas att det är ett permanent tillstånd.

Det börjar fladdra i magen inför kommande tävlingar och vi pratade lite om mitt motstånd efter träningen. Det visar sig att Hanah, min främsta konkurrent som jag ser det, är på väg att gå ner en viktklass, det är ju lite snöpligt eftersom jag har ju bestämt mig för att slå henne på riktigt i år. Byter hon viktklass går ju inte det. Jag kommer i alla fall träna på som om jag skulle möta henne. Man vet ju inte om hon byter tillbaka till +68 igen.

Tog en bild på gänget efter träningen. De frågade oroligt var bilden skulle hamna. ”Inte Facebook väl?” Och jag ba: ”Nej, nej. Den hamnar på bloggen!” Här är i alla fall Stephanie, Philip/Filip (Vet inte hur han stavar), Joanna och Bertil. I bakgrunden står Mr Miyagi himself, Ramon Malavé. Vår tränare och boss. Längre ned hittar ni en klädsamt skär jag!

Skidgång i mördarbacken

Det är en härlig känsla att börja dagen i underställ! Låter knäppt kanske men jag tycker det. Så imorse när Kärleken skulle till jobbet njöt jag av att ha klämdag och ge mig ut på skidgång när det var ljust.

Jag segade mig ända till kl 10 innan jag kom utanför dörren. Det är plusgrader och rejält med slask så det lockade inte. Så besviken på vintern! Den ska vara smällkall, ha mycket snö och vara ända till april när det blir vår.

Mitt stora problem är att jag alltid räknar med att frysa och klädde mig på tok för varmt. Halvvägs till mördarbacken var jag tvungen att stanna och plocka av mig massa kläder. När jag väl kom till backen var det lika jobbigt som vanligt. Jag blir stum i benen när jag kommit typ halvvägs. Tvingade mig upp och ner några gånger med motivationen att Hanah, min främsta konkurrent, kanske tränade samtidigt och då skulle jag minsann träna hårdast.

Precis lagom till att jag var klar med backen började det toksnöa. Stora blöta flingor som satte sig på ögonfransarna. Riktigt vackert!

Mål 2011

Det är ju ett par dagar sedan vi fick ett nytt år nu och jag har gått och processat mina mål för 2011 i huvudet. Vad vill jag göra? Hur långt ska jag nå? Törs jag sätta det eller det som
mål?

Nu har jag bestämt mig. Och jag gör som förra året. Jag skriver ned mina mål för 2011 på ett papper som ska få bo bredvid sängen. Jag ska titta på det ibland för att påminna mig om vad jagvill. Jag har lärt mig en hel del om mig själv 2010 och jag vet att min kapacitet är mycket högre än vad jag ibland ger mig själv cred för.

Idrottsligt vill jag i år uppnå följande:

  • Placera mig på Norska Mästerskapen i mars
  • Bli uttagen till det norska karatelandslaget
  • Placera mig på en internationell tävling
  • Vinna över Hanah för att jag är bättre
  • Vinna senior-SM i karate – en gång till

Jag vet att det är tuffa och plågsamt mätbara mål. Ja eller nej liksom. Jag kommer att jobba hårt för att uppnå dem och det kommer inte vara en dans på rosor. Hoppas ni vill hänga med och ge pepp under svårare stunder och glädjas med mig när det går bra.
Ni är ett fenomenalt stöd!

Vad är era mål för 2011?