Lördagsmorgon hos Casall

Genom Terese på Spark i baken fick jag chansen att hänga på Casall nu på morgonen. Det var en bloggträff och vi fick lyssna på Casalls historia av marknadschefen och så hur utvecklingen av en kollektion går till av en av deras designers. Vi fick också komma med input till kommande kollektioner och det var många bra insights som kom fram.

Medan jag ändå var på plats passade jag på att handla ett par handskar som förhoppningsvis ska göra att jag kan köra lite hårdare med marklyften och med PT-Stuntmannens ord ringande i öronen skaffade jag mig också ett gummiband så att jag kan köra rehabövningar hemma. Det blir kvällens plan tror jag. Jag köpte också ett par cykeltights med padding. Imorgon ska jag nämligen cykla en massa. Men det berättar jag om imorgon. Som cherry on top fick vi också en goodiebag med en träningstop och en vattenflaska. In alles ett väldigt trevligt sätt att starta lördagen på!

Resten av dagen är planen att ligga hemma i soffan, varva ned efter veckan, äta lyxmiddag med mig själv och bara vara. Snigeltid brukar min mamma kalla det. Välbehövligt lugn är det i alla fall!

20111008-141136.jpg

20111008-141202.jpg

20111008-141224.jpg

20111008-141243.jpg

Fighting och mjölksyra

Eftersom det bara blev några enkla rehabövningar igår här hemma var jag grymt sugen på att träna slut varenda muskel idag på gymmet. Nu blev det inte riktigt så men delar av kroppen fick ordentlig mjölksyra.

Löparbästis Marie och jag smet ner på SATS Regeringsgatan för ett boxpass (om man inte får slåss på riktigt får man göra det på kuddar!) men det blev inte riktigt det vi förväntade oss. Instruktören var sådär överpeppad på sig själv och skulle liksom motivera oss så in i Norden att det blev för mycket och han hade valt så tråkig musik med för lågt tempo så det blev ingen fart riktigt. Ovanpå det var mitsarna och handskarna rejält slitna och trasiga. Lukten ska vi inte ens prata om. Det var faktiskt riktigt äckligt.

Eftersom vi båda kände att boxpasset inte riktigt var nog blev det ben efteråt. Jag måste ju köra rehab och Marie var söt nog att köra med mig. Jag har svårt att komma åt rätt muskler och knät är rätt ömt efter nedturen i lördags. Fick dock bra tag i framsida lår så mjölksyran bara sprutade ur öronen i de sista repsen. Därefter fick jag hjälp att stretcha ut hamstrings ordentligt. Där ligger mycket av ontet i höger knä.

Imorgon blir det träningspremiär med en annan bästis. Jag kommer att få sällskap av juristbästisen Hanna. Det ni!

Shoppingresultat

Idag har jag införskaffat lite nödvändiga attiraljer för min fortsatta träning. Efter dagens dödsföraktande aktivitet, inlinesåkning med stavar genom diverse stora korsningar, har jag beslutat att en hjälm inte försämrar mina odds att fortsätta gäcka döden. Hjälm är ett vansinnigt fult och högst osmickrande plagg men jag gillar att leva. Plus att jag tror att man får mer ut på försäkringen om man har hjälm och det skulle hända något.

Jag har också införskaffat ett par tunna handskar för att inte helt förstöra händerna i framtiden. Har inte kunnat hålla i något tyngre än VISA-kortet på hela dagen.

Hjälmen är av märket Soc och handskarna One Way ifall någon skulle vilja införskaffa liknande saker.

Stavchock och blåsor

Jag kan ha chockat en och annan semesterfirande Stockholmare idag när jag åkte förbi dem med stavar i händerna. Det blev nästan en och en halv timme inlinesåkning idag och hälften av tiden flaxade jag med stavar också. Sista biten tillbaka gick det inte. Blåsorna i händerna gjorde det omöjligt att fortsätta staka. Note to self: ta dig tid att leta rätt på handskarna nästa gång du ska ut. Eller, jag ska nog köpa gymhandskar för de kan jag ha när jag kör rodd också. Jag vill inte ha några fula förhårdnader och svidande blåsor i händerna.

På väg ut ur stan pekade jag långfingret åt döden där jag for genom korsningar och förbi bilar. För att inte ge döden en chans att peka tillbaka tog jag tunnelbanan hem från Thorildsplan. Hade ingen lust att trött och varm kriga om plats med fotgängare, cyklister, bilar och bussar genom Fridhemsplan och St Eriksplan. Bussarna är ju inte kända för att visa hänsyn i trafiken direkt.

Träningsmässigt var det väl ett ok lågintensivt pass. Det var jobbigare än jag mindes det att åka med stavar. Jag hade velat åka längre men blåsor i händer och skavsår lite varstans gjorde att jag fick nöja mig med 18-19 km.