Genomkörare med märken i pannan som följd

Vaknade tidigt idag, halv åtta redan. Ja, inte tidigt för en vardag men på en lördag är det ju lite early. Kärleken var redan uppe, jag hittade honom i soffan iklädd träningskläder och tights spelandes Playstation. Jag skulle ha fotat, ni hade garvat!

Efter frukost drog även jag på mig tights för vädret idag är helt fantastic. Hög, klar luft och sol från en klarblå himmel. Vad mera önska sig? Eftersom löpning är helt borta från kartan just nu blev det rullskidor. Jag börjar bli lite stabilare nu men det är en lång väg kvar till att jag är lika bekväm på dem som på inlines. Det är en riktig kick att åka i trafiken; bilar åker åt alla håll och bussarna är väldigt stora. Som tur är syns man lite mer än cyklister och inlinesåkare för att att man har stavar att fäkta med och åker rätt brett.

Det blev en grymt skön tur runt Brunnsviken och ut vid Stora Skuggan och Frescati (är det Norra Djurgården där?) Jag är riktigt trött i armarna nu, och kondisen är inte vad den brukade vara efter två månaders kondispassivitet. Längtar efter snön nu så jag kan åka mera skidor och träna på det sättet. Rullskidor i all ära men skidor på snö är något helt annat.

När man har märken i pannan när man kommer hem vet man att hjälmen suttit åt som den ska…

20111112-115844.jpg

20111112-115857.jpg

Annonser

Yes! Back on track!

Idag blev det äntligen träna av! Kärleken, pappa och jag drog ut på en långtur rullskidor och inlines från Västerås till Skultuna och tillbaka med lite intervaller i backe i mitten. Hur skönt som helst att komma igång igen efter två kolasega dagar.

Idag testade jag min nya utrustning och handskarna gjorde en enorm skillnad för händerna. Lite ont i tummarna men annars inga blåsor. Funderar dock på om jag köpte en storlek för stora för handskarna korvar sig lite när man åker. Dessutom åkte jag, för första gången på säkert 15 år, med hjälm. Förmodligen har det varit ren tur att det inte hänt en olycka under alla år jag åkt inlines men det är ju dumt att ge obidolyckan en chans. Official story: Det var Kärleken som tvingade mig…

27 km blev det i alla fall och jag var riktigt trött sista backen hem. Inget krut alls för en spurt. Då vet man att man tränat på riktigt!

På bilden här nedanför ser ni två av tre åkare. Pappa och jag poserar vid vattenpausen i Skultuna. Min pappa är som pappor flest och bryr sig lite om färg och form på utrustning. Därför valde han för dagen röda tights, vit tischa och en orange reflexväst han hävdade inte var för kort. Jag sa att han såg ut som en brittisk vägarbetare. Som krona på verket har han en cykelhjälm med leopard/tigermönster på. Fint va? 😉

Shoppingresultat

Idag har jag införskaffat lite nödvändiga attiraljer för min fortsatta träning. Efter dagens dödsföraktande aktivitet, inlinesåkning med stavar genom diverse stora korsningar, har jag beslutat att en hjälm inte försämrar mina odds att fortsätta gäcka döden. Hjälm är ett vansinnigt fult och högst osmickrande plagg men jag gillar att leva. Plus att jag tror att man får mer ut på försäkringen om man har hjälm och det skulle hända något.

Jag har också införskaffat ett par tunna handskar för att inte helt förstöra händerna i framtiden. Har inte kunnat hålla i något tyngre än VISA-kortet på hela dagen.

Hjälmen är av märket Soc och handskarna One Way ifall någon skulle vilja införskaffa liknande saker.