Misslyckat försök på långpass

Inför E18-loppet tänkte jag testa formen med ett långpass inlines. Jag kollade vädret igår och det skulle vara lite regn men när jag kollade igen imorse skulle det vara uppehåll. Finemang tänkte jag.
Så fort jag kom utanför gymmet började det droppa lite men lite stänk är ju inte så farligt så jag åkte ändå. Ju längre ut jag kom från stan, desto mer regnade det. Skorna läckte vatten och det blev ordentliga pölar på cykelbanan vilket gjorde det omöjligt att fortsätta. Därför blev långpasset bara en timme långt och jag kom inte längre än 16 km. Det är en dryg fjärdedel av vad jag ska prestera om två veckor… Vi får se hur det kommer att gå. Jag blev i alla fall inte trött av passet så det känns inte som om 42 km ska vålla allt för stora problem. I alla fall inte om vädret är bra.

Annonser

Ny tävling in i schemat!

On a whim anmälde jag mig till 42 km inlines i invigningsloppet av den nya sträckan på E18. Den 11:e september är det dags och hittills är vi nio damer i min klass. Har smyggooglat lite på de andra tjejerna men inte fått fram om någon av dem är träningsamazoner. I alla fall känns det som en bra start på träningen inför loppen under Vasaloppsveckan.

Two a day – inlines och löpning

Äntligen har man kommit igång med en tung vecka! Förra veckan blev det ju inte så mycket med…

Har förflyttat mig till Idre Fjäll (@idrefjalltwitter och Fjällbloggen) som erbjuder riktigt bra träningsmöjligheter även sommartid. Kanske bättre än vintertid faktiskt. Började träningssejoren med ett inlinespass upp från Idre by till Idre fjäll. En stigning på lite drygt 8 km med nästan konstant uppförsbacke. Det var jobbigt och frustrerande när jag inte kunde hänga med killarna, Kärleken och pappa. Det tog inte många hundra meter innan jag var långt bakom dem och snart var de utom synhåll också. Jag måste bli starkare i axlar och armar, jag orkar inte ta ordentliga tag och får inget flyt i skären. Pulsmässigt var det ett ok pass, i de brantaste backarna flåsade jag ordentligt.

Mamma var roadie och körde följebil med utrustning och tog bilder längs vägen. Idag var vi alla vägarbetare i reflexvästar men det var ganska skönt med tanke på avsaknaden av vägren att åka på. Bilarna såg att man var där liksom. Sista biten upp till Idre Fjäll efter att man svängt av från ”stora vägen” är i stort behov av ny asfalt. Jag trodde att benen skulle vibrera sönder när jag åkte där men jag kunde ju inte ge mig bara för det ;).

Inlinespasset tog kanske 40 min men det kändes inte riktigt tillräckligt så jag och Kärleken bestämde oss för att jogga lite också. Först hade vi tänkt en kortare tur på kanske 20 min men det slutade med 50 min och ca 9 km fjället runt. Det var perfekt temperatur för löpning, det regnade lite lätt och blåste ingenting. Riktigt skönt! Fast jag hade glömt att tejpa fötterna. Av någon outgrundlig anledning får jag skavsår i hålfoten av mina löparskor om jag springer längre sträckor. Benhinnorna kändes bra större delen av passet, kände av dem lite på slutet så imorgon blir det inte lika stor belastning tror jag.

Kika nu på de fina bilderna mamma tog! (Klicka på bilderna för att göra dem större)

Yes! Back on track!

Idag blev det äntligen träna av! Kärleken, pappa och jag drog ut på en långtur rullskidor och inlines från Västerås till Skultuna och tillbaka med lite intervaller i backe i mitten. Hur skönt som helst att komma igång igen efter två kolasega dagar.

Idag testade jag min nya utrustning och handskarna gjorde en enorm skillnad för händerna. Lite ont i tummarna men annars inga blåsor. Funderar dock på om jag köpte en storlek för stora för handskarna korvar sig lite när man åker. Dessutom åkte jag, för första gången på säkert 15 år, med hjälm. Förmodligen har det varit ren tur att det inte hänt en olycka under alla år jag åkt inlines men det är ju dumt att ge obidolyckan en chans. Official story: Det var Kärleken som tvingade mig…

27 km blev det i alla fall och jag var riktigt trött sista backen hem. Inget krut alls för en spurt. Då vet man att man tränat på riktigt!

På bilden här nedanför ser ni två av tre åkare. Pappa och jag poserar vid vattenpausen i Skultuna. Min pappa är som pappor flest och bryr sig lite om färg och form på utrustning. Därför valde han för dagen röda tights, vit tischa och en orange reflexväst han hävdade inte var för kort. Jag sa att han såg ut som en brittisk vägarbetare. Som krona på verket har han en cykelhjälm med leopard/tigermönster på. Fint va? 😉

Stavchock och blåsor

Jag kan ha chockat en och annan semesterfirande Stockholmare idag när jag åkte förbi dem med stavar i händerna. Det blev nästan en och en halv timme inlinesåkning idag och hälften av tiden flaxade jag med stavar också. Sista biten tillbaka gick det inte. Blåsorna i händerna gjorde det omöjligt att fortsätta staka. Note to self: ta dig tid att leta rätt på handskarna nästa gång du ska ut. Eller, jag ska nog köpa gymhandskar för de kan jag ha när jag kör rodd också. Jag vill inte ha några fula förhårdnader och svidande blåsor i händerna.

På väg ut ur stan pekade jag långfingret åt döden där jag for genom korsningar och förbi bilar. För att inte ge döden en chans att peka tillbaka tog jag tunnelbanan hem från Thorildsplan. Hade ingen lust att trött och varm kriga om plats med fotgängare, cyklister, bilar och bussar genom Fridhemsplan och St Eriksplan. Bussarna är ju inte kända för att visa hänsyn i trafiken direkt.

Träningsmässigt var det väl ett ok lågintensivt pass. Det var jobbigare än jag mindes det att åka med stavar. Jag hade velat åka längre men blåsor i händer och skavsår lite varstans gjorde att jag fick nöja mig med 18-19 km.