It’s a steep climb up this hill I’ve chosen

Jaha, hörrni. Jag är har börjat inse vilken kass shape jag är i och vilket jäkla berg jag satt mig att bestiga med mitt nya mål. Top 50 TjejVasan 2014. Det kommer att vara mitt mantra det kommande året och det som jag svär mellan tänderna när det är tungt och jobbigt. Som typ idag.

Två pass har jag tryckt genom, ett klassiskt på 15 km och ett skejt på 13 km. Båda asjobbiga. Kondis – vad är det? Pulsen far åt alla håll och bara det går lite uppför drar den upp i röd zon. Tekniken är inte heller något att hänga i granen men nog fasen ska det gå det här!

Jag har samma känsla i kroppen som när jag började träna för SM i karate 2010. Då hade jag drygt 8 månader på mig och min tränare, Ramon Malavé, flinade lite åt mig när jag delgav honom att jag avsåg att vinna hela grejen. Men det gjorde jag. Kärleken säger att det är tufft att komma top 50 på TjejVasan. Tuffare än att komma top 50 bland damerna på riktiga Vasan för att det är så många duktiga åkare med. Men jag bara vet att jag kommer att klara det. För att det känns så i kroppen.

Och jag har bara börjat. Jag har nu börjat föra träningsdagbok på riktigt, inte bara lite godtyckligt här i bloggen, och jag kommer att lägga upp en plan för det kommande året där jag i detalj ska fundera igenom hur jag ska träna och vilka pass jag ska få in när. Jag har som sagt en jäkla uppförsbacke med att få kroppen i form men som Nike uttrycker det så bra: Just do it!

Skärmavbild 2012-12-23 kl. 19.41.24

Annonser

Gratis skidlektion på lördag

Om du följer med mig och åker skidor på lördag (eller söndag!). Kärleken är inte hemma och det känns inte jättekul att kuska ut till Jarlabanke själv. Jag gillar sällskap och är mer än gärna villig att bjuda på tekniktips i utbyte. Absolut roligast vore om vi blev ett litet gäng! Lämna en kommentar om du vill haka på!

Var ute och kollade läget ikväll med Kärleken och en god vän till oss. Attacksnö och ordentlig ifrysning under skidorna men så skönt! Vissa gånger är det trevligare än andra att åka. Det är speciellt när man träffar rätt och timingen sitter och man ljudlöst glider fram. Det är samma känsla som när timingen sitter i karaten, det är liksom instinktivt. Det var också lite fint att se tåget av pannlampor längs banan. Lite som ett Luciatåg!

Efter passet fick vi skjuts till tåget av snälla Björn! Tack så hemskt mycket! Lovar lussebullar på lördag!

Här är trojkan på väg hem på Roslagsbanan och jag när jag skulle kolla hur mycket Panda jag var efter passet.

20121211-225046.jpg

20121211-225209.jpg

Saknar att sparka på saker

Hittade den här bilden på Flickr när jag letade efter något annat. Den är från förr-förra sommaren tror jag och när vi var på gymmet i Idre, Kärleken och jag. Kände att jag saknar att sparka på grejer. Och människor. Fast bara sådana som är med på det såklart. Eller inte helt med på det, då är det ju ingen poäng för att de blockar sparken. Men ni fattar. Satsar på en comeback efter jul. Så, då var det bestämt!

Det har uppdaterats dåligt men det är för att jag är upptagen med att hänga med min man! Han kom över häromdagen och stannar till på söndag. Givetvis tränar vi lite, har varit på gymmet både idag och igår men det har inte varit några direkta pass att tala om så. Helgens mission är att köpa ett para nya dojor till gymmet. Jag tänker mig ett par snygga Nike Free. Vad tror ni?

 
DSCN1601

Screw the cold

Det blir ju inget av den här förkylningen! Precis som inför förra gångens mastodontsjuka händer just nu ingenting mer än att jag nyser lite och har lite ont i halsen. Det kvalificerar knappt ens som ont i halsen, det är mer en lite brännande känsla i svalget.

Eftersom det bara är en månad kvar till jag ska ta den sista graden innan svart sket jag i förkylningen och gick till karaten ändå. All in all kändes kroppen bra, den var precis som vanligt och jag kände inte alls att jag har något i kroppen. Jag har bestämt mig för att inte pusha gör hårt men ändå träna lite lätt. Jag kan ju inte ligga på sofflocket och slöa!

Dagens bild är lite lek med speglar.

20120517-072129.jpg

Severe träningsvärk

Om det var kramp i vaden igår är det inget mot vad det varit idag. Båda vaderna har varit stenhårda och knappt användbara. Jag har gått som en anka hela dagen.

Självklart gjorde gårdagens dispens att dagens träningspass inte ställdes in utan vaderna fick glatt finna sig i att stå på tå i 75 minuter karateonsdag. Det var inte skönt men träningen gick ändå rätt bra. Blåsan höll också efter en behandling med min meste följeslagare, leukoplasten. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: – Gå ingenstans utan en rulle.

Nu har jag hamnat i säng och för att bli av med träningsvärken tänkte jag testa ett oortodoxt sätt att bota den. Jag har gått till sängs iförd kompressionsstrumpor (från GoCoCo ifall det var någon som undrade). Vi får väl se vad det gör med blodgenomströmningen.

Dagens bild är från omklädningsrummet och på min ovilliga träningskompis Sara. Det var nåt om att vara red faced. Själv är jag verklighetens kvinna och visar gladeligen upp mitt tomatröda nylle!

20120418-235320.jpg

Värsta blodblåsan!

Karatemåndag!!! Två månader har jag väntat på att få sätta ihop dessa två ord. Det har gått ofattbart lång tid sedan jag fick dra på mig gi:n, knyta bältet och stoppa in tandskyddet i käften. And it felt gooood!

Som förväntat var jag inte i någon direkt toppform. Kroppen var seg och i kontringarna var jag helt bortkollrad men fotarbetet kändes bra. Efter träningen när jag drog på mig skorna sved det lite under tassarna, det var ju bara att vänta efter att ha varit borta så länge men när jag kommit hem och gått runt lite tyckte jag ändå att det sved lite mer än vanligt. När jag tagit av mig strumpan och tittat efter fattade jag ju varför. Värsta blodblåsan! Jag som hade tänkt springa imorgon bitti måste kanske tänka om lite. Får se hur det känns när jag kliver upp.

Dagens bilder är såklart på blåsan och mina side-kicks Alva och Mickis. Nere i dojon gäller inte att man inte slår på dem som är mindre… Eller sparkar snarare.

20120416-222901.jpg

20120416-222927.jpg