Katastrof: Träningsförbud!

Stuntmannen läser min blogg och tycker att jag fokuserar för lite på rehab och för mycket på allt annat så i morse gav han mig träningsförbud för all annan träning än rehab. What’s up with that? Hur ska jag överleva detta? Det som gör träningen så härlig och rolig är att ta i, svettas, lyfta på vikter, springa långt och känna sig sopslut. Att sitta och vifta på benen med två kilosvikter eller sprattla med gummiband är inte ens en tjugondel så roligt. Dessutom kan man ägna massor med tid åt det utan att känna att man tränat.

Det ger mig tre val som jag ser det:
A: Göra som han säger
B: Göra som jag vill men mörka det
C: Kombo av de båda och köra rehab och allt annat skoj i smyg á la Lotta på Bråkmakargatan

Jag tänker att det smartaste valet är nog A men att lite civil olydnad måste till för att jag ska hålla mig sane. Vi får se.

Jag har i alla fall till slut bestämt mig för att jag vill tillbaka in i gin och ställa mig på mattan igen. Vet inte om jag vill tävla men jag vill känna flowet av karaten igen. Fast jag måste erkänna att jag är lite rädd för fler skador. Inte så mycket den långsiktiga konsekvensen av dem utan mer smärtan och den extremt obehagliga känslan man får i kroppen när det går åt helvete. Det är svårt att beskriva den men den riktigt skär genom hela kroppen. Fast om jag följer alternativ A slipper jag förhoppningsvis det.

20111020-211449.jpg

Annonser