It’s a steep climb up this hill I’ve chosen

Jaha, hörrni. Jag är har börjat inse vilken kass shape jag är i och vilket jäkla berg jag satt mig att bestiga med mitt nya mål. Top 50 TjejVasan 2014. Det kommer att vara mitt mantra det kommande året och det som jag svär mellan tänderna när det är tungt och jobbigt. Som typ idag.

Två pass har jag tryckt genom, ett klassiskt på 15 km och ett skejt på 13 km. Båda asjobbiga. Kondis – vad är det? Pulsen far åt alla håll och bara det går lite uppför drar den upp i röd zon. Tekniken är inte heller något att hänga i granen men nog fasen ska det gå det här!

Jag har samma känsla i kroppen som när jag började träna för SM i karate 2010. Då hade jag drygt 8 månader på mig och min tränare, Ramon Malavé, flinade lite åt mig när jag delgav honom att jag avsåg att vinna hela grejen. Men det gjorde jag. Kärleken säger att det är tufft att komma top 50 på TjejVasan. Tuffare än att komma top 50 bland damerna på riktiga Vasan för att det är så många duktiga åkare med. Men jag bara vet att jag kommer att klara det. För att det känns så i kroppen.

Och jag har bara börjat. Jag har nu börjat föra träningsdagbok på riktigt, inte bara lite godtyckligt här i bloggen, och jag kommer att lägga upp en plan för det kommande året där jag i detalj ska fundera igenom hur jag ska träna och vilka pass jag ska få in när. Jag har som sagt en jäkla uppförsbacke med att få kroppen i form men som Nike uttrycker det så bra: Just do it!

Skärmavbild 2012-12-23 kl. 19.41.24

Annonser

Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!

Inte en dag till inne!

Stod verkligen inte ut med en dag till inne när snön ligger på backen utanför. Det kändes typ kriminellt så jag baxade ut kroppen trots fortsatta förkylningssymptom. Däremot tog jag det lugnt och höll mig till klassisk teknikträning nere på skidstadion. Fram och tillbaka, fram och tillbaka med diverse övningar för att få till tyngdöverföring, balans och frånskjut. Folk tittade på mig som om jag var tokig där jag åkte utan stavar, med en bara en skida eller stavarna framför mig som ett ljus men det gjorde det bara lite roligare. Teknikträning är i regel inte så skoj och klassisk sådan är faktiskt rätt trist. Jag tycker det är mycket roligare att åka skejt men ibland måste man varva lite. Särskilt om man måste hålla pulsen nere.

En sak som eliten gör hela tiden som motionärer verkligen borde satsa på är att filma sin åkning. Då ser man direkt vad man gör tokigt och kan ändra på sin åkning. Det krävs ibland bara små justeringar som gör att man åker mycket mer ekonomiskt och därmed kan åka lite längre och lite fortare. Själv upptäckte jag idag att jag glider för kort på varje frånskjut i diagonalen så det ska jag öva vidare på imorgon. Jag får lite ont i ryggen av att åka klassiskt men det är nog bara för att jag inte är tillräckligt stark i bålen och har strechat lite dåligt.

Nu på eftermiddagen trängde hela familjen ihop sig i soffan och kikade på premiären av Tour de Ski och den korta prologen. Justyna Kowalczyk var för tuff för Marit Bjørgen idag men Petter Northug visade direkt vem som är chef. Ska bli en riktigt spännande Tour. Det är skönt att veta vad man ska titta på varje dag framöver, det är så jobbigt att behöva välja annars ;).

Jag precis klar med excersisen.20111229-172620.jpg

Värdens bästa skidvoffis!

20111229-172714.jpg

”Jag ser att du har godis. No need to hide, fram med det!”

20111229-172753.jpg

Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

En kändis i spåret

På dagens schema stod klassisk åkning och vi hoppade i underställ och pjäxor för en ny vända i tunneln. Klassisk åkning är verkligen inte min starka sida. Jag är en riktig rookie där faktiskt.

Samtidigt som vi åkte tränade också Sandra Hansson och en till från teamet United Bakeries. Hon är en av Sveriges bästa långloppsåkare och jag passade på att ta en bild. Hon berättade att hon såg oss på parkeringen igår (vi gick ut när hon gick in) och att hon trodde att vi var från finska landslaget med tanke på våra blåa kläder. Det var ju smickrande men när hon såg oss åka tror jag att den illusionen rök ;)!

I alla fall sprattlade jag mig runt hälften av gårdagens sträcka, 1,3 mil. Måste verkligen öva den klassiska tekniken till vintern.

Nu bär det av hemåt för denna gången. Sitter och svettas i solen på ett fik i Ekshärad. Längtar tillbaka till snön och minusgraderna. Det är tur att det vänder om tre veckor och går mot vinter igen! 🙂

20110603-150747.jpg

Det är klart man vill ha lite snö

Tänk dig att det är den andra juni. Solen skiner och det är en skön temperatur på 23 grader. Vad vill man ha då? Snö såklart!

Hela familjen har begett sig till Torsby, Värmland, för att åka skidor i skidtunneln. Och då menar jag inte rullskidor utan hardcore på snö. Solen lyste in genom fönstren och innetemperaturen var ca -4. Härlig kombo! Totalt blev det 2,6 mil skejt och tekniken funkade rätt bra trots att man inte har åkt på några månader. Jag gick kanske lite väl hårt ut i början men jag kände att jag hade så mycket fart i kroppen som bara måste ut. Mot slutet kände jag av korsbandsknät en del också. Riktigt nöjd med dagens pass i alla fall. Imorgon blir det klassiskt!

Vi stötte också på ett gäng som skulle köra någonslags multisporttävling. De skulle springa orientering, paddla kajak, cykla och åka skidor. De kom i drivor och ställde upp sina skidor längs väggen. Dock hade de sina egna idéer om vad rätt klädsel är. Vi hjälpte en av dem med lite tekniktips. Nedan finns lite bilder, lägger upp fler när jag får tag i dem från de andras kameror.

20110602-172332.jpg

20110602-172425.jpg

20110602-172508.jpg

20110602-173651.jpg

20110602-175339.jpg

Vilken dag! Vilken skidåkning!

Jag har haft en så fantastisk dag så ni anar inte! Efter en lång frukost med tjejsnack med kollegorna gick jag ut med egenvallade skidor i det fina vädret för en tur. Efter kanske 100 meter insåg jag att skejtbädden höll för åkning så jag vände genast om, sprang tillbaka till stugan och bytte skidor. Efter det fick jag en fantastisk tur i spåret! VILKEN DAG! Jag önskar att ni varit med mig därute idag. Solen värmde, skejtbädden låg nypreppad framför skidorna och jag har pratat med så mycket trevliga människor ute i spåret. Totalt blev det ca 18 km. Jag var helt slut, gårdagens strapatser satt verkligen kvar i kroppen. Jag har kondis som en pensionär.

Efter åkningen kutade jag hem till stugan, bytte kläder och hävde i mig en shake och satte av mot backarna för att möta upp de andra för lunch. På toppstugan. Hade jag varit i bättre form hade jag gett mig på att åka upp men idag blev det liften. Det var en ny variant faktiskt. Sittlift med längdskidor. Det såg lite dumt ut med de smala pinnarna bredvid de breda utförsplankorna. Jag hade jättetrevligt resesällskap som också hade varit ute i mördarföret igår.

Efter en trevlig lunch i solen med underbar utsikt var det dags att försöka ta sig ner igen. Det är inte helt lätt på längsskidor men jag kom halvvägs ned på ett ganska graciöst sätt. Där stötte jag på patrull när backen helt plötsligt bara var is. Medan jag stod där och kontemplerade hur jag skulle göra kom det väldigt lämpligt en liftkille på skoter som undrade om jag ville åka med. Klart jag ville!

Nu ska det bli middag och möte här i stugan så nu bör jag hjälpa till med maten!

Hoppas ni haft en lika härlig dag som jag!

Nu sitter