Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

Annonser

Jag har blivit svag!

Oj vad jag har tappat styrka! Det har verkligen slarvats med styrketräningen den senaste tiden. Sist jag körde ett benpass var den 12:e maj och då var det ett litet tramsigt benpass jag körde. Och så blev det nog faktiskt idag också. Tre övningar; benpress, utfallssteg och knäböj. Jag hade tänkt köra fler med knäna strejkade lite idag av någon anledning. De har ju fått vila sjukt mycket den senaste tiden så man tycker ju att det inte borde vara något att snacka om men jaja. I benpressen fick jag verkligen ta i på vad som förut var en ganska enkel vikt, utfallsstegen var vingliga och knäböjen gjorde ont. Härifrån kan det ju bara bli bättre.

Nöjd ändå med att det blev två pass idag, funderar på att köra en likadan imorgon. Vad tror ni om det?

Det här var jag imorse på väg ut i ösregnet. Rosa som vanligt!

20110523-195148.jpg

Allt är bättre än noll

Solen sken genom fönstret. Fåglarna kvittrade. Som upplagt för en skön tur ute i Hagaparken men jag vågade mig inte ut med knäna. Powerwalks två dagar i rad kan nog vara för mycket och jag har ett rätt saftigt pass planerat för imorgon. Så vad skulle jag göra istället? Vilodag finns inte på kartan, det hade jag ju i onsdags. Det fick bli mage hemma i vardagsrummet.

Drog igång appen PoWorkout och körde ett program för magen, platt mage – det är ju ändå beachdags snart 😉 med Kärleken liggandes i soffan bakom mig. Han låg och peppade sig själv för att ge sig ut på ett intervallpass. Han har börjat köra 15-minutersintervaller, alltså maxa i 15 min och så vila lite. Jag tycker att det är jobbigt att maxa i fem jag! Det ska i alla fall vara bra för skidåkningen.

Hur som helst. Först trodde jag inte att det räckte med magövningarna men nu när jag sitter och äter frukost känner jag verkligen att jag har jobbat med magen. Känns som en bra start på min fredag!

20110513-073134.jpg

En pensionär i sina bästa år

Idag är det pensionärsvarning. Herre min je. Har linkat fram hela dagen, det liksom ”svider” i knäna och särskilt vänster krånglar. Tog kanske i lite väl mycket på spinningen igår. Fast å andra sidan, om man inte tar i, vad är det då för mening med det alls?

Snart ska jag tassa av hemåt och ikläda mig klänning och klackar för att gå på SM-ceremoni på Stadshuset! Kommer bilder på det senare!

No good news

Jahapp. Har varit på ett short and not so sweet besök hos ortopeden. Han klämde på mitt högra ben den här gången och tyckte att det var menisken som var fel. Blir magnetkamera på det knät också.

Rörlighetsproblemen jag haft i vänster beror troligen på en stump av korsbandet som ligger i vägen. Det har visst lossnat en bit. Det ville han dock inte göra något åt förrän meniskskadan var utredd. Så nu står jag här med två trasiga knän.

Man kanske skulle börja tävla i något stillsamt. Schack kanske?

20110504-095448.jpg

Påskpyssel

I min familj tar vi i ordentligt när vi startar projekt. Vårt stora påskaftonspyssel blev att städa garaget. Nu bor ju jag inte här längre så jag hade inte så många pinaler där men det var lite viljornas kamp över vad som skulle kastas och vad som fick äran att vara familjeklenoder lite till. Allt bars ut på uppfarten, synades och sedan styrdes det som skulle tillbaka in i garaget med preussisk precision av lillebror. Det blev liksom dagens styrkepass.

Fast det räckte ju inte. Man måste träna nåt på riktigt också! Efter vilodagen i fredags (långfredag vet ni) behövde man ju röra lite på sig. Lillebror och jag snörde på oss de snabba skorna och gav oss ut med voffis. Först var hunden överlycklig över en promenad men när han insåg att vi hade andra planer dämpades glädjen något. För när vi kom bort till spåret kunde jag inte låta bli att börja jogga. Knäna funkade hyggligt och vi höll ett väldigt lugnt tempo i ca 6 km. Jag är nöjd över att jag klarade att jogga så långt, både med hänsyn till knäna och kondisen. Farten struntar jag i just nu.

Voffis då? Har ni någonsin sett en flatcoated retriever som inte gillar att springa? Vi fick dra honom efter oss hela vägen. Vid ett tillfälle hittade han ett vattenfyllt, lerigt dike att hoppa ner i. Mysigt! Bara att spola av hemma…

20110424-073205.jpg

Dubbelpass check!

Det blev inga tre timmar på gymmet men väl 1,5 med ordentlig styrka! Jäklar vilket skönt flyt jag hade! Pumpade på ordentligt med hela registret av rehabövningar och piffade till det lite extra med ett gäng marklyft också. Planen var sedan att käka något och ta en timme intervaller på crosstrainern men där ville inte kroppen alls. Ut i solen! sa den. Så jag lydde och efter en lunchpaus och lite ärenden smet jag ut i det sköna vädret för en powerwalk/smyglöprunda. Kunde inte låta bli att testa om det gick idag också och det gjorde det men inte med samma lätthet som förra gången. Kondisen är rejält eftersatt verkar det som. Vågade inte pressa benen, kände av knät lite, så det blev bara ca 3,5 km faktisk löpning och powerwalk ungefär lika långt.

Idag var det också premiär för trekvartstights ute och ingen jacka! Nu är det vår på riktigt! Måste säga att det är sjukt skönt att ha semester och kunna träna två gånger på en dag utan att behöva stressa. Låta träningen ta tid och låta kroppen känna efter vilket tempo som är bäst. Tänk om man fick ha det så här jämt!

Hade på mig min knalliga rosa top och fick självklart en matchande fin färg i ansiktet.

20110421-162759.jpg

20110421-162813.jpg

20110421-162827.jpg