Jag har finaste kollegorna!

Inte nog med att mina kollegor är grymma på det de gör, de är väldigt fina människor hela bunten! Idag, under förespegling att vi skulle ha möte, lurade de mig fullständigt och bjöd på jordgubbar och champagne. De ville fira att jag blir fru om två veckor. Så fint gjort av dem! Det är inte ofta jag blir grundlurad men jag såg det inte alls komma! Jag blir väldigt varm i hjärtat av att de tänkte på mig. Bästa kollegorna, that’s what I’m saying!

Fick dessutom med mig två av dem på lunchträning idag. Martin och Eric hängde på och körde stenhårt i gymmet. Jag skulle bara köra lite rehab hade jag tänkt men det blev lite mer än så, känns bra!

Imorgon har jag stordåd planerat med Gittster. Vi ska ut med våra räsrar (läs svarta faran) och cykla. Nynäshamn står det i färdplanen. Det är en utmaning, det!

20120706-234850.jpg

Energin återvänder

Idag har jag lyckats hålla mig på kontoret en hel dag. Success! Jag börjar äntligen återkomma till mitt vanliga själv. Det går i vågor men just nu mår jag rätt bra.

Istället för att ägna kvällen åt att slåss och svettas som andra onsdagskvällar gick jag och några kollegor och såg The Artist. Fantastisk film, gå och se! En trevlig kväll i gott sällskap är rätt medicin för mig!

Last woman standing – eller SM i ståjobb

Vi har dragit igång en tävling här på jobbet, mina kollegor och jag. Josefine, Malin och jag tävlar om vem som kan stå längst och arbeta. Alltså ha skrivbordet upphissat och arbeta stående. Vinnaren får en massage av de andra. Det är lite som en Robinson-tävling faktiskt. Det började med en kaloridiskussion om att det bränner mer kalorier att stå upp än att sitta och så föreslog någon att vi skulle tävla. Sagt och gjort!

Här är de tävlande:

20111123-091452.jpg

20111123-091628.jpg

Har du inga helgplaner?

Då kan jag hjälpa dig! Pratade med Mattias i helgen som var, om barmarkslägret i helgen som kommer och han gick med på att ge er, fina läsare, lite rabatt om ni vill komma! Uppger ni koden ”HEIDI” i fältet för fritext så får du 10% rabatt! Det är alltså ett läger som egentligen riktar sig mot dem som åker skidor men gillar man att träna och att testa nya saker är det definitivt ett läger att åka på. Plus att maten kommer att vara förstklassig med Melker Anderssons restauranger som kvällsbespisning.

I övrigt går jag runt och vägrar bli sjuk. Det här lägret kommer att bli great men jag saboteras lite av kollegor som hostar, nyser och blir magsjuka till höger och vänster. En tjej har suttit två bord bort och nyst hela dagen. De närmast henne har således sprutat alcospray runt sig hela dagen för att motverka det. Själv går jag och klämmer och känner på halsmandlarna och ställer mig frågan: ”gör det inte lite ont när jag sväljer? Bara lite alltså?” Vilket såklart är det absolut bästa sättet att få en förkylning att bryta ut på. Skulle önska att jag kunde träna bort förkylningsångesten men istället sitter jag här idag igen och kollar på träningsväskan som ligger vid skrivbordet. Det blir vila sig i form till Bellmanstafetten och lägret helt enkelt, träning hinns inte med.

Anyway, vi ses väl på lägret?

Rehab = tråkigt?

Nej, inte den här gången. Jag förknippar annars rehab med extremt tråkigt nötande av små muskler i ensamhet. Den här gången är det mycket blandad träning och den är bra för de som inte behöver rehabba också. Därför tränade jag med kollegorna Hella och Karin och de fick haka på rehabprogrammet de också.

Det var roligt och jag tror nog att tjejorna har lite träningsvärk imorgon!
Hella smet lite tidigare så det blev bara Karin och jag som spexade framför spegeln!

Motvillig vilodag

Hade en ordentlig överläggning med mig själv imorse om jag skulle ta med mig träningsväskan eller inte. Jag hade först tänkt träna på morgonen men kom fram till att jag behövde sömnen mer än träningen, sedan tänkte jag lunchträna men kom på att jag hade möte och ikväll är det ett seminarium jag håller i.

Efter mycket tvekan packade jag väskan med argumentet att jag inte var säker på att lunchmötet skulle bli av och att det inte gör kläderna något att åka väska lite fram och tillbaka idag. Tog alltså med den men vände halvvägs till tunnelbanan för att jag fick ett sms om att mötet skulle bli av och att jag ikväll också ska släpa på datorn.

Blev lunchmötet av? Nej. Är jag piggare för att jag sov imorse? Nej. Är jag grinig och trött för att jag har vilodag? Helt säkert. Det är visserligen tävling på lördag och man ska inte träna hårt nära inpå en tävling så att man blir trött (vilket jag lärde mig den hårda vägen på Running for change) men nu är jag riktigt, riktigt seg. Och lackar ur på mina stackars kollegor.

Jag säger som min far (den brittiske vägarbetaren ni vet) brukar säga: En dag uten trening, er en dag uten mening.

Spring den som Bellman

Idag var det alltså dags för Bellmanstafetten som jag berättat om tidigare. Vi bildade ett lag på jobbet och gav järnet på banan vilket man kan se om man kikar på vårt slutresultat. Dock verkar inte vår tredjeman Daniels tidschip funkat för hans tid har lagts på fjärde löparen Hella. Laget i övrigt bestod av Joanna, Hannah och så jag. Undertecknad fick äran att springa sista sträckan och därmed fick jag chansen att spurta upp för upploppet (uppför as in uppförsbacke – elakt!) som arrangörerna hade gjort fint med facklor. Vi skrapade i alla fall ihop till en 456:e plats av 816 lag som kom i mål! Vi firade genom att käka picknick från bakluckan!

Mitt eget lopp gick ok, jag sprang på 26:39 vilket är bättre än loppet i lördags även om rykten gör gällande att det faktiskt var 5,5 km då. Det förklarar ju i så fall min kassa tid… ;). Kondismässigt var det inte så farligt den här gången, vädret var perfekt för mig och jag såg till att gå på toa innan men benhinnorna gjorde för jäkla ont hela vägen. Det blir vila för dem hela imorgon och helgen, bara gym och kanske spinning om det går. Nu börjar jag med tabletter också i tillägg till gelen för att bli av med skiten. Och hjälper inte det får jag knata till farbror doktorn och tjata till mig lite kortison för så här kan man ju inte ha det.

Som bilden i mitten nedan avslöjar så gick det fort på upploppet. Jag spurtade om tre personer och kämpade in i det sista med en annan tjej. Att vinna är alltid viktigast!

Nedan finns lite bilder från loppet.